Domarringar är en gravtyp från järnåldern, främst folkvandringstid år 400-550. Dessa forntida stencirklar är vanligast i Sydsverige – ca 1500 i Västergötland, ca 1000 i Småland – och består vanligtvis av 5, 7, eller 9 resta eller lagda stenar. Större domarringar, med t ex femton stenar som i halländska Timmersjö, är mycket ovanliga. Ordet ”domarring” är folkligt och syftar på en spridd men oftast ogrundad tradition om att de utgjort tingsplatser. Domarringen innehåller i regel en relativt fyndfattig brandgrav med aska och brända ben i ett nedgrävt enkelt kärl av lera eller trä.

Områden med domarringar finns i Tranemo kommun bl a i socken-gränserna mellan Nittorp och Tranemo, respektive Tranemo och Ambjörnarp. Eftersom de är placerade exakt mitt i sockengränsen kan man tänka sig att de även utgjorde gränsmarkeringar av något slag. Bilden visar Sjötoftas mäktiga gravfält (troligen från 500-talet) med 16 domarringar och 2 resta stenar. Ringarna består av 5-11 stenar – några ca 2 m höga – och är 15-18 m i diameter. Enligt traditionen är stenarna ett brudfölje som förstenats och därför kallas området ”Bruden och brudgummen”.