Skolstadgan från 1842 vållade socknarna bekymmer. 1846 beslöt Sjötofta sockenstämma att bygga en skola, men Sjötofta Kyrkskola stod inte klar förrän 1851. Tills dess hade ett ställe i varje rote mot betalning upplåtit ett ljust rum med säng åt läraren och sovplats åt ca 30 barn. Många bodde långt bort och för rättvisans skull fick närboende barn bidra med mera ved. Undervisning fortsatte såväl i skolhuset som på rotarnas skolställen. Inte förrän 1876 blev folkskolan fast. Diskussionen om terminernas indelning och längd var återkommande, liksom önskemålet att få dela lärare med Ambjörnarp.

Fram till 1852 betalade varje elev skolpeng och varje mantalsskriven person årsavgift till skolkassan. 1854 beslöt skolstyrelsen att de fattigaste barnen dagligen skulle få var sin brödkaka. Barnen skulle börja skolan senast vid 9 års ålder. Målsmännen ansvarade för att barnen verkligen gick till skolan och att hålla dem med sängkläder och mat. De två första åren kallades småskola, resten folkskola vilken från 1878 var 6-årig och från 1937 7-årig med en 1-årig påbyggnad för dem som inte fortsatte med högre undervisning.