I Sjuhäradsbygden är resande handelsmän ur allmogen kända sedan medeltiden, åtminstone sedan 1800-talet kallade ”knallar”. Ordets uppkomst är osäker men härleds antingen till betydelsen ”ohyfsad person” eller person från område med ”bergknallar”. Knallarna hade sina egna handelsdistrikt och färderna gick ut över Skandinavien. 1822 delades knallarna upp i resehandlare (skyldiga att hålla öppen bod) och gårdfarihandlare. Arbetet reglerades genom speciallagar för Sjuhärad som 1864 ersattes av lagen om näringsfrihet. Knallarna hade ett eget språk, månsing, och de lär ha varit kluriga och slagfärdiga.

Obligatoriska handelspass stämplades vid tullkamrarna i Borås och Ulricehamn. Majoriteten av knallarna kom från Kind, Ås och Redväg. I Tranemo var många från Länghem och Månstad socknar. Varorna varierade men kom i regel från hembygden, ofta hemslöjd. Härifrån knallade t ex klädnasare med hemvävda eller stickade alster och glasknallar med varor från Limmared. Företeelsen fortsatte ända in på 1950-talet och än idag kallas marknadsförsäljare för knallar.