Under cirka 50 år (1930-80-talen) ställde bonden sina mjölkflaskor på mjölkbordet vid vägen. Där hämtades de av mejeriernas bud. Mjölkbordets neutrala, lättillgängliga placering och rejäla konstruktion med en sittvänlig plan yta gjorde det till en populär mötes- och nöjesplats för traktens ungdomar. Länge hade man både samlats och anordnat danser vid vägskäl, så att ”hänga” längs vägen för att kolla in varandra och förbipasserande var inget nytt. Ofta stod mjölkbordet också diskret till, bortom föräldrar och grannars vakande blickar.

Ju äldre man blev, desto senare kunde man dröja sig kvar vid mjölkbordet. Anordningen användes såväl till lekar och kortspel som till sång- och musikestrad eller sammanträdesbord. Under beredskapstiden på 1940-talet kunde militärerna placera en vevgrammofon på mjölkbordet som lockade dit damerna för dans och flirt. I mjölkborden har många amorösa par karvat in små kärleksbudskap. Bordet utgjorde också en bra åskådarplats vid olika slags vägtävlingar, rast- och fikaplats för vägfarare, anslagstavla, talarstol, kommunikationscentral och arbetsplats för luffare och mycket mer.