Marknader har bedrivits sedan hednatiden, antingen med goda förbindelser vid tingsplatser eller på s k ödemarksmöten; skogstrakternas platser för byteshandel mellan områden med olika näringsliv. Trävaror, här även smide och svarvat, byttes mot t ex spannmål, salt eller fisk. I de medeltida städerna delades marknaderna in i olika typer och varje stad fick bestämda torgdagar. Kronan gjorde allt för att reglera och kontrollera handeln och därmed tullarna. Kungen avlyste därför i början av 1500-talet gränstraktsmarknaderna i Kinna och Östra Frölunda, för att hindra invånarnas egna lönsamma ”export” av kreatur till danska Halland.

Gölingstorps marknadsplats i Nittorp blev frimarknad 1862 och används fortfarande. Där finns något så ovanligt som ett fast marknadsstånd uppfört på 1860-talet. På en frimarknad fick alla bedriva handel med alla. Marknaderna var livliga tillställningar och ett efterlängtat avbrott i vardagens slit med tillfällen till lek, spel, förtäring, underhållning, flirt, slagsmål och inköp av nyttigt och onyttigt. Under Mickelsmässmarknaden fick tjänstefolk även lov att söka ny arbetsgivare.