Bilden visar en transformatorstation, s k kvartärstation, i Ölsremma, byggd omkring 1920. Den är utvald såsom kulturhistoriskt värdefull i kommunens byggnadsinventering (1997). Förr var byggnadstypen vanlig i landskapsbilden, men numer är den mycket sällsynt och därför viktig att bevara. Den berättar om kommunens teknik-, samhälls- och byggnadshistoriska utveckling. Det är alltså inte bara särskilt förnäma eller gamla byggnader som anses bevarandevärda.

Att en byggnad klassas på detta sätt av antikvariska myndigheter betyder inte att den automatiskt får ett lagskydd. Det kan en byggnad, park eller annan kulturhistorisk anläggning bara få genom att antingen utses av länsstyrelsen till byggnadsminne, eller att ges beteckningen Q i kommunens detaljplaner (görs i regel bara för tätbebyggda områden). Förr användes K istället för Q och då uppstod begreppet K-märkt som fortfarande används i folkmun, men som inte längre finns i någon formell eller juridisk mening. I Plan- och bygglagen finns generella bestämmelser för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.