Handarbete i form av att sy, sticka, virka, väva, osv var en gång nödvändigt att kunna för att få något att klä sig och sitt hus med. Många har vittnat om hur kvinnorna förr under promenader eller andra ”improduktiva” tillfällen passade på att stoppa strumpor. Broderande av bonader, kuddfodral etc var något som länge bara försiggick i finare kretsar, men efterhand gjorde det intåg även i enklare hem. Kring förra sekelskiftet importerades tyska Panduro-liknande pysselsatser till tavlor med förtryckta, perforerade pappskivor att brodera och präglade pappfigurer. Genom veckotidningarna kunde man beställa brodyrkit med mönster och garner. Syjuntor har varit uppsluppen kvinnlig samvaro. Sydda alster har dragit pengar till kyrka och scouter. Unga flickor fördrev före tevens intåg kvällarna med att brodera dukar ensamma eller tillsammans. På 1970-talet broderade vi stramaljtavlor och sydde lampskärmar. Vävandet blev populärt igen liksom att trycka mönster (som flickan på bilden). Under 1980-talet stickade vi tröjor som aldrig förr och gjorde olika slags pärlhalsband – högaktuellt även idag 2006.