Den smalspåriga Falkenberg-Limmaredsjärnvägen invigdes 1903 och byggdes av unga män från den närmaste trakten. Linjen Borås-Alvesta som invigdes 1902 anlades däremot till stor del av långväga rallare med erfarenhet från t ex Malmbanan. Klädseln bestod enligt ett samtida vittne av bruna mollskinnsbyxor, vadderad s k storväst under rocken, oftast en röd halsduk, svångrem och breda slokhattar. Att betrakta rälsarbetet blev ett folknöje. Till vissa moment hölls takten med sånger såsom ”Hejarvisan” – något av en schlager på sin tid.

Rallarna slet hårt och bodde dåligt, inkvarterade hos bönder, torpare eller liknande. Matlagningen skötte de själva och handlarna fick leverera stora stycken fläsk, svagdricka, bröd, korv och annat till rallarlagen. De höll ihop i sina gäng men ansågs vara hederliga karlar, även om många tog till sin rallarsving på fyllan. Järnvägslänsmannen Samsioe i Tranemo lär ha hållit ordning på dem och basen för varje arbetslag skulle se till att alla betalade sina skulder vid veckolönens utbetalning. Dagslönen var för de bästa drygt 3 kr och arbetsveckan ca 60 timmar.