I stort sett varje generation har lämnat sina bidrag till kyrkans utformning och utsmyckning. Under 1800-talet gick man delvis mera hårdhänt fram med den gamla kyrkan än tidigare. Således revs bågen mellan långhus och kor (den återställdes vid 1933 års restaurering), fönstren förstorades för att göra kyrkan ljusare o.s.v. Det enkla trä tunnvalvet i långhuset försågs år 1840 av målaren Löfstedt med denna tidstypiska och karaktäristiska dekor: ett draperiarrangement i rött och vitt, där målaren bemödat sig om att så naturalistiskt som möjligt återge de två tygsorterna, ja t.o.m. de krokar, på vilka draperiet skall låtsas vara upphängt.
Författat av Åke Nisbeth.