Artikelförfattare: Ann-Britt Sternfeldt.

Artikel ur ”Kind-Nytt” 1992-10-5.
Nr 12 – årg. 1, sid. 6
Det opolitiska alternativet för Kind.
Ansvarig utgivare: Sonny Lidén.
Chefredaktör: Niclas Sennerteg.
Tryck: Smålänningen AB.

Sedan 1960-talet har intresset för vilthägn ökat kraftigt i vårt land. Och nu vid omställningen av jordbruket har hägnen blivit allt fler. Däribland intresset för vildsvin. Margit och Yngve Larsson på Limmareds säteri har ett hägn med fyrtio stycken.

Vildsvinet är den enda vildlevande representanten för svinsläktet i Europa. Dess utbredning sträcker sig över södra och mellersta Europa, nordligaste Afrika, Syd- och Ostasien samt efter rymningar eller inplantering också över delar av Nordeuropa och Nordamerika.

Vildsvinet har funnits i Sverige sen yngre stenåldern (6000 till 7000 år sedan). Genom tiderna har den jagats, utrotats och åter inplanterats. Rymningar och sabotage mot hägn, men i en del fall kanske också ett mera avsiktligt frisläppande av vildsvin, har lett till att det idag (läs 1992) finns större och mindre frilevande vildsvinsbestånd på många platser i Syd- och Mellansverige.

Utrotas?
Synen på fria vildsvin skiftar. En del anser att de borde utrotas för att de gör stor skada, andra anser att de gör nytta (inom skogsbruket genom sin markberedning) och att man gott kan ha en viss vild stam, om inte annat så för jaktens skull.

Yngve Larsson på Limmareds säteri har sen 1989 ett hägn med vildsvin. Dom är ca fyrtio stycken i skiftande åldrar.
– Jag ville hitta på nåt annorlunda, det var därför jag började med vildsvin, säger Yngve. Det är väldigt många som hägnar hjort idag, men jag undrar om inte den marknaden blir mättad snart. Än så länge är det inte så många som har vildsvin. Men det är en långsiktlig och osäker investering. Hägnen är en rejäl och fast kostnad. Jag har även eltråd på insidan för att vildsvinen inte ska gräva intill stängslet.

Yngve Larsson tror att det inom tio år kommer att finnas en gles stam i en stor del av Götaland.
– De vilda stammar som finns kommer att sprida sig, säger han, men jag tror inte det är någon större fara att de blir för många. Det går att hålla efter med jakt. Om vi får riktiga vintrar med tjäle och mycket snö så gallrar det också stammen.
Så vem vet, om några år stöter vi kanske på ett och annat vildsvin när vi är ute och går i våra skogar.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.