VÅRA TRÄDBJÄSSAR
Författare: G.A. Westfeldt.
Artikel ur ”Från Borås och de Sju häraderna – 1958”. Årg. 13. Sid. 41-50.
Kulturhistoriska Föreningen.
Redaktör: Ingegerd Vallin.
Återges med tillstånd av föreningens ordf. Lennart Wasling 2006.
I Borås Tidning av den 12 april 1947 stod att läsa: ”Den gamla jätteeken mitt för Osdals lada föll på fredagen för åldersstrecket. Ekens banemän uppskattade dess ålder till omkring 700 år. Dess diameter uppmättes till 4 m.” Siffrorna förefalla fantastiska. Ett träd med en diameter på 4 m motsvaras av en omkrets på 12,56. Osdalseken skulle m.a.o. kunna mäta sig med Kville-eken i Rumskulla socken i Kalmar län, vårt lands absolut omfångsrikaste träd. Här måste föreligga ett fel. Ordet diameter bör säkerligen ersättas med omkrets, något som jag även fick bekräftat vid en besiktning av den ännu kvarstående stubben. I augusti 1957 mätte jag dennas diameter vid markytan till blott 1,5 m, motsvarande en ungefärlig omkrets på 4,5 m.
Under senare år har man inom Naturskyddssällskapet i Borås och Sjuhäradsbygden företagit en del mätningar av vår bygds större träd. Hur stora äro de? Var finner man dem? Vad menas f.ö. med jätteträd? Skall man döma efter stamomkretsen, kronans vidd eller trädets höjd? Det är en rätt så vidlyftig frågeställning.
Vi hålla oss först till stamomkretsen, vilken faktor som regel mest intresserar iakttagaren, särskilt som man genom mätningar och undersökningar av denna del av trädet får reda på dess ålder. Då det gäller våra ädla lövträd, ek, bok, alm, ask och lind, betraktar man som regel träd, vars stamomkrets överstiger 4 m som jätteträd. Beträffande åter våra barrträd samt al, asp, björk och lönn får man sänka anspråken till 2,5 m och mindre. En tall eller björk, som mäter 4 m, är i sanning en utomordentlig sällsynthet och jag ifrågasätter, om vi i dag ha någon dylik i vår bygd.
Stamomkretsen skall som regel mätas vid brösthöjd eller 1,3 m över markytan. Ofta måste dock måttagningen bli en bedömningsfråga, allra helst om trädet står i en sluttning. Skjuter det ut en gren under den angivna höjden, måste omkretsen mätas på den raka stammen under grenen. I de fall omkretsen mätes lägre än 1,3 m, skall man alltid angiva höjden över markytan.
Om man helt bortser från arten och endast tar fasta på omkretsen och prickar in samtliga inom Sjuhäradsbygden kända storträd på en karta, så finner man, att huvudparten av dessa växer i bygderna omkring våra stora sjöar, Tolken och Åsunden, samt norrut mot Skaraborgs län. Dessutom må anmärkas, att trädjättarna som regel uppträda kring våra gamla herrgårdar eller i dessas närhet. Denna omständighet sammanhänger säkerligen med att det i äldre tider endast var på de större gårdarna, som man hade råd att spara åldringarna. Långa, raka ekstockar ha i alla tider varit begärliga objekt. Det finns även en annan faktor, som förklarar, varför jätteträden ty sig till odlingen. Vissa arter såsom lind, lönn och oxel bli betydligt omfångsrikare och grövre vid gårdarna än ute i markerna. Speciellt gäller detta oxeln. Detta träd anträffas verkligt vildväxande blott längs våra havskuster och utmed de största sjöarna. Sällan eller aldrig stöter man på några större exemplar ute i naturen. Däremot når trädet ansenliga dimensioner kring gårdarna och bebyggelsen. Vår bygds största oxelträd växer i Hyssna socken.
Märkvärdigt nog finns det ytterligt få storträd på våra kyrkogårdar. Detta sammanhänger med, att kyrkogårdarna i äldre tider saknade trädvegetation. Större träd har jag endast noterat på ödekyrkogårdarna vid Tämta (5,3 m) och Gingri (4,8 m). I båda fallen gäller det ekar.
Vi minnas från Edda-sagorna Yggdrasil, jätteasken, vars krona var så vid, att den omspände hela världen. Lätt nog inser man, att det ej är lönt att spekulera över Yggdrasils krondiameter. Man frågar sig istället, hur stora kronorna kunna bli på vår tids trädbjässar. Om vi hålla oss till vår egen bygd, gissar jag, att man ännu för några år sedan fann vårt omfångsrikaste träd på gården Kvarbo i Fristads socken. Även om stamomkretsen ej var så överväldigande eller 6,16 m, så utgjorde trädet i sin krafts dagar en sannskyldig bjässe. I dag återstår av detsamma blott en ruin. Då jag i augusti 1957 besökte platsen, gjorde asken ett beklämmande intryck. Av den forna ofantliga kronan finns blott en fattig spillra. Toppen bröts ned genom ett åsknedslag 1950 och i dag sticker blott en torr spira upp ur lövverket. Även de ofantliga grenarna äro nu stympade. Enligt vad jag erfor av gårdsägaren, utgjorde krondiametern ännu för några år sedan 40 m. Grenverket skuggade m.a.o. en markyta på ungefärligen 1 250 kvm, motsvarande en större trädgårdstomt i våra förstäder. En stormnatt 1955 bröts grenarna av och i dag återstår av den väldiga resen endast det kraftiga mittpartiet och några meter av de stympade grenarna av vilka de båda grövsta på 1,5 m avstånd från huvudstammen mäter försvarliga 2,8 m i omkrets.
Sedan Kvarbo-asken förlorat sin krona, ifrågasätter jag, om ej Vasa-eken vid Djurgården söder om Torpa i Länghems socken är vårt mäktigaste träd. Den höga kvistfria stammen, som mäter 6,45 m, förefaller alltjämt vara frisk och vad höjden beträffar gör eken med sina 32 m anspråk på att höra till de högsta i vår bygd.
Hur höga kunna våra träd bli?
Tyvärr har jag blott ett fåtal höjduppgifter. Som regel är det svårt att inne i de täta skogsbestånden kunna mäta trädens höjd. Enligt tillgängliga uppgifter är det en gran, som har höjdrekordet i Sverige. Trädet, som växte vid Nybo i Skaraborgs län, har skattat åt förgängelsen. Det var 51 m högt. Enligt länsjägmästare Nils Wieslander är det även i vår bygd en gran, som har höjdrekordet. Den växte i närheten av Klevs gästgivaregård i Mårdaklevs socken och mätte innan den splittrades genom åskslag 44,2 m. De högsta nu levande träden växa i Seglora socken på Rydboholms AB marker och mäta enligt skogvaktare Nils Klinteskog (Viskafors) 39 respektive 37 m. I granarnas närhet växer även en pampig fura på 34,5 m. Bland lövträden innehas höjdrekordet av Vasa-eken vid Torpa med 32 m. Ståtlig är även den välvuxna almen vid Arlagatan i Borås med 28 m.
Jag antydde inledningsvis, att det är tre faktorer, som influera på bedömningen av våra jätteträd: stamomkretsen, kronans diameter och trädets höjd. Låt oss nu tänka oss, att vi framför oss ha bilden av förslagsvis Nybogranen med sina 51 m (beräknad vidd 12 m och stamomkrets 4 m), Vasa-eken vid Torpa och Trogareds ek (stamomkrets 7,64, höjd 15 m och krondiameter 18).
Vilket av dessa träd imponerar då mest på dig? Den resliga granen, den granna eken med sin välutbildade krona eller åldringen med sin grova, ihåliga stam och deformerade krona? Fil. dr Nils Dahlbeck har matematiskt sökt besvara frågeställningen genom en enkel formel. Han laborerar med s.k. bedömnings tal utgörande summan av (5 x stamomkretsen + krondiametern + trädets höjd).
För de nyssnämnda träden bli värdena:
Nybogranen 5 x 4 = 20 + 12 + 51 = 83
Vasa-eken 5 x 6,4 = 32 + 28 + 32 = 92
Trogareds ek 5 x 7,6 = 38 + 15 + 18 = 71
Bedömningstalen bli i de tre exemplen högst olika. Sedan blir det iakttagarens sak att anlägga sina synpunkter på spörsmålet. Många mena nog, att man bör låta stamomkretsen bli avgörande. Det är ju dock på stammens årsringar, man beräknar trädets ålder. Det kan kanske vara av intresse att nämna, att det högsta bedömningstal Dahlbeck nått upp till är 99. För Kvarboasken bör siffran, innan kronan raserades, ha uppgått till 95. Och därmed äro vi framme vid den slutliga frågeställningen.
Var växer vår bygds äldsta träd?
Som vårt omfångsrikaste träd har man av ålder nämnt Trogareds ek i S. Ving socken. För några år sedan erfor jag, att det skulle växa en mycket stor ek vid Brännareds gård i Öxnevalla socken i södra Mark, och då jag mätte trädet 1950, visade det sig, att den var exakt lika omfångsrik som eken vid Trogared. Båda mätte 7,55 m. Vid en förnyad mätning sistlidna sommar hade Brännaredseken ökat till 7,58 under det den vid Trogared mätte 7,68 m. Den senare behöll alltså tätplatsen bland våra trädjättar. Dessa siffror kunna synas fantastiska men övertrumfas av ett stort antal träd spridda över hela Sydsverige, däribland av nestorn i Skaraborgs län, som håller 8,4 m. Därifrån är det dock ett långt hopp till vårt lands största ek, den tidigare omnämnda Kville-eken i Kalmar län, vars omkrets är hela 12,6 m.
För att återgå till våra bygder, äro blott 14 träd kända, som mäta mer än 5 m i omkrets. Begränsa vi oss till träd över 6 m, sjunker siffran till 6. Förutom de två ekarna vid Trogared och Brännared, växer det ytterligare en vid den sistnämnda gården på 6,74 m. Därnäst kommer Vasa-eken vid Djurgården söder om Torpa i Länghems socken på 6,45, ytterligare en vid Torpa på 6,1 m samt den praktfulla eken vid järnvägen nedom Näsboholms gård i Marbäcks socken på 6,4 m. Sist bland 6-meters ekarna ha vi det illa åtgångna trädet vid Mollungens gård i Molla socken med 6,12 m.
Störst bland askarna är, som jag tidigare antytt, det mäktiga trädet vid Kvarbo i Fristad socken. Som god tvåa kommer det granna vårdträdet vid Ingareds gård i Kölingareds socken med 5,15 m och som trea en ask vid Hofsnäs i Länghem med 4,7 m. De största bokarna äro uppmätta vid Mollungen 5,0 m, vid sjön Såken i Hillareds socken 4,8 m samt på nordvästra stranden av Sandsken i Molla socken 4,6 m. De grövsta almarna växa vid Årås och Kölingsholm i Kölingareds socken 4,7 respektive 4,6 m samt Björnared i S. Ving 4,6, den omfångsrikaste linden vid Börselid i Holsjunga 4,6 m (måttet är taget 0,5 m över markytan) och oxeln vid Lockö i Hyssna socken 4,0 m.
För övriga trädslag äro måttsiffrorna avsevärt blygsammare. Vid Lillås i Kölingared växa två björkar som mäta 3,7 respektive 3,5 m, och vid Liom i Istorp en tall på 3,2 m. Ståtliga äro även tallarna vid södra infarten till Torpa i Länghem, där det högsta trädet uppmätts till 30 m och det omfångsrikaste till 2,67 m. Mäktigast bland granarna är, enligt tillgängliga uppgifter, det fridlysta trädet vid Drösphult i Ljushult med 3,16 m.
Även för ett par av våra smärre trädarter kunna lämnas några sifferuppgifter. Märkligast bland dessa är den gamla fallfärdiga getapeln (Rhamnus cathartica), som står överst på ruinkullen vid Vätersholm i S. Ving. Jag ifrågasätter rent av, om icke sagda träd med sina 1,48 m kan göra anspråk på att vara en av de grövsta av sitt släkte i landet. Imponerande är även det halvdöda enträdet på 1,41 m i utförsbacken ned till Sparsör. Det bör dock finnas märkligare exemplar i vår bygd.
Borås stads största träd är ej någon ek utan en svartpoppel, som står i trädgården vid Särla, 4,5 m. Den största eken växer på Alingsåsvägens trottoar och når ej mer än 3,3 m. Betydligt större var det träd, som för några år sedan fälldes vid Sjöbo barnhem och som lär ha mätt 4,25 m.
Hur gamla äro då dessa jätteträd?
Den frågan gick kanske lätt nog att besvara, om träden vore friska alltigenom även på äldre dagar. Man hör ofta talas om 1 000-åriga ekar. Finns det dock bevisligen någon ek, som verkligen är 1 000 år? Enligt beräkningar utförda av professor Bertil Lindqvist, Göteborg, beträffande Kville-eken, bör sagda träd ej vara mer än 850 år. Det är i och för sig en vördnadsfull ålder, och i och med dessa beräkningar beträffande nestorn bland våra ekar, bör talet om 1 000-åriga träd en gång för alla kunna avlivas. För egen del har jag gjort en del mätningar på 100-åriga ekar vid sjön Tolken i Ås härad, och som resultat av dessa har jag kommit fram till en tillväxtsiffra av ungefär 1,5 m på 100 år. Denna siffra överensstämmer ganska väl med Lindqvists beräkningar för Kville-eken och även för vissa herrgårdars vårdträd.
Den nuvarande herrgårdsbyggnaden på Stola i Kållands härad i Skaraborgs län byggdes 1715-19. Man kan förmoda att vårdträdet, som är en ek, planterades ungefärligen samtidigt. I detta fall rör det sig om en tidsintervall på 240 år, och stamomkretsen var 1955 3,57 m. Analogt är förhållandet på Kölingsholm i Kölingared. Corp de logiet byggdes 1812, och vårdträdets omkrets är 2,8 m. Jag har diskuterat hithörande spörsmål med en del skogsfolk, som långt ifrån alla vill godkänna min tillväxtsiffra 1,5 m på 100 år. Det är säkerligen också många faktorer, som inverka på ett träds tillväxt, inte minst jordmånen. Det är påtagligt, att tillväxten är avsevärt snabbare för träd som växa på frisk, fuktig jord än på torr, stenbunden. Som en sammanfattning av förestående skulle man alltså komma fram till, att våra gamla ekar vid Trogared och Brännared skulle vara ungefärligen 500 år gamla.
Det är få träd i vår bygd, som äro förknippade med historiska personer och händelser. Sägnen förtäljer dock, att Sten Sture d.y. före slaget på Åsunden 1520 skulle ha rekognoscerat fiendens ställningar från kronan av en stor ek, som växte invid det nuvarande Skottek. Sagda träd har för länge sedan fått skatta åt förgängelsen, men minnet av denna historiska händelse har överflyttats på vår tids Sture-ek. Detta träd är ungefärligen 250 år gammalt. Tyvärr är kronan redan skamfilad av ålder. – Om den tidigare nämnda Vasa-eken vid Torpa förmäler historien, att gamle kung Gösta skulle ha vilat ut under dess krona, då han i samband med sitt frieri till Katarina Stenbock besökte gården. Detta förutsätter, att trädet skulle ha varit ansenligt redan vid 1500-talets mitt, vilket knappast lär ha varit fallet. Jag ifrågasätter, om trädet ens existerade vid kungens besök på Torpa, än mindre borde det ha kunnat lämna den åldrande landsfadern någon svalkande skugga.
