VÄLBESÖKT INVIGNING AV BLECKSLAGERIMUSEET – LJUNGSARP

Artikelförfattare: Ann-Louise Kjellner.

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 2007-05-16.
Nr 20 – årg. 16, sid. 1 och 11.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Distribution: Posten.
Tryck: V-TAB, Södertälje 2006.

Det började med bleck
Idag är Ljungsarps Verkstads AB ett modernt och expansivt företag som drivs av fjärde generationen Junkell. Men alltihop startade för 110 år sedan, som bleckslageri. I helgen (läs maj 2007) invigde familjen Junkell sitt bleckslagerimuseum.

Gamla tiders hantverk väcker både intresse och nyfikenhet. När familjen Junkell, ägare till Ljungsarps Verkstads AB, i lördags invigde sitt bleckslagerimuseum strömmade besökarna till och det blev stundtals riktigt trångt i lokalerna.

Mikael Svensson och Henrik Johansson sitter på de gammaldags arbetsbockarna och tillverkar spänner i bleck på gammaldags vis. Lite nervöst känns det med alla åskådare som tittar och frågar. Killarna arbetar på Ljungsarps Verkstads AB, men är också ”lärlingar” till Åke Larsson i Marbäck och Stig Svedberg i Dalstorp. Två av de få som idag fortfarande kan bleckslagerihantverket.
– Väldigt roligt, men vi har bara tränat vid två tillfällen hittills, så vi har mycket kvar att lära, säger Mikael som tycker det är viktigt att de gamla hantverken får leva vidare.
– Det går att göra mycket vackra saker med de här enkla maskinerna.

110 år – fyra generationer
Tummspritsar, gräddstrutar, garneringsspritsar, bakformar, fotogenkannor, ljusformar, kakmått, rivjärn, spänner, burkar och bleckportörer. På hyllor längs väggarna visas prov på sådant som förr tillverkades av skickliga bleckslagare, som till exempel hos Frans Johanssons Bleckslageri i Ljungsarp. Frans Johansson började som lärling hos Claes Johansson i Dalstorp 1895 och två år senare startade han sitt eget bleckslageri i Ljungsarp På den tiden drevs bleckslageriet vid sidan om jordbruket och även barnen deltog i tillverkningen.

Bleckkärlen blev snabbt populära. De var lättare och mera hygieniska än trä- och lerkärl och dessutom billiga. På 1950-talet var bleckplåtstiden slut. Andra material tog över. Men Martin Johansson, son till Frans, var en duktig tekniker och konstruktör som förstod att följa med tiden. Han lade grunden till det Ljungsarps Verkstads AB, som vi känner idag och som tills för tio år sedan drevs av tredje generationen, Torleif Junkell.

På företagets 100-årsdag togs driften över av fjärde generationen, Fredrik Junkell, som berättar om varför det blev ett museum:
– När den gamla tekniken försvann, ställdes maskiner och verktyg undan i förråd och uthus, men ingenting har slängts. Vi resonerade som så att om vi inte gör någonting nu, är det snart ingen som vet vad de gamla maskinerna användes till. Och vet man inte vad saker är för något, då slängs det.
Nu har man alltså inte bara plockat fram alla gamla maskiner och verktyg utan satsar också på att lära en yngre generation och försäkra sig om att inte bara maskinerna utan även kunnandet lever vidare.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu
Det finns även ytterligare artiklar som berättar om Ljungsarps Verkstads historia under rubrikerna:
”Det levande bleckmuseet i Ljungsarp” och ”Ljungsarps äldsta företag från Frans Johanssons Bleckslageri till Ljungsarps Verkstads AB”.

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.