Författare: Sven Andersson, Sjötofta

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.3 – 2003 Årg.14 Sid.4 & 5

Ekedal är ett säteri beläget i Sjötofta socken. Ett äldre namn på gården är Tokared. Det är Sjötofta sockens sydligaste gård. Bland dem som ägt säteriet finns ätten Keylenstierna till Källhult i Håcksvik. Under första hälften av 1800-talet var kronolänsman Carl Bånge ägare. Vid midsommar 1824 inträffar händelser på Ekedal som får folk i bygden att undra och, i ett fall, skrida till handling.
Vad hände på säteriet Ekedal midsommar 1824? Ekedal ägdes då av kronolänsman Carl Eriksson Bånge, gift första gången med Elisabet Kjöllerström, född i Öreryd den 12/11 1784 och död på Ekedal den 23/6 1824, enligt kyrkboken av slaget. Redan den
5/5 1825 blir Bånge fader till en son med sin andra fru Cecilia Sager, född den 10/9 1794, som enligt hörsägen skulle ha kommit till Ekedal redan före midsommaren 1824. Nu börjar man bli litet fundersam om allt stod rätt till på Ekedal.

Vi förflyttar oss till den stora stenen i Ekedals skog. Någon gång under de sista åren på 1960-talet kommer snickarmästare Gustav Persson cyklande till Arthur och Britta Claesson i Ödegärde, Ekefors. Arthur frågar då om han sett stenen vid vägen till Risåsen. Det hade han nu inte gjort så Gustav och Arthur gick den gamla vägen mellan Ekedal och Risåsen. Risåsen var ett dubbeltorp under Ekedal, två torpare skulle livnära sig där. Alltnog, där vägen går över Pinkån stannar Gustav och säger att här skall stenen ligga.
( Gustavs far var rättare på Ekedal, men inte under Bånges tid.) Och mycket riktigt, där vid vägkanten under en stor gran finner de den kubikmeterstora stenen, skrapar av mossan och ser då inskriptionen E. B. 1824 framträda.

Elisabet Bånge var väldigt snäll mot sina torpare, hon skickade ofta med ett stop nymjölk till familjerna när torparen gick hem på kvällen. För att hugfästa minnet av den snälla Elisabet Bånge hade torparna på Risåsen stannat till på kvällarna och huggit in hennes initialer, ett minnesmärke som än idag kan beskådas i Ekedals skog, väl synligt på sin nya plats, då en ny skogsväg har anlagts på stenens ursprungliga plats. Heder åt vägbyggarna! Inskriptionen i stenen berörde väl Bånge illa, ty torparen på Risåsen avhystes, 1826 flyttar familjen till Åsarp.

Den 2 maj 1849 avlider Carl Bånge på Ekedal i en ålder av 68 år och nu kommer hans trassliga affärer i dagen och en urarva konkurs blir ett faktum. Fru Evy Paulsson, Smålandsstenar, har mycket utförligt studerat domstolsprotokoll från ”Kinds Härads vällofliga Tings Rätt”. Här står Bånge för kronofogde och herre till Ekedals säteri och Ekefors bruk. Räkenskaperna visar en brist på hela 7 000 riksdaler. Bånge fungerade som expeditionskronofogde med uppdrag att driva in kronotionde för biskopsstolen i Göteborg samt Göteborgs högre lärdomsskola, pengar som Bånge helt enkelt förskingrat. Bland fordringarna märktes bl.a. varor till begravningen hos handlanden A. S. Svensson i Borås på 350 riksdaler. Prosten Hagstedt i Tranemo hade inte i tid bevakat sin fordran på 50 riksdaler för likstol, vilket bestreds av länsman Jakob Bånge i Hulugärde som företrädde dödsboet, för övrigt en bror till Carl Bånge. Prosten Hagstedt blev mäkta förgrymmad. I ett skarpt brev till Jakob Bånge påpekar han att brodern blir begravd som ett fattighjon. Detta gjorde avsedd verkan. Prosten tillerkändes 65 riksdaler för likstol och pastoralier. Hans Andersson i Hornbetan företrädde socknens fattigkassa och begärde den lagliga fattigprocenten. Pigor och drängar hade inte fått ut sina löner, hästar och stutar var inte betalda. Brukspatron Åbjörnsson på Gyllenfors hade sålt järn för 158 riksdaler som inte var betalt.

Översten och riddaren G. A. Östbom hade varit förutseende att skaffa inteckningar i
”Säteriet Ekedal samt Ekefors Järnmanufaktur Werk och Stegerhult ett halvt mantal Frälse” (samägt med Ekedal). Änkan Bånge flyttar 1852 till Enslöv. Ekedal övergår nu i släkten Ehrengranats ägo, men redan 1859 lämnar de Ekedal för Gammalsjö. Så hade den sista adliga släkten lämnat Ekedal.