Artikelförfattare: Tina Hjort Svensson

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 2004-10-14.
Nr 42 – årg. 13, sid. 8.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Distribution: Posten.
Tryck: AB Smålänningen, Ljungby.

Där urmakaren finns, dit kommer folk. Därför låter Petter Thörnings förklaring till varför han och sambon Frida köpte den gamla skolan, flyttade till Nittorp och öppnade urmakeri fullständigt logisk.

Det var vid ett besök hos Fridas släkting i Nittorp som paret, som då bodde i Hestra, fick veta att gamla skolan stod tom och var till försäljning.
– Vi hade letat efter ett stort hus där vi kunde ha verksamheten och skolan var perfekt, säger Petter på gladlynt skånska.

Klockor, en passion
Ursprungligen skånepåg lämnade Petter landskapet för Östergötland redan som 15-åring då urmakarskolan i Motala väntade. Redan då hade han suttit hemma i pojkrummet och reparerat grannskapets klockor i flera år.
– Min farfar var urmakare och på farmors vind fanns hela farfars verkstad nedpackad i lådor. De säger att det första ord jag sa var ”klocka”, skrattar Petter och konstaterar att urmakeri inte är ett yrke, utan en livs stil.
– Det är som en sorts passion.

Urmakare är ett av de gamla hantverksyrken där skolutbildningen utmynnar i ett gesällbrev. Efter ytterligare några års arbetslivserfarenhet och kurser kan man bli auktoriserad som mästare. Och mästarbrevet hänger såklart på hedersplatsen i den gamla skolsalen.

Allt från minimala damrolexur till högt belägna tornur i kyrkor och slott har varit föremål för Petters uppmärksamhet.
– Det kan bli spännande ibland, medger han och berättar om äventyr utanför kyrktorn runt om i södra Sverige. För rätt vad det är får han packa väskan och ge sig ut att reparera de klockor man av naturliga skäl inte kan flytta till Nittorp.
– Annars har jag kunder från Tranemo, Göteborg, Stockholm och Varberg, säger Petter och konstaterar att där det finns en urmakare, dit kommer kunderna.
– De hittade till och med hit innan jag ens fått upp skylten.

Utökad service i Nittorp
Just då öppnas dörren, och in kommer Kurt Aronsson med ett gammalt fickur. Han lyser upp när han pekar ut var hans gamla skolbänk en gång stått.
– Det är jättekul att det händer något här i skolhuset, säger han och berättar att det var just här som Östra Kinds Sparbank en gång i tiden startades av skolläraren JP Olsson.

För inte måste väl nyetableringar ske i bygdens centralort? Det går alldeles utmärkt att öppna urmakeri och klockaffär också i lilla Nittorp, vars företagande med Thörnings Urmakeri nu utökar sin service.
Glycine (vars urfabrik i Schweiz fortfarande sköts i egen regi) är ett av märkena som förs hos Thörnings.
– Från samma grossist får jag också Nya Arsenal, ett märke som den äldre generationen säkert känner igen, tipsar Petter som givetvis också har kataloger från all världens övriga klockfabrikanter för den som så önskar.
– Tack vare posten och lantbrevbäraren kan, jag få hem de klockor jag inte har hemma på en dag.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.