Författare och fotograf: Magnus Josefsson

Artikel ur ”Borås Tidning” 2010-08-08. Nr 211. Årg. 184. Sid. 28-29.

För 27 år sedan köpte hon sin dröm.
Amalienborg – träslottet som alla som passerat Uddebo har tittat lite extra på.
– Det har varit ett snällt hus. Eller rättare sagt – det är ett snällt hus. Ett hus som fortfarande är en medelpunkt i Elisabet Wikströms och maken Lars Sandbergs liv. För att inte tala om deras barns och numera också deras barnbarns liv. De har fått helg- och sommarväxa upp i ett hus med såväl ytor som anor.

Vi får ta det från början. I den tid då Claesönerna var drivande i bygden och behövde ståndsmässiga boenden. August Claeson hade köpt Uddebo Gård. Men inte minst var det de nya mekaniska vävstolarna som gav honom framgång.

Från slott till koja
1891 lät Augusts son Ernst bygga Amalienborg. Eller Amalieborg som det hette då – namnet lär vara hämtat från Ernsts hustru Thyra Amalia.
Fru Thyra levde ända fram till 1959 och äldre Uddebobor kan berätta om glansen kring Amalienborg. De något yngre kan i stället berätta om de årtionden av förfall som senare följde. Då huset fick byta namn till ”Kråkslottet”.
– Det fanns tydligen ett speciellt Uddebomandomsprov. Pojkar skulle ta sig genom det mörka och förfallna huset utan att bli vettskrämda av fladdermössen, säger Lars.

Dröm från skoltiden
Elisabets bild av Amalienborg är av det mer romantiska slaget. Redan som skolflicka hade hon och en kompis Amalienborg som drömhuset med stort D.
En vårdag 1983 var Elisabet på besök hos sin kompis. Tanken föddes att de skulle åka och titta på ”sitt” hus. Och då fanns det en Till Salu-skylt vid huset! Några månader senare hade Elisabet och Lars köpt huset. Och stod framför det och tänkte – ”vad har vi gjort?”
– Vi bodde då som nu i Göteborg och hade pratat om att köpa något på landet. Ett torp eller så…

I stället blev det ett hus med en boyta på 500 kvadratmeter. Och som hade stått mer eller mindre tomt i 20 år.
– Fast en ägare hade haft stora planer. Han skulle bygga swimmingpool i huset.

”17 lass till tippen”
Men huset var alltså förfallet och det hade till och med funnits rivningstankar. Och första tiden bestod Elisabets och Lars möblemang av luftmadrasser och några trädgårdsmöbler.
– Vi började med att köra 17 lass till tippen. Och bytte ut 47 fönster.

Nu har 27 år gått. Barnen har fått egna barn och Lars har hunnit gå i avtalspension. Han har lämnat konstruktörsjobbet på Volvo som bland annat innebar 24 egna patent – en klurighetsförmåga som kommit väl till pass i Amalienborg.
För kvadratmeter för kvadratmeter, rum för rum (det finns 14 stycken), har gåtts igenom. Men Elisabet och Lars har lyckats leva upp till de tankar de meddelade i BT redan 1983: ”Vi tänker oss en pö-om-pö-renovering. Först får vi se till så att huset blir tätt och sedan tar vi ett rum i taget”.

Harmonin uppnådd
Möblemanget har uppgraderats en del sedan trädgårdsmöbeltiden. Men det är trivsamma arvegods och loppisfynd som gäller. Och udda kaffekoppar skapar minst lika mycket harmoni som en fin servis.
Mycket handlar om harmoni. Om att njuta när barn och barnbarn lever Amalienborgsliv. Om att nicka förtjust när gamla Uddebobor bidrar med sina Amalienborgsminnen.
Det handlar om att prioritera. Och om att inse att det inte längre finns två husor och två trädgårdsmästare anställda.
– Men det är som sagt ett snällt hus.
Så lägger Elisabet till att ”ett hus har man bara till låns”.
Och Amalienborg lär fortsätta leva. Om inte annat vittnar ytterväggarna i källaren om det. Deras bredd är en meter och tjugo centimeter.

Släkten Claeson
August Claeson var son till riksdagsmannen Petter Claeson. 1864 flyttade August till Uddebo och han startade bland annat Uddebo Trikåfabrik som kring förra sekelskiftet hade 110 anställda.
August och hustrun Christina fick tre söner, Richard, Ernst och Fritz. De tre har satt sina spår i Uddebo bland annat genom de tre hus de lät uppföra – Fridhäll, Fritidsgården och Amalieborg. Richard la grunden till Väveriet i Uddebo. Fritz var chef för Uddebo Trikåfabrik och Helge direktör för Tostarps Träförädling AB och chef för Uddebo Möbeltygsväveri och Uddebo AB.
Men de tre hade långt fler uppdrag. Så var till exempel Ernst ordförande i kommunalstämman i Tranemo i 21 år medan Fritz var ordförande i kommunalnämnden i 31 år.
Av de tre Claesönerna fick endast Richard och hans hustru Anna egna barn. Och släkten Claeson sätter inte längre någon – aktiv – prägel på Uddebo.