Författtare: Margaretha Persson

Artikel ur ”Från Borås och de Sju häraderna – 1976”. Årg.30. Sid.109-124.
Kulturhistoriska Föreningen. Redaktör Hans Kruse.

Återges med tillstånd av föreningens ordf. Lennart Wasling 2006.

Följande delar och sidor av artikeln har utelämnats i denna version.
Uppmätningar, i original, ritningar i kopia. Sid.112-115.
Plan- och fasadritningar. Sid. 117, 119 och 121.

Sedan 1972 har vid Borås museum bedrivits ett dokumentations- och inventeringsarbete av äldre textilidustrimiljöer i Sjuhäradsbygden. Detta arbete bedrivs med stöd från Älvsborgs läns landsting och utföres sommartid av några unga universitetsstuderande (etnologer), bland dem författaren till denna artikel, som här kortfattat redovisar för undersökningens bakgrund och metoder.

Studerar man den litteratur, som behandlar industrialismen och textilindustrin i Sverige, finner man att Sjuhäradsbygden förbisetts eller endast översiktligt behandlats. Ofta inskränker man sig till att nämna Sjuhäradsbygden som ett område med stor hantverksskicklighet och med en lång tradition inom det textila hemarbetet. Ett undantag utgör dock Björn Sterners arbete, som på ett utomordentligt sätt belyser näringslivets utveckling och omdaning i Sjuhäradsbygden. Andra viktiga källor utgör de monografier som åtskilliga företag låtit utarbeta, ofta med historiker som författare. Här finns värdefulla detaljuppgifter om de enskilda företagen att hämta. Bland äldre arbeten som beskriver bygdens textilindustrier bör nämnas Gustaf af Geijerstams ”Anteckningar rörande fabriksarbetarnas ställning i Marks härad” från 1895 och ”Sveriges industriella etablissementer”, tryckt redan 1879.

Det industriella genombrottet i Västeuropa inleds i England vid mitten av 1700-talet. Här i Sverige liksom i de flesta övriga europeiska länder sker detta inte förrän under 1800-talet.

En rad faktorer bidrog till och skapade förutsättningar för en industrialisering. Det agrara samhällets strukturomvandling med bl.a. bysprängning och laga skifte – 1800-talets stora befolkningstillväxt, främst av landsbygdens obesuttna grupper – är några av dessa faktorer.

Industrialiseringen i Sverige kom jämförelsevis sent men utvecklas å andra sidan snabbt. Därtill bidrog inte minst de tekniska landvinningar som gjordes utomlands och snabbt anammades här i Sverige.

Textilindustrin gick i täten för det industriella genombrottet i vårt land. Enligt T. Gårdlund var textilindustrin i huvudsak att betrakta som en stadsindustri. Mot bakgrunden av Sjuhäradsbygdens mångfald av textilindustrier förefaller detta uttalande en smula märkligt. Sjuhäradsbygdens textilindustrier bygger på en lång textil tradition. Den väl utvecklade förläggarverksamheten och 1700-talets manufakturverk skapade förutsättningar för en industriell lokalisering. I det avseendet spelade även kraftförsörjning och kommunikationer en betydande roll. Det stora flertalet av Sjuhäradsbygdens textilindustrier förlades invid vattendrag för direktdrift, tidigast med vattenhjul, senare med olika typer av turbiner. Elkraften gör sitt intåg med sekelskiftet 1900. Drivkraften överfördes nu till spinnmaskiner och mekaniska vävstolar med ett system av remtransmissioner.

På 1870-80-talen fick fabriksindustrin en allt starkare ställning på hemvävnadens bekostnad. Orsaken till den senares tillbakagång bör ses mot de dåliga löneförhållandena. Med den ökade konkurrensen från den industriella produktionen blev hemvävnaden olönsam.

Redan 1834 startades Sveriges första mekaniska bomullsväveri i Rydboholm. Något verkligt genombrott för textilindustrin kan man emellertid inte tala om förrän under 1800-talets senare hälft. Det är vid denna tid som de större anläggningarna kommer till. Nya byggnadsmaterial som järn och betong möjliggjorde byggandet av allt större fabriksanläggningar. Timmer och murverk hade spelat ut sin roll.

I Sjuhäradsbygden uppstod under slutet av 1800-talet små industrisamhällen av närmast brukskaraktär, av vilka flertalet har sitt ursprung i den tidigare förläggarverksamheten. Textilföretagen började bygga bostäder åt sina anställda, ofta i tvåvåningar, av trä och med ett flertal lägenheter om mestadels ett rum och kök avsedda för en familj. Med egnahemsbebyggelsen följde en annan typ av arbetarbostäder. Företaget gav därvid möjligheter till lån eller startbidrag. För ensamma ogifta arbetare liksom för tillfällig arbetskraft byggdes bostäder med ett flertal enkelrum med tillgång till gemensamt kök. Så t.ex. hos L. J. Wingqvist i Fritsla, där man tog emot säsongarbetare från Dalarna. En annan typ av tillfällig arbetskraft utgjorde de s.k. veckoslutsvandrarna i Uddebo, vilka bodde och arbetade vid fabriken under arbetsdagarna men vid helgerna begav sig iväg till sina familjer, som bodde på annan ort. Från Skene berättas det att man haft inackorderingar endast vid måltiderna.

Företagen byggde inte blott bostäder utan sörjde även för undervisning och åldringsvård. Man lät uppföra skola, kyrka, ålderdomshem – så ex. i Viskafors och Rydal. På andra håll uppfördes affär, barnkrubba, brandstation etc.

Denna typ av industrisamhällen präglades i viss mån av de i b1.a. England uppkomna filantropiska idéerna om ett idealsamhälle. Många företag var i det närmaste självförsörjande, i det man även bedrev eget jordbruk. En del av industriarbetarnas lön utgick före 1900 inte sällan i naturaförmåner. Bland andra ofta förekommande förmåner var fri bostad och fri ved. Till varje lägenhet hörde i regel även ett potatisland och möjlighet att hålla gris och höns – så ex. i Torsbo. Uthus och gemensamt brygghus hörde också till.

Utvecklingen inom textilindustrin rymmer många dramatiska händelseförlopp. Antingen har företagen expanderat kraftigt genom utbyggnad eller genom sammanslagningar, men förloppet kan också ha varit det motsatta – stagnation med åtföljande nedläggning.

Syftet med museets textilindustriinventering har varit att säkra källor för framtida analyser. Inventeringen, som från början var inriktad i huvudsak på att dokumentera byggnaderna, har efter hand vidgats till att omfatta även den sociala aspekten. Arbetsgången har varit följande. Företagens arkiv har undersökts med avseende på opublicerade manuskript, äldre kartmaterial, ritningar etc. Därefter har en genomfotografering skett av fabrikslokaler, bostäder och andra till företaget hörande byggnader, såväl av exteriörer som interiörer. I de fall en byggnad ansetts ha speciellt intresse har, om ritningar saknats, uppmätningar gjorts (plan, exteriörer, vissa detaljer). Uppmätningsskisserna har därefter renritats. Översiktsplaner har varit till god hjälp för att erhålla en bild av företagets omfattning. Undersökningarna har kompletterats med bandade intervjuer, som i första hand inriktas på företagets historia, arbetsförhållanden, boendemiljö etc. Inte sällan har genomgången av företagen, som även omfattat inventering av maskiner och produkter, lett till värdefulla förvärv till Borås museum. Inventeringsmaterialet arkiveras fortlöpande i museet.

Det stora antalet textilindustrier, som trots allt finns kvar i Sjuhäradsbygden, gör att det ännu är möjligt att utifrån dessa skildra bygdens äldre textilindustrihistoria. Att utläsa faktiska förhållanden av ekonomisk, social och teknisk art kräver dock ett relativt stort underlag för jämförelser och analyser. Det är därför av vikt att inventeringsarbetet får fortsätta.

Litteratur för den intresserade:
Geijerstam, Gustaf af: ”Fabriksarbetarnes ställning i Marks härad”, 1895.
Gårdlund, Torsten: Industrialismens samhälle, 1942.
Hellspong & Löfgren: Land och Stad, 1974.
Kjellberg & Åström: Sveriges Industriella Etablissementer, serie 1-2, 1879.
Nisser, Marie: Industriminnen, 1974.
Sterner, Björn: Från hemslöjd till storindustri – Sjuhäradsbygdens ekonomiska historia och geografi, 1968.
Sterner, Björn: Bygdeknallar och stadsköpmän. En krönika om Sjuhäradsbygdens gårdfarihandel, 1970.
Sterner, Björn: Textil hemindustri i Sjuhäradsbygden under 1900 talets första hälft, 1973.