Artikelförfattare: Anette Westerlund.

Artikel ur ”Tranemo.” 2000-05-11.
Nr 9, v. 19 – årg. 2. Sid. 1 och 5.
Ansvarig utgivare: Stefan Koskinen.
Adress: Tranemo/Ulricehamns Tidning, Lövstagatan 9, Tranemo.

En del människor samlar på frimärken, andra på jakttroféer. Tage Josefsson från Tranemo samlar på hästvagnar som han renoverar till körbart skick. Hans riktiga ögonsten, en paradkalesch från Prag, har utsetts av Vagnshistoriska sällskapet att få köra kronprinsessan Viktoria under sin resa i Västergötland.

Vagnen har en lång historia. Enligt en forskare i rusthåll har den kommit till Sverige med en krigsskadad officer omkring 1850. Siste ägaren var major Stig Bolling i Gammalsjö, Håcksvik. Han använde sin vagn varje helg, till och från I 15.

Tage har renoverat Viktorias vagn
Hästar och vagnar har alltid intresserat Tage Josefsson i Tranemo.
– Jag har kört taxi i 35 år (år 2000). I slutet var det svårt att hänga med i utvecklingen, då kunde det skönt att få ägna fritiden åt sådant som jag kunde sedan barnsben, säger Tage Josefsson, vars ena vagn ska få ta kronprinsessan Viktoria på hennes resa genom Västergötland.

Den vagn som Vagnhistoriska sällskapet valt att ta kronprinsessan på hennes resa genom Västergötland är en delvis täckt vagn, en så kallad paradkalesch, från Tjeckoslovakien. Den har Tage Josefsson renoverat helt på egen hand, eller i alla fall nästan. Smideriet och klädseln har han haft hjälp med. Också någon snickare har fått rycka in med sin specialkompetens i vissa skeden.

Krigsskadad officer
Att den nästan 200 år gamla vagnen hamnat hos Tage har sin alldeles särskilda anledning:
– En forskare i rusthåll har konstaterat att den här vagnen måste ha fört en svensk krigsskadad officer hem från kriget med Napoleon cirka 1850. Och min egen släktforskning har visat att vagnen ända sedan dess har gått i släkten.
– Siste ägaren var major Stig Bolling, som bodde i Gammalsjö i Håcksvik. Han kördes till I 15 varje helg i den, berättar Tage Josefsson som är något av en levande historiebok.

Genuint historieintresse
När Tage Josefsson köpte vagnen var den i uruselt skick. För att kunna renovera den så att den i så stor utsträckning som möjligt skulle likna ursprunget, företog han ett antal resor. Bland annat en till Tekniska museet i Prag. Där fick han veta att vagnen tillverkats i 27 exemplar, varav endast ett finns kvar. I Tranemo hos Tage Josefsson.

Tack vare sina kontakter i Prag, har Tage fått veta hur han skulle gå tillväga och nu står en blänkande svart vagn, som renoverats med hjälp av envishet och sunt förnuft, hos Tage och bara väntar på sina två skimlar som ska dra den. För skimlar ska det vara. En vit och en svart. Den vita till höger och den svarta till vänster. Den vita syntes nämligen bättre i natten.

Riksdagsman Hansson
Tage har ett tiotal vagnar, varav fem, eller sex, är körbara. En av vagnarna har använts av talman Josef Hansson som byggde kyrkan i Mossebo 1770.
– Hans släde visade sig finnas kvar i släkten, närmare bestämt hos den numera framlidne Harald Johansson på gården Stora Mossebo. Jag ville köpa den, men ansågs inte av Johansson som värdig den.

Sned kuskbock
– En dag åkte han i min taxi och blev skyldig mig pengar. Jag lyckades då övertala Johansson att få köpa den, och slutligen blev den min.
– Nu står den bredvid paradkaleschen och även den har sin speciella historia.
Talman Josef Hansson använde sin släde om vintern när han skulle till Stockholm för riksdagsmöten. För att piraterna vid Kolmården inte skulle ge sig på honom, valde han att resa som ”knalle”.
Enligt sägnerna ska Hansson inte ha luktat särskilt gott. Det ska till och med ha varit så illa att drottning Kristina inte ville sitta jämte honom.
Kuskbocken på Hanssons släde sitter snett. När Tage skulle renovera den, bad han smeden räta upp den.
– Det vägrade han, berättar Tage Snedheten hade nämligen sin funktion. Det fanns vargar här nere i slutet av 1700-talet, och kuskbocken var snedriktad för att kusken snabbt skulle kunna hoppa av.

Till minne av farfars far
Tage Josefssons farfars far, Josef Andersson, har smitt alla spikarna till Ambjörnarps kyrka som stod klar 1880. När kyrkan var klar och dörren fanns på plats, upptäcktes att dörren saknade lås.
– Då sade min farfars far: Jag ska smida ett lås till kyrkan.
Det gjorde han och i kyrkböckerna står att Andersson blev rikligt belönad. Han fick flytta sju rader närmare prästen under gudstjänsterna.
Därför går nästa resa med den fina paradvagnen till Ambjörnarp. För att hedra smeden Josef Andersson, berättar Tage Josefsson med ett leende på läpparna.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.