Artikelförfattare: Uppgift om enskild författare till artikeln saknas.

Artikel ur ”Västgöta-Demokraten” 1978-08-30.
Från pressklipp ur Tranemo Biblioteks samlingspärmar.
AB Pressurklipp
102 20 Stockholm 12
Foto har utelämnats p.g.a. dålig bildkvalité i tidningsurklippet.

Ett av de större problemen en kommun numera har att klara av, det är avfallshanteringen, omhändertagandet av alla sopor. Att ta hand om avfall av alla de slag kräver en väldig organisation, och är en kostsam historia allt eftersom den sväller ut.

Nu får skattebetalarna klara den kostnaden men det tillhör fortfarande kommunen att svara för mottagandet och deponeringen av avfallet. Detta går ju inte för sig var som helst, det krävs noggranna markundersökningar innan en avfallstipp får anläggas. Sedan har ju sopmängden ökat till enorma proportioner med åren och bara av hushållsavfall lämnar varje person från sig mellan 300 och 400 kilo per år

Änglarp
Svenljunga kommun har hittat lämplig mark för sin sopstation söder om samhället, ute vid Änglarp Månsagården 3:2. Där finns möjligheter att utöka till sammanlagt 4,5 hektar på området. Men just i dag (läs år 1978) har man inte så mycket kvar att vinka på innan området man för tillfället äger är fullbelagt. Men så lämnar kommunborna också från sig totalt omkring 7 miljoner kilo avfall på ett år, av vilket cirka 5 miljoner är av homogeniserbart material, eller cirka 70 procent. Då är det cirka 9 000 av kommunbefolkningen som bidrar till detta.

Tranemo kommuns 12 000 invånare är heller inte alls med i denna sophämtning, men cirka 11 000 torde räknas dit i dag. Därav förstås att Tranemo har en något högre mängd sopor än Svenljunga. Man ligger totalt kanske kring 9 miljoner kilo. Men vid ett eventuellt samgående skulle viss typ avfall även i fortsättningen tas om hand i Tranemo.

Man har ju hushållssopor från permanent bebyggelse, från fritidshus, det finns grovsopor, industri- och handelsavfall, därtill från byggnation respektive rivning.
De sopor man kan räkna bli gemensamt deponerade om man går samman, det skulle bli till en mängd av närmare 9 miljoner kilo, då är inte industri-, handels- och byggnadsavfall medräknat. Volymmässigt ligger man omkring 60 000 kubikmeter.

Bra lösning
– Jag tror personligen det skulle vara en bra lösning på problemen, säger hälsovårdsnämndens ordförande i Svenljunga, Ejnar Johansson. Vi skulle, efter att ha avklarat marklösenfrågan, ha ett område som räcker till minst 1990. Om man sedan i framtiden vill ordna frågorna regionalt, med större delen av Sjuhäradsbygden inblandade, det är jag kanske inte lika säker på ger ett bra resultat.

De två hälsovårdsinspektörerna i Svenljunga respektive Tranemo är ju makarna Ann-Christine och Åke Hagaeus. De är också positiva till ett samgående de två grannkommunerna emellan. De tror dessutom att en regional sophantering i framtiden är en lösning som mer eller mindre måste komma fram.

Båda är införstådda med att det rör sig om rätt stora kostnader hur man än löser frågorna. En utredning gjord av Mark Konsult AB, visar på en anläggningskostnad av cirka 900 000 kronor. Där drar marklösen, inhägnad, belysning och personalbyggnad 200 000 kronor, avskärande av diken, lakdiken och utjämningsmagasin 270 000 kronor. En stor kompaktor (traktor som pressar samman massorna) 300 000 kronor. Projekteringskostnader 50 000 kronor och oförutsett 80 000 kronor. Den årliga driftkostnaden beräknas till 309 000 kronor. Per ton avfall blir det 25 kronor.

Kanske måste det grävas en avloppsledning till Svenljunga reningsverk cirka 3,5 kilometer bort för att omhänderta lakvattnet. Det torde bli en miljonkostnad i så fall. Men till en början kan detta uteslutas innan man får klart hur det hela fungerar med ovannämnd dikning.

– När det gäller sophanteringen, ja då ser verkligen den enskilde olika på problemet, säger makarna Hagaeus. Det får inte minst vi inspektörer erfara när vi måste tillkännage vilka lagar som råder i landet. Då anses vi personligen vara skuld till bestämmelserna. I stort är ju egentligen sophanteringen en blygsam kostnad med tanke på den fina service som erbjuds, och för glesbygdsbefolkningen, vilka är de som mest upprörs när de, åsamkas en mindre avgift, finns ju alternativ sona verkligen inte ruinerar någon.

Oavsett hur den enskilde ser problemet, så är det ett faktum, att kommunerna måste ta hand om avfallet, och då på ett sätt som tillgodoser miljökraven. Nu hade väl Svenljunga kommun själva inte haft några problem att ta hand om sina sopor, men diskussionerna om samarbete med Tranemo har fördröjt ytterligare markinköp, så idag är man egentligen illa ute vad det gäller områdets storlek för egen mottagning, Man hoppas frågan går mot en snar lösning, och det är sannolikt att så sker. Inte minst bör Tranemo kommun vara glada över ett positivt besked.
– Man måste vara medveten om, att ett samgående rent ekonomiskt är att föredra, säger Ejnar Johansson, ty de stora fasta kostnaderna kommer man inte ifrån, och de minskar givetvis vid en tipp mot att slås ut på två sådana. Inköp av en stor kompaktor är ett måste om inte volymen ska svälla för mycket, och den kan alltså delas mellan två kommuner.

Att sedan avståndet till soptippen för dem som bor i Tranemo, eller norr därom, ökar med två mil och däröver, det går ju, inte bortse från. Hur mycket det sedan medför i ökad sophämtningsavgift, det finns inga kalkyler på ännu.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.