STUGAN VID BRYNET

Diktat av Bengt Ekelund

Jag vet en liten stuga långt bort vid skogens bryn
där röken från en skorsten slingrar sig mot skyn

Den ligger där så trygg långt från livets hårda jäkt
där susar endast fridens och lugnets milda fläkt

När ifrån larmets buller man kommer på besök
och träder in i detta så trevna gamla kök
där hemvävt står för mönstret det känns som medicin
när dofterna man känner från fönstrets balsamin
och hon som bott därinne det är en gammal mor
för världens ögon liten men i Guds rike stor
sin insats hon har gjort hon sliten var och trött
men hennes kraft och styrka var bibeln läst och nött

Vad är väl lyx och välfärd mot denna lilla vrå
som frid kan hjärtat skänka och lugn i hjärtat slå

Att mycket ha och äga ej själva lyckan är
det är en tro som håller och som till himlen bär

*

I en trång liten stuga jag uppväxt är
ett kök ett rum en förstukvist
Min mormor, mor, två systrar bodde här
att det var knappt är förstått helt visst

Trots ringhet och fattigdom trygg mig kände
man visste ej annat än vad knapphet var
En liten parvel lekte evad som hände
med fostran av mor men utan far

En kärare boning jag ingenstans såg
på hela denna grönskande jorden
En soffa på bolster av halm jag låg
i ett hörn i rummet där stod den

Naturen underbar vid den lilla stuga
en liten å strax intill slingra sig
Runt omkring stod träd och buga
och i skogen fanns mången stig

Lärde mig att fiska i denna å jag gjorde
gädda, firre, lake, löj, kräfta och ål
En liten eka hade som jag rodde
med fisk jag hjälpte mor med många mål

Ut på stigar i skog och slätt dom gick
plocka smultron, lingon, hallon, blåbär ej så illa
I mången tuva bär jag fick
med kärlet fullt hem till mor jag kila

Tack för barnaåren där kärlek föds
ingen nöd mig tvärtom bara lycka
Man var nöjd med vad som bjöds
välståndsönskan ej mig rycka

Rik och fattig leva med varandra
är man bara nöjd med vad som sker
Mitt kära hem där jag som barn fick vandra
barndomstidens knapphet kärt jag ser

I dagens läge när barnen får vad dom begär
matade av prylar av alla de slag
Inte säkert lyckligare dom är
Tvärtom, tryggare förr tror jag

När man blir gammal livet hastar
minnen från min barndom vaknar
Allt det sköna mina tankar kastar
glömmer knapphet inget saknar