STENHAMMAR – UTSTÄLLNING I TRANEMO

Artikelförfattare: Ann-Louise Nyde.

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 1997-05-06.
Nr 19 – årg. 6, sid. 6.
Kindsbygdens egen tidning.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Tryck: Tryckerigården, Bollebygd.
Distribution: Posten.

För alla som inte hade möjlighet att besöka Nääs förra sommaren (läs1996), går det nu alldeles utmärkt att istället göra besöket hos familjen Wilhelm Stenhammar i biblioteket i Tranemo.

– Lyckas vi få fram den lekfulla och kultiverade atmosfären som rådde i hemmet, då har vi lyckats, anser Jan Lindhe, dotterson till Wilhelm och Helga Stenhammar.
En antydan till familjestämningen ger redan det lilla fotografiet som möter besökaren på första skärmen. Wilhelm och Helga med sina tre barn. Inte alls den prydligt, inför fotografen, uppradade familj som är brukligt på fotografier från seklets början.

Tonhammar som stensatte Sverige
Denne Wilhelm Stenhammar som tonsatte Sverige, eller som det står på en av utställningens skyltar ”Var det inte Tonhammar som stensatte Sverige?”.
Redan vid åtta års ålder skrev han sin första komposition. Vid uppnådda 20 år skedde pianodebuten och fem år senare komponerade han sin första pianokonsert i b-moll.
Därefter följde orkesterserenad, symfonier, teatermusik och mycket, mycket annat som ligger oss så varmt om hjärtat.
Själv har Jan Lindhe inget minne av sin berömde morfar.
– Han dog när jag bara var två månader, om nu det har något samband, skrattar han.

Mormor Helga
Mormor Helga däremot levde länge och av henne finns lika många som varma minnen.
– Hon var en fantastisk kvinna. Hon dansade lutfiskdansen när hon var gott väl 80 år!
Jan berättar om släktens nyårsfester, som alltid hölls hos Jans morbror Ove.
– Det var alltid en hel del spex och naturligtvis de traditionella sångerna och lekarna. När de gamla vanliga verserna om flickor, pojkar och bagare i ”Räven raskar över isen” var avklarade, tog morbror Ove upp ”lutfiskens visa” och lade sig ner på golvet och dallrade som julens lutfisk. Mormor Helga, i bästa finklänningen, med smycken och allt, var inte sen att göra honom sällskap på golvet!

Med på utställningen finns också en del av Helga Stenhammars målningar, både i olja och i akvarell.
– Mormor valde att stå i skuggan av sin man, att satsa på hans karriär, trots att hon själv var en duktig konstnärinna.

Barnen
De tre barnen fick alla del av musik- och kulturintresset. Claes-Göran blev operasångare och sedermera professor vid Musikhögskolan i Stockholm. Dessutom lär han ha medverkat i Lennart Hylands program ”Karusellen” och där sjungit en sång medan han samtidigt visslade en annan!
Ove blev förvisso affärsman, men var också en både energisk och starkt engagerad ordförande i Stockholms Stadsteater under inte mindre än 22 år.
– Hillevi är det säkert många här som minns, hon bodde under sina sista 12 år i Tranemo, säger Jan.
Teater och visor, främst folkvisor, låg henne varmast om hjärtat. Sin första succé fick hon i rollen som buspojke i ”Styrman Karlssons flammor”, där Karl-Gerhard fick syn på henne.
– Efter några år i Karl-Gerhards revyer började hon resa alltmera på egen hand, uppträdde i folkparker och hade egna visaftnar.

”Var är instrumentet”
På en karta visas alla de platser i Sverige där Wilhelm Stenhammar spelade. Jan pekar på norrlandskusten och minns särskilt en historia därifrån:
– Wilhelm hade spelat i en av kuststäderna och man hörde av sig från en liten by långt in i landet ”Kunde inte herr Stenhammar tänka sig att komma, nu när han ändå var så nära?”.
Wilhelm samtyckte och begav sig iväg på den inte helt korta resan. Väl framme såg han sig omkring.
– Instrumentet, var finns instrumentet?
– Oh, det trodde vi väl han hade med sig!
Efter tre timmar samspråk med publiken, anlände den hästdragna släden med en orgel, hämtad på en gård två mil bort.
Det måste vara det enda stället där morfar spelade sitt Beethoven-program på orgel!
Jan ser ut över utställningen och tänker på mamma Hillevis ord:
– Pappa har missuppfattats så i sin karaktär. Man tror han var allvarlig och tillbakadragen, när han var en varm och lekfull människa.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.