Artikelförfattare: Ann-Louise Nyde.

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 2003-09-04.
Nr 36 – årg. 12, sid. 31.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Distribution: Posten.
Tryck: AB Smålänningen, Ljungby.

Så har röken återigen stigit och bälgblåset hörts från järnframställningsplatsen i Algutstorp. Hela lördagen och söndagen har den trogna skaran av entusiaster hållit blästerugnarna vid liv och fört exakt bok över vad och hur de gjort i de olika ugnarna. Och för första gången kördes inte bara med rödjord utan också en körning med bergmalm från Norberg.

Arkeolog Lars-Erik Englund, som doktorerat i ämnet blästbruk, med det mesta av sin forskning hämtad just från åren i Algutstorp, har varit med om en sådan körning i Wales tidigare och tyckte att det borde prövas även i Sverige och då förstås i Algutstorp.
– Många forskare har ifrågasatt om man över huvud taget kan få fram järn med bergmalm i blästerugn, bergmalmen är egentligen avsedd för masugnar.
Något lysande resultat blev det kanske inte, men det blev:
– Mest blev det väl slagg, men det järn smeden fick fram blev väldigt bra, även om det var lite, berättar Robin Davies från Stockholm och som i huvudsak skött bergmalmsugnen.
Det återstår bara att göra precis som de gjort i alla år tidigare, 14 närmare bestämt, försöka igen, igen och igen!

Guidade vandringar
En skara på tiotalet personer samlas kring Leif Stark för en guidad tur på området, där han berättar om hur processen går till och vad man vet om den tidiga järnframställningen. Leif som lyft huvudansvaret för järnframställningsdagarna från Rune Holmberg. Men självklart finns Rune där också, fattas bara annat!

Efter Leifs rundtur på området, strömmar fler besökare till. Det börjar nämligen dra ihop sig till skogsvandring med arkeolog Anna-Lena Gerdin. En vandring genom tiden, där Anna-Lena berättar om vad som gömmer sig under mossan i form av kolningsgropar, rester av ugnar, rösen och annat. Och hur man kan hitta och känna igen sådana platser på sina egna strövtåg.

Kunskap som sprider sig
Mera guidning i Algutstorp blir det den 4 oktober (år 2003) när Lars-Erik kommer tillbaka med ett helt bussällskap från Småland.
– Det är Smålands Hembygdsförbund som har för avsikt att komma hit med representanter för olika hembygdsföreningar och tanken är att få igång verksamhet på olika orter även i Småland.
För det som herrarna i Algutstorp håller på med, har avsatt spår på många platser redan.
– När vi började, då för 14 år sedan, var det kanske två eller tre platser i hela Sverige, nu sker järnframställning på en 15-20 olika platser.

Själv trodde nog Lars-Erik att han skulle gå ner i varv efter sin doktorsavhandling. Att då fick det räcka.
– Men jag fortsätter komma, det finns nya utmaningar att ta sig an och alla de andra här är ju kvar.
Och så finns det en anledning till – själva miljön. Rofyllt, tyst, lugnt, mysigt – själslig vila helt enkelt.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.