SMÅSKALIGHET SOM FUNGERAR – RA TRIKÅ AB 30 ÅR

Artikelförfattare: Tina Hjorth.

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 1998-02-05.
Nr 6 – årg. 7, sid. 7.
Kindsbygdens egen tidning.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Tryck: Tryckerigården, Bollebygd.
Distribution: Posten.

Den småskaliga textilindustrin har en lång tradition häri våra bygder. Ändå lever knappast några producenter kvar idag. Efter sjuttiotalets tekokris har de försvunnit, en efter en.
Trots det hävdar Rolf Andersson i Ambjörnarp att det visst fungerar med småskalighet än idag.
– Om vi samarbetade istället för att konkurrera om beställningarna, menar Rolf, vars företag RA Trikå AB överlevt branschkrisen, kanske just för att de är små.

I år (läs 1998) har Rolf och Rose-Marie Andersson sålt handarbetsgarn i trettio år.
– Fast du började ju sticka muddväv redan hemma i dina föräldrars källare, menar Rose-Marie och ler mot Rolf.
– Ja, då fanns det flera enmansföretag i stickbranschen, minns Rolf, som på den tiden nästan hade tre jobb.
– Fast jag tog tjänstledigt när förste pojken föddes, fortsätter han och kommer i det ögonblicket på att han aldrig sa upp sig.
– Men det företaget är borta för längesedan, så det spelar nog ingen roll.

Profilklädersatsning
1966 hade källaren blivit för trång och den första fabriken byggdes. Ja, den första, för efter något tiotal år hade den också blivit för liten.
– Då hyrde vi den här lokalen som vi sedan köpte i början av åttiotalet.
Produktionen består av stickade tröjor till detaljhandeln runt om i hela landet. Sonen, Michael står numera för stickandet, pappa Rolf skär, bland många andra sysslor, ut bitarna som sedan sys ihop, ångas och packas för leverans. Företaget har fyra anställda, förutom familjen, och när två stycken är sjuka, som idag märks frånvaron!
– Den stora biten nu är profilkläderna som vi gärna vill utveckla.
Här ger Rolf ett exempel på småskalighetens fördelar.
– Det ringde ett företag en fredag och ville ha trettiofem plagg till en säljträff på följande helg. Det fick de.
Små företag utan stelbent byråkrati kan ta snabba beslut och blir därmed flexibla. Rolf pratar vidare om småföretagandets villkor.
– Det gäller att hitta en egen nisch och man får heller inte vara främmande för att satsa mycket tid.

Handarbete – kulturarv
För omkring trettio år sedan satt Rose-Marie och stickade.
– Jag köpte hem sådär en fyra kilo garn för att se om det fanns något intresse, berättar Rolf.
Det gjorde det. Under åttiotalets stickboom såldes nära nog 5 ton garn om året.
– Sedan planade försäljningen ut och idag (läs 1998) säljer vi cirka 1 ton per år häri butiken, säger Rose-Marie och stoppar in prislistor i kataloger för postorderförsäljningen, ytterligare en ny satsning.
Sedan stora stickvågen har handarbetet åter fått ett uppsving. Väldigt inne har det blivit med forna tiders bonader och paradhanddukar.
– Tänk på att det är ett kulturarv som nu lever vidare, påpekar Rolf.
– Småtavlor som de här är också populära, säger Rose-Marie och visar välkommen-skyltar, namntavlor och barnkammarmotiv. För att inte tala om vackra och arbetskrävande dukar av alla modeller och storlekar.
Själv har hon nyligen börjat med hardangersöm. Fast för undertecknad verkar det lite väl vanskligt med allt klippande… Håller mig nog till korstygn så länge.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.