Artikelförfattare: Carina Janzon.

Artikel ur ”Borås Tidning” 1978-06-23.
Från pressklipp ur Tranemo Biblioteks samlingspärmar.
AB Pressurklipp
102 20 Stockholm 12
Foto har utelämnats p.g.a. dålig bildkvalité i tidningsurklippet.

Den svensktillverkade klädproduktionen har upphört på Gefa i Tranemo. På torsdagen (läs år 1978) – då arbetarna var samlade för sista gången – stod symaskinerna tysta. Sömmerskorna satt i klungor i fabrikslokalerna. Samtal om en oviss framtid. Någon fotograferade sina gamla jobbarkompisar. Bitter stämning.

Sedan före semestern förra året (läs år 1977) har sammanlagt 187 arbetare fått gå från Gefa. Efter midsommar kommer det att finnas fem sömmerskor och en verkmästare kvar. Deras uppgift blir att tillverka prover och utföra ändringar. De femton övriga som blir kvar har lagerarbeten. Själva klädproduktionen finns i Finland, Portugal och på Island.

Ett vikariat
Av de 41 som i går gick ut genom Gefa:s grindar för sista gången har bara en ett jobb i sikte. Och det gäller ett vikariat. Det är Maj-Lis Eckerlid som jobbat med konfektion i närmare 20 år.
– Eventuellt får jag ett jobb som rörelseträningsbiträde inom sjukvården, berättar hon.
Det jobbet är i Borås, så det blir för Maj-Lis att pendla varje dag. Naturligtvis hoppas hon att vikariatet förlängs.

Oviss framtid
Vanja Axell och Toini Brandstedt hör till dem som går en mycket oviss framtid till mötes.
– Jag ser mörkt och förtvivlat på framtiden, säger Toini. Efter vad jag hört finns det inga chanser att få jobb. Det kanske går någorlunda bra nu på sommaren att gå utan jobb. Till hösten blir det nog hemskt. Efter några månader blir man nog nervös… Det är sådant som drabbar alla arbetslösa. Många jobbar inte i första hand för att det krävs ekonomiskt. Man behöver ett jobb för nervernas skull. Att bli arbetslös betyder att man tappar människovärdet.

Ej arbetsglädje
Nej, det har inte varit någon arbetsglädje de sista veckorna på Gefa. De anställda tycker att det varit ”jättetråkigt”.
– Och vi sista som går nu får inte en gratifikation ens, säger Vanja Axell bittert. Alla som slutat tidigare har fått det. Men pengarna räckte tydligen inte till oss…
De flesta av de friställda är medelålders. Och många i 50-60-årsåldern – dessutom kvinnor. Grupper som har mycket svårt att få nytt fäste ute på arbetsmarknaden.

Dystert
– Ja, det ser verkligen mörkt ut, säger Erik J. Eriksson på arbetsförmedlingen i Tranemo. Vi har inga, jobb att erbjuda. Vad som händer efter semestern vet vi inte. Kanske dyker det upp något.
– Många av de som friställdes från Gefa i första omgången går fortfarande med ”lösa” jobb. Av de som blir arbetslösa nu har några anmält sig till den kommunala vuxenutbildningen. Nio stycken har tecknat sig för svensk-kurs för invandrare.
– Problemet är inte bara att det inte finns jobb. Ett stort problem är de dåliga kommunikationerna. Det finns t.ex. jobb i Gislaved. Men många har inte egen bil och kan inte ta sig dit. Minst sagt ser det dystert ut, avslutar Erik J. Eriksson.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.