Artikelförfattare: Ann-Louise Nyde.

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 2003-06-12.
Nr 24 – årg. 12, sid. 5.
Ansvarig utgivare: Sune Strand
Distribution: Posten
Tryck: AB Smålänningen, Ljungby

I måndags, annandag pingst, (år 2003) var det premiär för Tomas Johansson och Monica Holmén i deras nya och egna auktionshall i Limmared.
Skönt, tyckte de båda att nu få husera i egen lokal. Något de arbetat för ända sedan januari, då det stod klart att de kunde överta den gamla livsmedelsbutiken.

– Jovisst är det väldigt roligt att det är klart, säger Tomas och berättar om allt arbete som ligger bakom förändringen från butik till auktionshall.
– Vi har ju målat om överallt, röjt ut kylrum och kontor, satt upp ny vägg och belysning, byggt podiet och gjort kaféhörnan. Vi har fått jobba av och till, allteftersom tiden tillåtit, vi måste ju sköta vår verksamhet också.

Men det har det varit värt, fördelarna med nya lokalen är många.
– Bara att kunna ha grejerna här betyder mycket, förut fick vi ta en halvdag bara att köra alla grejerna till lokalen. Tid vid nu kan ägna åt mera konstruktivt arbete och nu kan vi själva bestämma när vi vill göra i ordning. Förut var vi beroende av hur lokalen var ledig.

Större och flera sittplatser
Mellan 200 och 300 personer besöker Tomas och Monicas auktioner. De flesta kommer förstås tidigt till visningen för att i god tid hinna gå igenom dagens utbud, men visst händer det också att det trillar in nya även sedan auktionen startat. De flesta vet till exempel att runt halv ett börjar Tomas med utropen på möbler.

– Den här lokalen rymmer också flera sittplatser än vad vi hade tidigare, 180 stycken plus kafédelen som är i samma rum som själva auktionen.
En spekulant behöver Tomas hjälp och Monica får byta av vid podiets skrivbord. Hur är det att på heltid ägna sig åt både gammalt och nytt? Blir man inte väldigt sugen på att bjuda själv?

Monica skrattar och nickar:
– Jodå, visst släpar man hem en hel del, men man lär sig också med tiden att hålla igen. Fast idag är jag rätt sugen på den där, säger hon och låter blicken falla på en porslinssil på fat.
– Den är jättefin, men jag vet inte exakt vad det är, en grönsakssil, kanske för nysköljda rädisor.
Att den nya lokalen skulle innebära tätare auktioner, tror inte Monica. Det känns bra som det är, men visst är det lättare nu att sticka emellan med någon extra om det skulle behövas.

Två damer tittar intresserat på några porslinspjäser, vänder, vrider, tittar på stämplar.
– Jo, jag brukar vara här och titta och idag har jag min syster från Göteborg med mig, säger Dina Johansson.
Dina tycker de nya lokalerna är fina och har en extra anledning till att tycka det är roligt att Tomas och Monica flyttat in.
– Jag var med och drev Geosbutiken här förr och visst är det väldigt roligt att lokalen kommer till användning igen, roligt för hela samhället.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.