ORTSBORNA RÄDDADE TRÄKYRKAN

Författare: Göran Jakobsson.

Artikel ur ”Borås Tidning” 2010-09-14. Årg. 185. Nr 248. Sid. 16

Ölsremma kyrka ligger högt, 215 meter över havet. Den byggdes av trä, ett ovanligt byggmaterial på den tiden, men det lär ha funnits gott om skog i trakten. Kyrkan har beskrivits som ”den lilla träkyrkan i den stora timmerskogen belägen”.

Ölsremma har haft en medeltida kyrka. Forskare menar att denna brann ned samtidigt som Ölsremma Stom 1659. Men några bevis i källor finns inte för denna teori.
Säkert är däremot att nuvarande kyrka byggdes 1663 och att en del från medeltidskyrkan fördes över till den nya. Bland annat var det ett altarkläde, en mässhake och den medeltida dopfunten.

Redan 1689 kändes kyrkan för trång och man byggde ut vapenhuset och sånghuset, alltså koret. Efter utvidgningen var långhuset invändigt 8,8 meter långt och 6,8 meter brett och koret 4,5 meter långt och 4,6 meter brett 1600-talet avslutades med att kyrkan gjordes ljusare och vackrare genom att ta upp fyra fönster vid altaret, fyra vid predikstolen och fyra på sidorna. Fyra tavlor sattes upp och det är troligt att det var under denna period den välbevarade takmålningen tillkom.

1724 gjordes betydande ändringar i kyrkan. Stolarna byggdes in, fyra stolar placerades i koret, man byggde nytt altare och lade in nytt golv. Till det stora arbetet lejdes snickare från Småland, vilka hystes in i Ölsremmastugorna och fick sova på hyrda lakan. Hela kalaset kostade 67 daler.

Byggde ny sakristia
Vid en prostvisitation i Ölsremma 1733 ville prosten att man skulle överge sin kyrka och gå samman med närliggande kyrka. Protesterna blev så starka att prosten måste överge sin tanke.

1740-1741 byggde Arvid på Lagmanshaga torp en ny sakristia, till vilken Sven i Torp levererade 6 000 spånspik. 1747 byggdes ett nytt vapenhus. Fram till 1793 gjordes smärre reparationer av kyrktaket.
1793 byttes samtliga fönster i kyrkan ut och man målade rött och blått omkring dem. Detta blev dyrbart och en tung börda för en liten socken.
1800-talet inleddes med ytterligare måleriarbeten och byte av spån. 1815 reparerades golvet i sakristian och sedan sattes den medeltida dopfunten ut i sakristian och ersattes av en i trä.
Man började tala om att utvidga kyrkan 1825. I avvaktan på det utfördes inga fler reparationen än vad nöden krävde.

Inför byggstarten 1836 delades socknens torpare in i två klasser, småtorpare och stortorpare. Stortorparna skulle delta i arbetet i samma grad som hemmansbor och småtorparna hälften så mycket. Fattighjon, backstugusittare och inhyseshjon fick hjälpa till med rengöring och andra smärre arbeten.

Först 1839 fick man råd att måla den utvidgade kyrkan och 1845 fick den sin slutliga målning invändigt. Förslag om att bygga ny kyrka med Ljungsarp avslogs flera gånger. Ölsremmaborna behöll sin kyrka och efter ett antal renoveringar står den ännu rödmålad vid sjön.