Författare: Från Gunnel Larsson, Tranemo, kommer följande glimtar ur Tranemos historia. Hon svarar också för ingress och kommentar till texterna som skrivits av Sven Slätteby.

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.1 – 1998 Årg.9 Sid.5

En församlings ekonomiska situation med oftast alldeles för litet pengar i kassan gjorde att man fasade för att ta hand om en prästänka och hennes barnaskara. På 1600- och 1700-talen hade därför den präst företräde till tjänsten, som förklarade sig villig att gifta sig med prästänkan.

På så sätt kom många äktenskap till stånd. Ibland blev de till och med lyckliga, men ofta var det tvärtom. Det var inte roligt för prästänkan att bli bortgift med en kanske betydligt yngre man, eller för den unge prästen att gifta sig med en kvinna som kunde ha varit hans mor eller mormor och dessutom få en stor barnaskara.

För oss låter det barbariskt, men man skall minnas, att vid denna tid var kärleksäktenskap mycket ovanliga. Visst blev folk lika förälskade, kära och passionerade som vi, men när man gifte sig var de praktiska skälen avgörande t.ex. lika stora gårdar, präst – prästdotter (el änka!) eller dräng – piga. Vid vigseln fick man lova trohet eftersom hjärtat kanske var hos någon helt annan.

Sven Slätteby, som under sin livstid forskade mycket i gamla tranemopapper, träffade på en prästänka som blev omgift två gånger och här nedan följer hans berättelse:

EN PRÄSTFRU I TRANEMO

På Tranemo kyrkogård, nordost om kyrkan, ligger några gamla prästgravar från 1700- och 1800-talen. På en sten kan man läsa följande:
Prostinnan Elisabeth Lidell
född 1694 död 1783
Es 57,2 Vish B3,1

Bakom dessa rader döljer sig en sällsynt kvinnogestalt. Hon var först gift med Magnus Ekman som var kyrkoherde i Tranemo 1719 – 1730. Ekman dog 1730 och efterträddes av Christoffer Lidell. Vid denna tid var det regel att en tillträdande präst, om det var möjligt, skulle gifta sig med företrädarens änka för att få pastoratet. Detta kallades att konservera änkan. Nu blev Elisabeth alltså konserverad av kyrkoherde Lidell. Han avled emellertid redan 1734. Nu blev hon år 1735, vid 41 års ålder, konserverad för andra gången av kyrkoherde Martin Kjerrulf. Denne blev prost 1756. Med denne sin tredje man sammanlevde Elisabeth i 47 år. Hon var elva år äldre än sin siste make som överlevde henne i fem år. Hon var 89 år vid sin bortgång. Elisabeth hade barn med samtliga sina tre män. Hon var prästfru i Tranemo i över 60 år.

Den på gravstenen åberopade bibeltexten lyder i nyare översättning:
De som hava vandrat sin väg rätt fram få ro i sina vilorum.

Anmärkningar: Es betyder Jesaja, Vish B betyder antagligen apokryfen Salomos Vishet, där versen 3:1 lyder på modern svenska:
Men de rättrådigas själar är i Guds hand och ingen plåga skall röra dem.
Elisabeth var dotter till kyrkoherden i Tranemo Olof Larsson Lignelius. Hennes förste man var hennes fars efterträdare på kyrkoherdeposten. (Reds. anm.)