NU HAR DE ETT VÄXTHUS OCKSÅ – BJÖRNHYLTANS ÅR 2007

Artikelförfattare: Ann Sofie Wahlberg.

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 2007-05-10.
Nr 19 – årg. 16, sid. 22 och 23.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Distribution: Posten.
Tryck: V-TAB, Södertälje 2006.

Peder och Lotta utökar grönsaksodlingarna inomhus
Nu står det där. Växthuset, 300 kvadratmeter stort, på den gamla åkermarken hos grönsaksodlarna Peder och Lotta Wendefors på Björnhyltans. Nu kommer de att ha plats att dra upp plantor, och också kunna odla känsligare grönsaker.

Egentligen är sättet de har byggt växthuset inte alls modernt. De har hållit på i två år och fått hjälp av hela familjen.
– Så här gör man inte idag säger Peders pappa Kjell Carlsson, själv före detta lantbrukare. Man vänder sig till entreprenörer och tar in anbud. Sedan sätter de upp det snabbt. Men det blir ju en helt annan kostnad då, kanske bortåt en miljon.

Det är 300 kvadratmeter, och inte så stort i jämförelse. Ska man idag starta en tomatodling, så behöver man 5 000 kvadratmeter, säger Peder.
Nya växthus är konstruerade med självbärande profiler och ofta kanske man har bågväxthus, där bågarna täcks av plast.
Detta växthus köpte de ”begagnat” på Limmareds Handelsträdgård och tog ner det 2004 för att flytta det till Ambjörnarp.

Stått tomt i tio år
Stommen är av stål, och aluminiumprofiler håller glasrutorna. Det hade stått i tio år, utan att någon odlat i det. Då hopbyggt med ett äldre växthus som blåste sönder i stormen Gudrun. Peder och Lotta fick överta även de gamla vackra dörrarna från det växthuset.
Sent på hösten 2005 byggde de cementgrunden och förra våren satte de upp takstolar. Sedan stod allt stilla under säsongen.
– Förra året var ett fantastiskt år för grönsakerna så under sommaren gjorde vi inget åt växthuset alls, säger Lotta.
Men denna vinter har tak och väggar kommit på plats.
Lotta och Peder har andra halvtidsjobb, och arbetar resten av tiden med grönsaksodlingen.
Till sin hjälp med att få växthuset färdigt har de haft ett gäng glada pensionärer. Det är både Peders och Lottas föräldrar och Alf Pettersson och Olle Larsson.

Har ni inte tvivlat på projektet någon gång?
– Ja framför allt innan vi började sätta upp det. Skulle det verkligen bli färdigt undrade vi, säger Peder.
Växthuset ska nu delas in i två rum, med en glasvägg emellan. Norrväggen ska muras. Den blir bra som värmelagring. I ena delen ska de kunna dra upp plantor att sedan sätta ut, driva dill och sallad tidigt. Här ska de också odla tomater, och bönor och Västeråsgurka.

Ett andra vardagsrum
– Och slanggurka som är svårast, den kräver mest värme, säger Peder.
Den andra delen av huset ska vara frostfri, så de kan flytta in växter som egentligen inte klarar av det rätt svårodlade klimatet här, zon 5. Peder visar på magnolian, som inte växer på friland här.
Det ska bli som ett andra vardagsrum, med Medelhavsklimat, ett golv av skiffer, en braskamin med fläkt att få upp värme på vintern. Här har de fikon-, olivträd, citron- och persikoträd. Nästa vår ska växthuset vara helt färdigt.
Har ni tänkt ha en kristallkrona, också?
– Javisst, det vill vi gärna ha de och skrattar.

Björnhyltans (maj, år 2007)
Försäljning: Två tredjedelar via butik t.ex. ICA Svenljunga och Tranemo, en tredjedel via gårdsförsäljning.
Affärsidé: Säljer ekologiskt odlade grönsaker och vill ha så många sorter som möjligt i sortimentet. Delar gärna med sig av recept.
Säljs bäst: Dill! De sålde 1400 knippor förra året.
Sortiment: Bland annat bönor, dill, kålrot, lök, majrova, mangold, morötter, palsternacka, ruccola, squash. Ofta också flera slag inom varje grönsakssort. Även blommor.
Idéer för framtiden: Kanske kunna ha kvällar, där man får arrangera sin egen blomsterbukett. Nu har vi någonstans att vara inomhus!

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.