Artikelförfattare: Tina Hjort Svensson

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 2001-09-06.
Nr 36 – årg. 10, sid. 1 och 7.
Ansvarig utgivare: Sune Strand
Distribution: Posten
Tryck: AB Smålänningen, Ljungby

Soldater i tryck
Bom och Blixt. Hulander och Höök. Löfgren och Modin. Rolig och Rapp. Ja, många var de indelta soldater som mellan 1600-talets slut och 1900-talets början hörde till Norra Kinds kompani vid Kungl. Älvsborgs Regemente.
Gott och väl tjugo år har Ingvar Hallqvist från Dalstorp ägnat åt att sammanställa dem alla och bevara deras levnadsöden åt eftervärlden. Under arbetets gång har han mött såväl nöd som lust, och fått många kontakter på köpet.

Rote för rote. Soldat för soldat. Från slutet av 1600-talet till början av 1900-talet. I över tjugo år har Ingvar Hallqvist forskat om Norra Kinds kompanis indelta soldater på Älvsborgs regemente. Nu har hans forskning resulterat i en bok, utgiven av Västgöta genealogiska förening.

Allting började när Ölsremma skulle skriva sin sockenbok.
– Jag tar soldaterna, erbjöd sig Ingvar.
När arbetet med boken var avslutat, kom en forskarkollega till Ingvar med orden:
– Nu får du inte lägga av, då förlorar du förmågan att läsa det gamla.
Så det var bara till att fortsätta. Omkring tvåtusenfemhundra namn och levnadsöden har Ingvar kommit i kontakt med sedan dess. För att inte tala om alla de kontakter medforskare och andra, till och med ända upp i departementen, som arbetet lett till.
– Det har varit mycket intressant och roligt.

”Raskens”
Norra Kinds kompani i Kungl. Älvsborgs regemente omfattar 150 rotar.
En rote, vad är det?
– En rote bildades av flera gårdar som ålades att hålla en soldat, bekosta hans hus och avlöna honom.
Vi minns väl alla Raskens, en soldatknekt på sitt torp. Just sådana är det Ingvar forskat om.
– Jag har gått igenom mönsterrullar, kyrkböcker och domböcker, pratat med gamla människor vars fäder varit soldater.

Hårda öden
Många hårda öden har Ingvar mött under sitt arbete. Särskilt 1700-talet var en tuff tid, med många krig. ”Död på siöcommendering”, ”Sotdöd på companiet”, ”Tagen till krigsfånge”, ”Död uti Bohuslän”, ”Död i Tönningen”, ”Dödsskjuten i Vollin”, ”Död i Pommern” och liknande kommentarer finns i överflöd. Men här finns också omdömen som ”tjent utmärkt vel” och ”För liderlighet Casserad” står att finna.
Apropå på det senaste omdömet fick Ingvar höra en historia om en soldat från Gällstad som var med på Fyn 1847 när Tyskland anfallit Danmark. Om den tiden mindes soldaten: ”Det var en riktigt skön tid. Danskorna var fina, de hade mjuka och lena händer”. Soldaten kom i säng med en av dem: ”Då kom jag att tänka på mor och då var det som förgjort”.

Fantasin får osökt vingar under bläddrande i den över 250 sidor tjocka boken. Alla dessa människor som levt på torpen häromkring. Hur de levt, deras öden.
Hur gick det till exempel för soldaten som råkade slå ihjäl en sprittörstig rotebonde? Bonden hade kommit in i soldatstugan, bett om brännvin och fått nej.
– Då blev bonden arg, tog soldatens bössa och sköt en salva. Soldaten blev arg, tog bössan och slog bonden i huvudet så illa att han dog.
Soldaten dömdes till döden, men lyckades rymma och flydde till Norge varifrån han skrev och bad om nåd.
– Vi vet inte om han fick det.

Från födelse till död har Ingvar i mån av dokumentation försökt följa de 2500 indelta soldaterna i Norra Kinds kompani. Nu är arbetet färdigt, och efter layouthjälp av de två örbydamerna Aina Persson och Britt Hagman är boken färdig, komplett med teckningar av nittorpssonen Mikael Riesebäck.

Vad gör du nu, forskar vidare?
– Det har jag inte bestämt. Det var kämpigt i våras med all korrekturläsning. Fortfarande får jag många berättelser som jag skriver ner.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.