Artikel ur ”Kommunalt Forum” 1983 – Nr 3.
Redaktion: Anita Dahlengren.
Ansvarig utgivare: Björn-Erik Lundqvist.

Uppgift om enskild författare till artikeln saknas.

Artikeln från 1983 kan idag läsas som ett stycke ”företagshistoria” från Tranemo kommun.

Det ska vara stickat i höst! Klädmodet föreskriver stickade jumprar till såväl damer som herrar, stora som små. Och det tackar man för hos N G Nilsson i Hulared. Där stickas nu (läs 1983) moderiktiga jumprar i jordnära färger. För att kunna konkurrera med importen från lågprisländerna satsar man i Hulared just på att snabbt hänga med i modets svängningar.

Företaget startades 1932 av Nils Georg Nilsson i Holmen, Hulared. Vid sidan om lanthandeln började han och hans hustru sticka undertrikå i hemmet. Man hade 5 anställda samt hemsömnad.

1942 flyttade företaget till nybyggda lokaler i Hulared. Här inrymdes både lanthandeln och fabriken, som nu utvecklats och hade ett 15-tal anställda förutom hemsömnad. Stickningen bestod bl.a. av militärollar och vantar.

1958 ombildades företaget till ett aktiebolag med N G Nilsson och barnen som delägare.

1960 var det åter dags att flytta in i nybyggda, större lokaler. Trots att lanthandeln avvecklats 1956 hade det blivit trångt för de ca 25 anställda. 3 gånger har sedan dessa lokaler byggts till. Idag (läs 1983) omfattar de ca 1 300 kvm.

1967 avled N G Nilsson och hans svärson Åke Svensson utsågs till VD. Ännu en generationsväxling har senare ägt rum i företaget. VD Åke Svensson gick hastigt bort 1981. 1982 ombildades företaget. Nuvarande ägare är Gerd och Gerhard Nilsson samt Mai och Ulf Nilsson. Gerhard är son och Ulf sonson till grundaren N G Nilsson.

Företaget har haft en god utveckling och sysselsätter i dagsläget 60 personer (20 herrar och 40 damer), varav 2 på kontoret. Därutöver finns för närvarande två ungdomar i beredskapsarbete respektive ungdomsplats.

4 resanden säljer N G Nilssons kollektioner huvudsakligen direkt till detaljhandeln. Hos ca 500 kunder i Sverige, Norge och Finland kan man hitta tröjor med företagets varumärke.

I samband med flyttningen till de nya lokalerna 1960 inriktades tillverkningen enbart på stickning av tröjor. Numera har man dock kapacitet att sticka det mesta i klädväg. På stickmaskinsidan har en fantastisk utveckling skett under senare år. Hos N G Nilsson har man som målsättning att, genom successiva utbyten av stickmaskinerna, ha det bästa marknaden kan erbjuda.

1975 köptes den första datorstyrda stickmaskinen. Detta öppnade närmast obegränsade möjligheter att laborera med mönster och färger. Att snabbt kunna anpassa sig till modets växlingar och att dessutom genom en modern maskinpark kunna åstadkomma det där lilla extra, är en nödvändighet i konkurrensen med importerade stickvaror.
När det gäller symaskinerna har inte samma tekniska utveckling ägt rum. Här är det goda handlaget hos företagets 40 sömmerskor avgörande för resultatet.

Även på materialsidan har en förändring ägt rum. Under många år har akryl varit det helt dominerande materialet. Oblekt akrylgarn har köpts en gång per år huvudsakligen från Formosa och Singapore. Garnet har sedan färgats på Timmele Färgeri i de aktuella modefärgerna. Att köpa in garn har nu blivit svårare, eftersom materialet växlar från en säsong till en annan. Numera kommer alltmer av materialen från bl.a. Italien, Frankrike och Tyskland. Just nu efterfrågas naturfiber såsom ull, bomull och lin. Allt i s.k. jordnära färger.

N G Nilsson har en egen designer anställd. Genom besök på modemässor bl.a. i Paris försöker man att i god tid känna varåt vinden blåser. I denna hårda bransch gäller det att vara framme vid precis rätt tidpunkt med rätt produkt. Denna svårighet illustreras tydligt när man hos N G Nilsson berättar att designern 1982 till höstkollektionen bl.a. tog fram en tröja i en blandning av bomull och lin. Den sålde inte alls! Nu – ett år senare – (läs 1983) ropar alla affärer efter tröjor i lin! Visst är det underligt – vem styr oss i modekarusellen?