MYCKET HAR FÖRÄNDRATS I MOSSEBO

Författare: Valdemar Josefsson.

Artikel ur ”Nya Mossebo-Bladet” – 2002-12-02.
Utgiven av projektgruppen ”Mera Mossebo” – ett bygdeutvecklingsprojekt inom Leader+ Sjuhärad.

Även om inte den yttre samhällsbilden i Mossebo förändrats så mycket sedan ett halvsekel eller något mer har dock en revolutionerande förändring inträffat. Vilken generation har upplevat något liknande som skett sedan 1930-talet?

Tekniken och den maskinella utvecklingen har varit fantastisk. Elektriskt ljus fanns inte överallt utan fotogenlampor och stearinljus, lyste upp stugorna under och före krigsåren på 1940-talet. Tänk hurudant det var under mörka vinterdagar när korna skulle mjölkas för hand och utfordras i skenet av fotogenlykta. Radio fanns inte i varenda stuga, det var om det fanns batterimottagare, batterier som med jämna mellanrum fick laddas om det skulle fungera. Det var till att traska iväg till Aron på Kraftstationen och få det uppladdat och under tiden var man utan radio!

Ransonerat radiolyssnande
Folk hade inte råd att lyssna på radio som idag dagarna i ända. Det väsentligaste var dagsnyheterna och väderleksrapporten, och för somliga gudstjänsten som i regel sändes varje söndagsförmiddag.

Det fanns en del äldre människor som inte skaffat sig denna nymodighet men gick till någon granne eller god vän som hade radio. Så var t.ex. den gamle knekten Brundin på Duvetorpet som en gång var hos en granne för att lyssna på dagsnyheterna när det hände någon sensation, men inte kunde tro vad de sa i radion, utan gick till en annan granne för att höra om de sa likadant i den radion!

Denne Brundin var inte heller vän av några nymodigheter och tyckte bl.a. inte om när ungdomen och småpojkarna sparkade boll. Han var ofta hos skolläraren i Bollebo och sågade och högg ved för hand och var då tvungen att gå över skolplanen för att komma till vedbacken. Vi skolpojkar tyckte det var roligt att reta gubben och sparkade ibland bollen på honom. Han hötte åt oss med sin käpp (de flesta äldre män hade alltid promenadkäpp – detta ansågs vara fint) och så sa han:
”Ja töcker inte um dä däringa bollspjanerit!” När Mossebo Idrottsförening bildades kunde han inte begripa vad detta var, utan sa då:
”Att nu ha de även bildat den däringa inbrottsföreninga”. Mossebo Idrottsförening blev för övrigt inte så långlivad, det fanns för få intresserade, så föreningen tynade bort och uppgick i Grimsås Idrottsförening.

Hemindustri
Under 30- och tidigt 40-tal var hemindustrin dominerande i bygden. När ungdomen växte upp var det helt naturligt att skaffa sig en utkomst och då låg det nära till hands med hemarbete. Trikåfabrikerna och sömnadsförläggarna, företrädesvis i Borås och Gällstad lämnade ut hemarbete. Stickmaskiner lånades ut och det stickades strumpor och vantar. En del sydde dussinsömnad, som det kallades, företrädesvis med egna maskiner.

Knallen på Bollebo
Transporten till Borås var löst på så sätt att Oscar Svensson, eller som han allmänt kallades ”Knallen på Bollebo” hade lastbil och varje fredag körde en tur till Borås med färdiga alster som lämnades på Bollebo, med hemstickning och hemsömnad tillbaka för nästa veckas arbete. På fredagskvällarna var det alltid många som mötte upp för att hämta nya sändningar för kommande arbete. En del passade även på att åka med till Borås som passagerare och handla. På Furudal, eller som det även kallades ”Såget”, mötte även trikåfabrikanterna i Gällstad upp och tog emot färdiga alster från hemstickning och lämnade ut nya arbeten, även där samlades många.

Utflyttningens tid
Denna verksamhet upphörde så småningom och ungdomarna flyttade härifrån och började på någon fabrik, företrädesvis i Tranemo. Den stora utflyttningens tid kom under 40-talet. Det fanns inte arbete för alla och kommunikationerna var dåliga, liksom vägarna. Alla var hänvisade till en trampcykel. Förändringarnas tid började slå igenom när andra världskriget var över i mitten av 40-talet. Självhushållningens tid inom jordbruket upphörde mer och mer.

Ta tillvara kulturarvet
Idag ska vi visa respekt för det kulturarv våra förfäder lämnat efter sig, förvalta och bevara detta i framtiden. Detta är några reflektioner och minnesbilder från forna tider i Mossebo, där jag växt upp. Mycket mer finns att berätta. Låt oss med tacksamhet lämna över detta kulturarv till den generation som idag lever och verkar i vår bygd.