Författare: Anna-Lena Hultman

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.3-4 – 1996 Årg.7 Sid.12

1996 är utlyst som Migrationsåret och emigrantarrangemangen har duggat tätt, men migration betyder folkomflyttning och det handlar alltså om både immigration och emigration. Emigrationen till Amerika 1840-1930 sägs vara den största folkomflyttningen i den svenska historien med l 1/4 miljon utvandrare men de flesta vet inte att vi också haft en mycket stor invandring till Sverige. 1880-1970 hade vi minst lika många invandrare som under de 90 år den stora utvandringen pågick.

De flesta av oss har nog både invandrare och utvandrare i släkten. Om källorna tillät skulle vi säkert komma tillbaka till någon invandrad ana – men då måste man kanske gå så långt tillbaka som till jägarfolket som vandrade in då inlandsisen drog sig norr ut eller kanske härstammar vi från de danskar, megalitfolket, som enligt en ny teori kom upp längs åarna till Falbygden 3.300 f.Kr.

Genom århundradena har invandringen sedan fortgått. Utländska köpmän flyttade in till Birka, tyskar till Stockholm och Visby och vallonerna från Belgien och Frankrike till bruken i Bergslagen och på andra orter och från Finland kom invandrare till Värmlands skogsbygder.

I samband med 2:a världskriget kom så flyktingar från de baltiska länderna, Tyskland, Polen, Danmark och Norge och många blev kvar efter krigsslutet. Senare invandrare under 1960-talet var ofta värvad arbetskraft från Finland och Jugoslavien.

Vad gäller utvandring från Sverige är det naturligtvis den stora utvandringen till Amerika som dominerar. En del sydsvenskar flyttade över Öresund till Danmark eller till Tyskland på l800-talet för att söka arbete, och knallar från trakterna av Borås och Ulricehamn flyttade till Norge men det var ingen stor emigration. Bland 1800-talets emigranter finns också en del som utvandrade till Australien eller Nya Zeeland och även till Sydamerika där Brasilien fick ta emot många svenska invandrare, mest norrlänningar. Det var dock till Nordamerika, USA och Canada, som den stora utvandrarströmmen gick.

Det började redan på 1600-talet då Sverige bildade kolonin Nya Sverige i Delaware och mer eller mindre tvångsförflyttade folk för bosättning där. Men kolonin blev en kort historia och utvandringen dit fortsatte inte. 1800-talets utvandring till Nordamerika var med svenska mått mätt mycket omfattande men väl framme i Amerika var svenskarna bara en liten invandrargrupp bland 31 miljoner européer.

Alla dessa invandrare kom till Amerika för att söka frihet och möjligheter att tjäna pengar och försörja sig. Många svenskar tänkte nog tjäna ihop en bra slant och återvända till hemlandet och kanske köpa en egen gård. En del gjorde det också, men de flesta ”återvändarna” tycks efter några år ha återvänt till Amerika.

Det finns många paralleller mellan den svenska utvandringen till Amerika på 1800-talet och 1960- 70-talsinvandringen till Sverige. I Amerika ropade den växande industrin efter arbetskraft och likadant var det i Sverige på 1960-talet då den svenska industrin expanderade. Det var då syfabrikerna och väverierna, i Borås och på andra ställen, ”importerade” finska och jugoslaviska sömmerskor. Man kan finna exempel på en liknande värvning av svenska arbetare till textilindustrin i Amerika på l880-talet, t.ex. 1882 då ett 100-tal personer från bl.a. Hössna, Timmele och Marbäck värvades till Grosvenor Dale Company, en bomullsfabrik i North Grosvenordale i Connecticut. Troligen finns det arbetskraftsvärvningar i bakgrunden även då ett stort antal emigranter från Marbäck, Nittorp och Limmared utvandrade till Manchester i New Hampshire. Då dessa värvade arbetare kom fram till destinationsorten i Amerika var bostad ordnad, möbler och husgeråd fick kvitteras ut i företagets handelsbod och sedan drogs företagets utlägg från lönen varje vecka.

Det var ju så att folk från en viss ort i Sverige ofta slog sig ner på samma ort i Amerika. Man bildade svenska församlingar och byggde kyrkor. Där predikades på svenska och fördes kyrkoböcker på svenskt vis. Man hade också ett rikt föreningsliv där svenska traditioner ofta lever kvar än idag. Lutefisk, lussekatter och midsommar är svenska ord som de flesta svenskamerikaner behärskar. Språket var ju en stötesten i det nya landet. En kvinna från Liared fick arbete på ett spinneri i Pontiac, Rhode Island men kunde inte ett ord engelska. Det löstes genom att hennes brorsdotter, som var född i Amerika, fick följa henne till jobbet som tolk. Men kvinnor som stannade hemma och skötte hushållet lärde sig ofta inte tala engelska. Visst känner vi igen mycket av detta från dagens invandrargrupper i Sverige?

Hur var det då att som svensk komma som invandrare till Amerika. Ja, Amerika var ju en smältdegel för många olika nationaliteter. De flesta var ju ”utlänningar” men svenskarna var väl sedda och eftertraktade som arbetskraft. Svenska flickor hade lätt att få plats som husor och kokerskor i fina familjer. Det sägs också att svenska byggmästare byggde Chicago. Genomgående var svenskarna betraktade som arbetssamma och plikttrogna.
Så har det också gått bra för svenskarna och svenskamerikanerna. Den främlingsfientlighet som det talas så mycket om idag, tycks inte ha drabbat svenskarna i Amerika. Det är något för oss i dagens Sverige att tänka på.