Artikelförfattare: Tore Hägg.

Artikel ur ”Borås Tidning” 1978-02-11.
Från pressklipp ur Tranemo Biblioteks samlingspärmar.
AB Pressurklipp
102 20 Stockholm 12
Foto har utelämnats p.g.a. dålig bildkvalité i ”åldrat” tidningsurklipp.

Mindre teori och mer valfrihet i grundskolan. Det är fyra lärare på Tranängskolan i Tranemo alldeles eniga om. De fyra är annars inte helt eniga i ideologiskt avseende, eftersom de är aktiva i var sitt politiskt parti. Yngve Jönsson (s), Stig Carlsson (fp), Jan Lindhe (m) och Rolf Sjölin (c).
De har enats i en likalydande motion till sina partiers stämmor, där de dels protesterar mot den minskande valfriheten i den läroplan som kommer och dels skissar ett alternativ.(År 1978)

I de fyras idéskiss till ny läroplan har baskunskaper en viktig roll. Baskunskaperna skall vara obligatoriska och ge grundläggande färdigheter i läsning, skrivning, och räkning. Dessutom skall den grundläggande undervisningen behandla människokroppens funktion, etik för mänsklig samlevnad samt människans samlevnad med naturen.

Luddigt om baskunskap
De fyra har dock bekymmer med hur baskunskaperna skall mätas och beklagar att skolöverstyrelsen avbrutit projektet med målbeskrivning (MUT-projektet).
– Skolöverstyrelsen blir alltmer luddig när man talar om baskunskaper, säger Jan Lindhe.
– Just nu (år 1978) tycks baskunskaper vara den kunskap eleven har med hemifrån. Vi bör åtminstone ge alternativ i många fall.

Det som är utöver baskunskaper, är valfrihet i de fyras idéskiss. Hittills har läroplanerna utvecklats mot mindre och mindre valfrihet och nu (år 1978) planerar man att slopa även teknik samt alternativa kurser i språk och matematik.
– Skolöverstyrelsen har en övertro på skolans förmåga att ge elever individuell undervisning.
– Vi har varken tid eller resurser.
– I skolöverstyrelsens tidning ”Läroplansdebatt” har lärarna uppmanats att ”tycka” om den bit som berör just tillval.

Principen för all undervisning på högstadiet bör vara att ingen tvingas studera något som han eller hon inte är motiverad för, anser motionärerna. Försök med fullständigt fritt val på några håll har givit positiva resultat. Eleven som valde 25 timmar gymnastik fann så småningom att det fanns alternativ som var bättre.
Praktiska tillval, trycker gruppen också på. Den möjligheten fanns i 1962 års läroplan, men har sedan minskat alltmer.
– Tranemo är ett exempel på att de praktiska tillvalen fungerade väl. En framsynt skolstyrelse satsade på bra lokaler och god utrustning. Man fick utbildade lärare och den praktiska undervisningen fick status och gav många arbetsglädje. Det är lokaler som efter 1969 års läroplan ofta är outnyttjade.

Ut till praktik
De fyra lärarna anser också att högstadieelever skall få möjlighet att sluta skolan och i stället praktisera i yrkeslivet en eller två terminer.
Landsmöte, riksstämma, partikongress och partistämma heter partiernas riksmöte, men samtliga lär få fundera över de fyras synpunkter och även deras förslag om att tillsätta arbetsgrupper för högstadiets organisation. Stig Carlsson (fp) trycker särskilt på att i den gruppen skall finnas verksamma högstadielärare.
– Skolan utvecklas så fort att man bör nyss ha varit där om man skall känna problemen, säger han.
På lokal partinivå har motionen blivit väl mottagen.
– Men högre upp kan det bli besvär, menar Jan Lindhe.
– Där möter vi politiker som själva suttit i referensgrupper och redan bundit sig.
– Så går det till, menar de fyra. Lärare – skola är en koppling som de flesta gör. Men kopplingen politiker – skola, gör man mera sällan. Det är dags att ändra på det och få i gång en skoldebatt.

Senast någon sådan debatt drevs i Sverige var inför läroplan 1962, Lgr -69 däremot togs tyst och stilla.
– Naturligtvis borde lärarna skrikit högt långt tidigare, men TV-serien ”Lära för livet” har givit fler råg i ryggen. Det uppfattas inte som gnäll i samma utsträckning som tidigare om lärare säger ifrån om skolmiljön.
– Vi gör det inte mest för vår egen skull. Många elever far illa. Ett fåtal förstör för resten. En av orsakerna till skolkrisen är att alla elever skall läsa samma ämnen i sammanhållna klasser utan avbrott upp till 16-årsåldern. Högstadiet befinner sig verkligen i kris.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.