Författare: Gösta Larsson, ordförande

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.4 – 1998 Årg.9 Sid.4

Normalt bildas först en hembygdsförening, och som första uppgift får styrelsen i uppdrag
att skriva en sockenbok. I Månstad gjorde man tvärtom. Per Pettersson i Rösered var varmt
intresserad av hembygden och tillsammans med några vänner bildade han år 1945 en socken-
bokskommitté. Genom sin hastiga bortgång 1948, fick han aldrig tillfälle att fullfölja sin
idé. Men fröet var sått och gruppen fortsatte sitt arbete. 1951 förstärktes kommittén med
Bertil Freidlitz som fick i uppdrag att skriva och redigera boken. År 1952 utkom boken
och blev mycket väl mottagen. Den kostade då tjugofem kronor och såldes till nästan samt-
liga familjer i Månstad.

Intresset för hembygden var väckt och tanken på en hembygdsförening växte sig starkare
Redan den 14 december 1954 var det första konstituerande mötet i bygdegården. Som
första ordförande valdes Bertil Larsson, Björkudden. Som man säger så var föret trögt i
portgången och de första åren hände icke mer än att årsmöten hölls.

På årsmötet 1956 valdes Carl Strömbom till ordförande, och nu började det hända saker. Medlemmar värvades, möten hölls och hela tiden samlade man in gamla bruksföremål. Vid styrelsemöte i mars 1958 beslöts att spela in en hembygdsfilm med sockenboken som underlag. Ingemar Jansson i Svenljunga vidtalades och i september 1963 kunde filmen premiärvisas. Det var en tvåtimmarsfilm i färg och mottogs mycket välvilligt. Under årens lopp har den visats åtskilliga gånger med mycken publik. Nya generationer som kommer till ser med intresse hur mamma och pappa såg ut i barndomen eller hur farfar gjorde när han harvade och sådde på den tiden.

Efter filmen var det dags att se sig om efter nya uppgifter och det blev torparforskning som blev nästa objekt, och detta pågår ännu. Numera används datorn i detta arbete. Tänk om Peter och Johanna på Kärrydet kunnat ana att dom om hundratrettio år skulle finnas i en databas.

Månstad har alltid varit föreningsvänligt och redan 1924 bildades Månstads JUF avdelning. Man fick redan från början många medlemmar och 1928 var det dags att inviga sin egenhändigt överförda bygdegård. Den hade tillkommit genom stora uppoffringar hos bygdens ungdomar, och det man gjort själv är man aktsam om. 1936 var det dags att inviga en lågstuga som var flyttad från Länghem, och den inreddes tidstroget av föreningens medlemmar.

Tiderna förändras som bekant och på sextiotalet började JUF att föra en alltmer tynande tillvaro. Bygdegården var nedsliten och i behov av upprustning. Man beslöt att fråga hembygdsföreningen om den kunde ha intresse av att överta både bygdegården och lågstugan. Vid detta laget var Ragnar Gripestam ordförande, och visst, intresse fanns. Nu följde en ny höjdpunkt: ritningar framtogs, förkastades, och nya togs fram. Virke tiggdes ihop och pengar samlades in. Den tolfte november 1977 var det stor invigning med många gäster, och med stolthet kunde Ragnar överlämna symboliska nycklar till de ständiga hyresgästerna: skytteföreningen, JUF och 4H.

Vad gör hembygdsföreningen idag? Vi har inget stort projekt på gång men varje år har vi valborgsmässofirande tillsammans med sångkören. Torpvandringar har vi en, två gånger per år. Vi sköter om vår bygdegård, varje vår och höst har vi storstädning ute och inne och då kommer mellan trettio och fyrtio frivilliga varje gång och då jobbar vi, dricker kaffe och umgås. Och, på annandagen visar vi vår Månstadsfilm igen.

På en liten ort är sammanhållningen kanske större än i större samhällen. Människor bor
kvar i generation efter generation och alla känner alla. Kanske är detta förklaringen till
den stora sammanhållningen, man vill tro det.