Författare: Kent Andersson

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.1 – 1997 Årg.8 Sid.8

Kvinna, tjej, fjälla, kalla dem vad du vill. Alla ha de en sak gemensamt. När du vill ha kött på de kvinnliga benen är det svårt. Våra rika källor är sorgfälligt tysta om kvinnans viktiga insats i det gamla bondesamhället. Och nämns hon är det ofta i negativa sammanhang. Hon bara finns där, och på henne vilar en tung börda. Utan henne hade intet varit möjligt i en slitsam vardag. Men ibland dyker det upp historier om kvinnor som, tack vare sin skicklighet, står ut från den vanliga vardagen. Låt mig berätta om en märklig kvinna från mitt Dalstorp.

Vi behöver inte nyttja någon examinerad läkare, då vi har en madam i Ekered som botar och läker de svåraste benbrott.

Det är kyrkoherden i Dalstorp, Daniel Paul Halbmeyer (f. 1709, d. 1782) som ger detta besked på en förfrågan från Göteborgs domkapitel. Madammen han talar om är dalstorpsfödda Annika Björnsdotter, född 1755 18/1 och dotter till Björn Knutsson och Lisa Månsdotter i Torp. Kommen till giftasålder knyter hon hymens band med Olof Larsson. Paret blir åbor i Ekered Kronogården. I äktenskapet föds fem barn.

Annikas läkekonst blir tidigt känd vida kring. Ett fall, som ställer hennes kunskaper i klar belysning, börjar med en vådlig resa till Stackebo i Mossebo.
En olycksdrabbad resa
Det är den 21 oktober 1784 och det rustas till bröllop i Stackebo. Brudens far, Arvid Josefsson, sänder bud efter hustru Annika Hollander, som är gift med arklimästare Lars Mönsterberg på Limmareds glasbruk. Hon har lovat att stå för matlagningen vid bröllopet.

Det är Arvids dräng som sänds att hämta kokerskan. På väg mot Stackebo rider fru Hollander, och drängen går vid sidan av hästen, ledande den i en grimma. Plötsligt far skråen i hästen! Han slår med bak- och framben och skakar på alla sätt han kan tills frun faller till marken. Det är ett olyckligt fall. Hennes vänstra ben bryts vid foten så det varken kan spjälkas eller bindas. Drängen slänger sig på den omtumlade hästen och rider i väg så snabbt tygeln håller. I en dryg timma får fru Hollander vänta i plågor innan Arvid Josefsson och hans blivande måg kommer till hennes undsättning med häst och vagn. Hennes egna ord om väntetiden talar sitt eget språk: ”Under tiden hade blodet förskräckligen avrunnit!” Med hjälp av tillrusande Johannes från Grönhult i Mossebo lyfts den olycksdrabbade upp i vagnen och förs till kyrkoherde Martin Kjerrulf och hans hustru Elisabeth Lignell i Tranemo prästgård.

Första hjälpen
Först klockan tolv följande dag får Annika Hollander hjälp. Det är fru Eneroth från Tranemo som skyndar till hennes sjuksäng. Efter att ha besiktigat benet finner hon, att det är omöjligt för henne att klara det själv, ”för brottets farliga utseende”. Hon sänder bud på madam Lindgren från Tranemo. Gemensamt förbinder de det sargade benet.
I detta skick blir patienten liggande i fem dagar. På sjätte dagen lyfts hon över i en säng och bärs hem av nio män. Mamsellerna Eneroth och Lindgren är vid hennes sida och byter bindor en sista gång.

Annika Björnsdotter
dyker upp på scenen mot sin egen vilja. Frågan uppstår, vem skall vårda och läka den illa drabbade patienten? Ryktet om Annikas skicklighet har löpt före henne. Annika Hollanders make, Lars Mönsterberg, är en inflytelserik man. Han kontaktar sekreterare Elfman och ber om hans råd. Denne ger genast order om, att man skall sända efter mamsellen i Ekered. Hon säger sig vara allt för okunnig för att kunna läka den drabbade kvinnan. Elfman lyssnar inte på sådant tal, utan beordrar henne att komma till sjuksängen. Mot en sådan order har Annika intet att sätta. Hon skyndar till sjukbädden.

Besiktningen och vad som följde
När Annika Björnsdotter undersöker det söndertrasade benet finner hon det så illa, att hon inte vill röra vid det. Hennes ord lyder: ”Det är en omöjlighet att någon nytta kunna uträtta.” Sekreterare Elfman tvingar då vår läkekunniga dalstorpsdam att ”utföra sin förrättning”, vilket hon gör med tårar i ögonen. Hon börjar med att avlägsna det gamla bandaget, ”då en så elak lukt kom ur såret att alla närvarande måtte gå ut, undantagandes hustrun som ej kunde komma från den sjuka kvinnan”. Var det en begynnande kallbrand hon sattes att läka?

Vad Annika blandade i sina medhavda apoteksflaskor får vi aldrig veta. En gång i veckan besöker hon sin patient, som i elva veckor har en person som ständigt vakar över henne. I 25 veckor måste fru Hollander lyftas i och ur sin säng av fem män. Miraklet inträffar! Annika Hollander tillfrisknar under mamsell Annikas vårdande händer. För sin insats får hon 6 riksdaler och 32 skilling specie. År 1787 skänker Annika Hollander pengar till Åsarps kyrka som ett tack för sitt tillfrisknande. Hon lever 15 år efter denne händelse, och dör av slag 1793 12/3.

Bygdens inofficiella läkare
kan vi med skäl kalla Annika från Ekered. Hon njuter stort förtroende från såväl präster som allmoge. År 1806 dör hennes livskamrat Olof Larsson. Några år senare erbjuds hon av socknen att få resa till Stockholm för utbildning. Hennes svar lyder: ”Jag har ett stort gårdsbruk och många söker mig, så jag ser mig ingen möjlighet att fara till Stockholm.” En tid efter makens död bor hon med barnen i Ekered Kronogården, sedan i Ekered Storegården, för att senare flytta till Remma i Långareds by. I juni 1831 insjuknar vår vän i vattensot, som för henne till graven den 26 i samma månad. Ett gangnefullt liv är ändat. Vid begravningen håller kyrkoherde Chronander ett liktal till hennes minne.

Hennes bouppteckning är bevarad, och ger belägg för hennes vårdande verksamhet. Där finns 24 apoteksflaskor, mortel, tre läkarböcker och boken Örtagårdssällskap. Vid sin död har hon utestående fordringar på 169 riksdaler. Den totala behållningen löper upp till 212 riksdaler. Ingen grav visar hennes vilorum. Gården Remmen, som är närmsta granne till min stôva, skall dock för alltid minna mig om denna märkliga kvinna.

Källor: Födelse, – vigsel- och dödböcker, samt husförhörslängder för Dalstorp. Göteborgs domkapitel FI:4. Kinds häradsrätt Ala:68; FIIa:33,sid. 13-17