Författare: Stig Rylander

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.2 – 1997 Årg.8 Sid.10

Kila-stenen har från början troligen legat över graven. Den har sedan flyttats och använts som trappsten, eller möjligen liggande i Tranemo gamla kyrka. Då gamla kyrkan revs på 1880-talet tog man tillvara stenen och den placerades i nya kyrkans sakristia. Vid kyrkans ombyggnad 1939 flyttades stenen till den plats där den nu står, vid den port i kyrkogårdsmuren som vetter mot skolan.

Stenen är 163 cm hög, 105 cm bred och 17 cm tjock. Materialet kan vara kalksten eller liknande.

Stenens text:
Härunder ligger begrafven dhen erlige och velaghtade man Jöns Månsson i Kila som uti herranom afsomnade åhr 1670 dhen 14 april när han leevat i 65 åhr och 8 månader.
I lika måtto dhen ährliga och gudfryktiga hustru Kierstin Hakonsdotter som uti Herranom avsomnade år 16 den
Gud gifve dem och oss alla en frögdefull opståndelse.
Text runt stenen:
Jag skall ike dö men lefva och förkunna Herrans lof därpå förvänta all frucht och försakelse i herrans fred insofva.
Text i hörnen:
Christus ähr mitt lif och döden ähr min winning. Jag uplöfter mina ögon til thig tu som siter i himlen. Herre Jesu christ tit kors och död skall vara min tröst i sista nöd.
Dessutom finns ett kranium och ett par korslagda benknotor som lyfts av vingar.

Stenen har genom hembygdsföreningens försorg rengjorts och texten har fyllts i med svart färg.

Av en ren slump fick jag när jag sökte mina egna förfäder kontakt med en man i Stockholm, Ragnar Odnoff, som visade sig vara ättling till denne Jöns Månsson. Han hade vissa uppgifter att Jöns skulle ha varit en s.k. lagläsare, vilket väl närmast skulle vara en form av nämndeman. Av den praktfulla stenen att döma bör han ha varit en betydande man. Hustruns dödsår har aldrig blivit ifyllt. Kanske överlevde hon sin man i många år och stenhuggaren hade kanske flyttat från trakten.