Allmänt om jordskalv

Jordskorpan består av 10-50km tjocka plattor, de s.k. kontinentalplattorna, som ”flyter” på manteln. Manteln är området mellan jordens innersta kärna och jordskorpan. Här skapas uppåtgående strömmar när varm magma stiger uppåt medan avkyld sjunker. Mantelns yttersta del kan närmast beskrivas som plastisk. Förhållandet mellan dessa inre rörelser med olika tryck och temperatur är grunden till kontinentalplattornas förflyttning och är den grundläggande orsaken till jordskalv.

Jordskalv av sådan styrka att de uppmärksammas och berör ett större område är relativt ovanliga i vårt land. Mindre skalv förekommer däremot ganska ofta, de kan vara så svaga att de inte uppmärksammas eller försvinner i vimlet av andra intryck i vår omgivning.
Sverige är dock inte ett land där jordskalv ställer till stor förödelse. Det ligger långt från kontinentalplattornas gränser där de största skalven inträffar. Men trots det har plattornas förflyttning betydelse även för oss. Den eurasiska kontinentalplattan, där Sverige ligger, trycks norrut av den afrikanska plattan. Samtidigt pressar den nordatlantiska mittryggen på västerut när den nordamerikanska kontinentalplattan ”flyter” västerut.

Förkastnigszoner gör att vi får uppleva jordskalv även här i vårt land, när strömningar i jordens inre tar sig uppåt ytan. I dessa zoner finns brottytor mellan olika bergarter på ömse sidor som skapar spänningar. Landhöjningen efter istiden orsakar också jordskalv. De mest jordskalvsdrabbade områdena är Sveriges ostkust, främst från Sörmland och norrut, en zon från Oslofjorden och ner genom Vänern, Västergötland och Halland och därtill Skåne längs en zon från norra Danmark.

De senaste uppgifterna om jordskalv gör gällande att det kan förutsägas var de största riskerna finns för nästkommande större skalv. Enligt Sveriges Radios Vetenskapsredaktion och programmet ”Vetenskapsradions veckomagasin” kan man från satellitbilder se var de största spänningarna i jordskorpan kan tänkas vara grundat på tidigare skalv. Efter ett kraftigare jordskalv kan man via satellitbilder se hur jordskorpan ”läker” eller återhämtar sig och hur spänningar och svagheter ser ut när de ger stor risk för snart kommande större jordskalv. Även förkastningszoner långt ner i jordskorpan kan på detta vis uppmärksammas.

Jordskalvet i Skåne i december 2008

På morgonen omkring klockan 6.20 den 16 december 2008 inträffade ett jordskalv i södra Sverige. Epicentrum låg mellan Veberöd och Skurup i Skåne och mätte 4,7 på Richterskalan. Skalvet kändes över stora delar av södra Sverige, Danmark och norra Tyskland.

Även här i våra trakter vittnar folk om hur de kände av vibrationerna från underjorden den här morgonen. Det är svårt att ge en exakt beskrivning av ett jordskalv men de flesta brukar minnas händelsen ett bra tag framöver. Naturligtvis beror det på hur starkt jordskalvet är och var man befinner sig. Upplevelsen kan liknas vid en långtradare eller ett tåg som dundrar förbi. Ofta tror folk att det inträffat någon form av lokal explosion, exempelvis av en vedpanna eller i annat uppvärmningssystem. En annan vanlig första tanke är ett åskväder, eftersom ett dovt muller hörs samtidigt som fönsterrutor kan vibrera och andra föremål kan komma i gungning eller förflyttning. Skillnaden är att många upplever att mullret kommer underifrån vilket naturligtvis är rätt i detta fall!

Tidigare jordskalv i västra Sverige

Det skedde flera lite kraftigare jordskalv i västra Sverige under 1980-talet. Vi hade ett i Halmstad den 15 juni 1985 och det s.k. ”Skövdeskalvet” den 14 juli 1986. Skalvet i Halmstad uppmätte magnitud 4,6 på Richterskalan och skalvet i Skövde 4-4,5. Jordskalv med magnitud 5 har 10 gånger större vibrationer än ett skalv med 4, och ett skalv med styrkan 6 har 100 gånger större än 4. Det ska också jämföras med den energi som frigörs. Vid ett skalv med styrkan 6 på Richterskalan frigörs 30 gånger mer energi än vid ett skalv med 5 och 1000 gånger mer energi än ett skalv med styrkan 4.

Tidigare beräkningar på jordskalvs intensitet mättes enligt andra mätskalor. (Se tabell, Samband mellan intensiteter i olika skalor.)

Observera att intensitet inte är lika med magnitud. Magnitud är ett mått på styrkan av en jordbävning baserat på den frigjorda energin. Intensitet visar skalvets styrka utifrån de skador som orsakas på människor djur och byggnader. I ett jordskalv med magnituden 8 kan intensiteten variera beroende på avstånd till epicentrum och berggrundens beskaffenhet. Som regel är intensiteten större på lös mark.
Markskakningarna kan därför variera och en jordbävning upplevas olika i relativt närliggande områden.

Beräkningar av jordskalvs intensitet enligt Rossi-Forelskalan mäter skalveffekter på land med romerska siffror i en skala från Д  till X. Skakningar vid styrkan I märks bara av mätinstrumentet och vid styrkan V rubbas sängar och andra större föremål, vid VII faller möbler omkull och människor rusar instinktivt ut ur byggnader.

Jordskalvet 1904

Det starkaste skalvet under 1900-talet inträffade år 1904. Tyvärr finns det ingen nu levande kvar här i trakterna som kan berätta sin upplevelse av den här starka jordbävningen som inträffade klockan 11.30 den 23 oktober 1904. Detta skalv brukar kallas Oslofjordskalvet eftersom det hade sitt epicentrum några kilometer under havsbottnen i Oslofjordens södra del. Det har ibland även kallats Kosteröskalvet. Att styrkan på skalvet var betydande kunde man förstå då pendeln på den nyinstallerade seismografen i Uppsala hoppade ur led!
(Se bild.)

Under Oslofjordskalvet 1904 uppnåddes styrkan VIII. Senare uppskattning av styrkan på skalvet uppgår till minst 5,4 på Richterskalan, kanske uppemot 6 i epicentrum ute till havs. Det värst drabbade landområdet sträckte sig från kusten i norra Bohuslän med sex-sju mils bredd mot sydost till Lidköping, nästan till Skara, och i söder förbi Vänersborg till fyra mil nordväst om Borås. Av geologiska orsaker hade Vätterns södra och västra strandområden lika hög intensitet. Jordbävningen var kännbar på ett område mer än två gånger Sveriges yta. På den tiden var vi i union med vårt grannland Norge som också drabbades av skalvet. I öster spred sig känningar av skalvet till Finland, Estland, Lettland och Litauen. Naturligtvis kändes skalvet i Danmark och också i Tyskland och Polen.
Skaderapporter från jordskalvet ger exempel på hur starkt skalvet var. Det berättas om järnvägsvagnar som kom i rullning. Stora träd böjdes mot marken och stengärdsgårdar rasade, husväggar och murar sprack, skorstenar rasade och tegelpannor föll till marken. Från Bohuslän rapporterades även jordskred. Det omkom dock ingen människa vid skalvet.
(Se bild – Isoseismkarta för århundradets största jordskalv i Skandinavien.)

Det sägs finnas fler än 1000 bevarade rapporter med ögonvittnesskildringar från Sverige och Norge. August Strindberg skriver om skalvet i ”En blå bok I”. Hans beskrivning är kortfattad och överdriven då han beskriver hur människorna flydde ut ur kyrkorna i panik och trampade ihjäl varandra eller förlorade förståndet. Att det ändå låg något i hans beskrivning förstår vi då skalvets tidpunkt stämde överens med söndagens högmässa i kyrkan. På den tiden gick folket i kyrkan ganska mangrant. Därför satt människorna bänkade i kyrkorna runt om här i Västsverige när det åsklika mullrandet och skakningarna drog fram genom Bohuslän, Västergötland, Halland, Dalsland, Värmland, och vidare österut och söderut.

Från Steneby kyrka i Dalsland berättas följande om skalvet. Då marken skakade samtidigt med det öronbedövande dånet, reste sig folket upp ur bänkarna klara att fly ut i panik. Rådigt ingriper kyrkvaktmästaren och utropar: ”För helvete, sitt i kyrkan människer, te e bare ett vanligt åskevä`r.”
Efter högmässan berättas att kyrkohedern kallade fram vaktmästaren och uttalade sin tacksamhet genom orden: ”Du svor styggt i Guds hus, men Gud har redan förlåtit dig, för han ser till avsikten”.

Berättelse om skalvet från Marbäck

Liknande beskrivning av jordskalvets inverkan på människorna i kyrkorna denna oktobersöndag finns skildrade i Marbäcks kommunionslängd nedtecknade av folkskolläraren Eric Sylvén. Han beskriver en häftig jordbävning där kyrkgolvet gick i vågor och de tjocka murarna rördes av och an och där takkronorna svajade så glasprismorna slog mot varandra. De hörde hur det knakade i tak och bjälkar fönsterrutorna sprack och de trodde att kyrkan skulle störta samman. Folket rusade ut genom dörrar och fönster. Det hela varade i mellan två och tre minuter. Prästen lyckades lugna församlingen och predikan återupptogs.
Kyrkvaktmästaren iakttog att under skalvet skiljdes sakristians väggar från kyrkan med en springa så stor att man kunde se ut!

Det finns ytterligare exempel på hur det starka skalvet påverkade bygden och människorna.

Här följer en direkt återgivning av en artikel ur boken:
150 ÅR MED BORÅS TIDNING
Tidnings- och händelsekrönika 1826-1976.
Urval, kommentar och redigering: Bengt Rune Dungel.
Artikeln finns på sidan 107 i boken och är sannolikt skriven av red. Reinhold Ericsson,
som bodde två trappor upp i BT:s nya stenhus.

Jordskalv 23 okt. 1904

Ett jordskalv af för våra trakter ovanlig styrka och långvarighet observerades här samt i stor del af landet i söndags f.m. 11.29.

Det började med ett svagt och sedermera i styrka växande underjordiskt dån, hvarefter marken började våldsamt skälfva och liksom gå i vågor. Den som skrifver detta befann sig i ett rum två trappor upp i en stenbyggnad. Det kändes plötsligt som om golfvet fått liv och rörde sig under mattan. Samtidigt började det knaka, smattra och smälla i fönsterkarmar och dörrar, takkronorna svängde fram och tillbaka och deras glasprismor slogo klingande mot hvarandra, tafvlorna på väggarna rörde sig och kommo på sned och alla föremål i rummet bringades i häftig dallring. Intrycket var att taket skulle remna och hela byggnaden störta samman. Ännu en god stund efter det rörelsen upphört smällde och knarrade det i dörrar och fönster.

I stora kyrkan sutto några personer afvaktande gudstjänstens början kl. 12. Då jordskalfvet började, bänkarne rörde sig under dem och kronorna började pendla på sina långa kedjor, blefvo de förskräckta och skyndade ut.

I Immanuelskyrkan uppstod en stunds panik. Gudstjänsten afbröts och åhörarne reste sig förskräckta under rop och sinnesrörelse. Om en stund återtogs dock sången. I Wesleykyrkan skyndade ett par personer ut, då stöten förnams men återkommo om en stund. På båda ställena kändes det som om byggnaderna skulle ramla.- – –

Våra många skorstenar stodo förträffligt bocken, men på andra byggnadsverk skedde större eller mindre skador. Den betydligaste drabbade en nysatt kajmur å Borås väfveribolags område, närmast intill Nybrogatan. På en sträcka af ett hundratal meter sköts muren ut från grunden och samtidigt sänktes den högst betydligt, så att stenskikten nu ligga i vågor. Hela mursträckan måste byggas om, vilket blir en dyr historia.

Fenomenet vållade äfven komiska pointer. Utanför en skrädderiaffär stodo ett par söndagsvandrare och betraktade kostymmannekinerna bakom spegelskivan. Plötsligt började dessa vackla, skälva och nicka på ett så omotiveradt och urkomiskt sätt, så att åskådarne trodde att de själfva icke voro fullt normala.

– Sedan 1690-talet lärer ingen så våldsam jordskakning ägt rum i Sverige.

Slut på denna artikel ur ovan namngivna bok.

Senaste nytt om jordskalv i södra Sverige.

Klockan 11.59 torsdagen den 16 april inträffar en jordbävning i gränstrakterna mellan Halland och Skåne. Skalvets epicentrum var 7 kilometer öster om Knäred och 13 kilometer nordväst om Markaryd och uppmätte 2,8 på Richterskalan.

Läs mer om jordbävningar i Sverige.
Tidskriften ”Forskning & Framsteg” har i sitt Nr. 3 för april 2009 en artikel på sidan 40 under namnet – ”De största svenska jordbävningarna” – en kort artikel som jämför jordbävningar i Sverige i hänseende av magnitud och radie på området där skalv kändes i km, mellan åren 1759-2008. Där kan vi utläsa att den starkaste inträffade just år 1759 och hade sitt epicentrum i Skagerrak nära Göteborg. Artikeln är ytterligare bevis på hur vi försöker sammanställa och utvärdera jordens inneboende krafter.

Övriga källor:

SvD – ”Skalvet 1904 Sveriges värsta på tusen år”, publicerad 2005-01-15.
Artikelförfattare Sven Laufeld.

Sveriges Radio P1 – ”Vetenskapsradions veckomagasin”.

”Introduktion till Seismologin.”
Författare professor Markus Båth.

”Populär astronomisk tidskrift.”
Utgiven av Svenska Astronomiska Sällskapet
under redaktion av Bertil Lindblad, Knut Lundmark, N.V.E. Nordenmark, H.v. Zeipel.
Årgång XIII – 1932.

”Kindsforskaren”.
Medlemstidning för Kinds forskarklubb.
Nr. 3 – 1998. Årgång 9.

svt.se/Jordbävning utanför Markaryd

Svenska nationella seismiska nätet, Uppsala universitet.
www.snsn.se

Sveriges geologiska undersökning.
www.sgu.se

www.geologinsdag.nu

Hela artikeln sammanställd av Inga-Lill Lindgren.