Författare: Kenneth Berg.

Artikel ur Borås Tidning – 2002-02-13.

I år är det exakt 50 år sedan Wiola Reinholdsson tillträdde som barnmorska och föreståndare vid Älvsborgs läns landstings förlossningshem i Limmared.
Det var ett strävsamt liv med tjänstgöring dygnet runt, sju dagar i veckan. Men Wiola klagade inte. Hon var ju ledig fyra dagar i månaden.

I folkmun var förlossningshemmet mera känt som Nymans BB och det var ert mellanting av öppen och sluten vård. Hemmet var inrymt i två lägenheter på vardera två rum och kök, med adress Södra vägen 10.

Wiola minns den tid som var:
– Själva patientdelen bestod av ett förlossningsrum, barnsal i köket och vårdsal. Högst tre inneliggande patienter kunde tas emot åt gången. Som föreståndare hade jag tjänstebostad i våningen ovanför förlossningshemmet. Även bostaden var på två rum och kök. I köket lagades all mat till både personal och patienter. Under dagtid var dessutom mitt vardagsrum väntrum för alla som skulle till barnmorskemottagningen. Det andra rummet i min tjänstebostad fungerade under dagtid som undersökningsrum.

Det var således endast under kvällar och nätter som det användes som privatbostad, berättar Wiola, vilken 1955 gifte sig med Holger Reinholdsson och därmed var de två om den lite märkliga bostaden.

Veckodagen viktig
På den tiden, för en 50 år sedan, hade veckodagen för födseln en större betydelse än i dagens nivellerade samhälle. Då hette det att söndagsbarn får alltid lycka. Måndagsbarn får fagert skinn. Tisdagsbarn får älskligt sinn. Onsdagsbarn får kval och ve. Torsdagsbarn får mycket se. Fredagsbarn får rikedom och lycka och om lördagsbarn hette det att de skall mödan tycka.

– När jag tillträdde i Limmared hade jag tidigare tjänstgjort i glasbrukssamhällena Rejmyre och Surte, och en tid även i Köping. Provinsialläkaren för Limmared, när jag flyttade dit, var dalslänningen John Grettve, vilken dessutom var läkare på ett sjuk- och vårdhem.
– När det gällde medarbetare önskade jag helst få sådana som jag kände, omtalar Wiola Reinholdsson som fortsätter:
– En av de först anställda var i Siv Svensson från Dannike. Daga Andersson värvades från min hemsocken Skallsjö.
– Margit Grönbeck och Kerstin Johansson distriktssköterskor för området och vi hade mödravårdsmottagningar i både Dalstorp, Ljungsarp och Länghem.

Wiola Reinholdsson kommer sedan in på de arbetsförhållanden som rådde för 50 år sedan. Men trots att hon tjänstgjorde dygnet runt, vardag som helgdag, ansåg hon sig inte kunna klaga. Hon hade nämligen fyra lediga dagar i månaden.
När hon en gång undrade om hon skulle kunna få utökad ledighet blev emellertid svaret nej. Som föreståndare var ledighetstiden de fyra fastslagna dagarna och de kunde inte utökas.

Under andra hälften av 50-talet kom dock förlossningshemmet att hamna i skottgluggen. Det fanns de politiker som ansåg att det gjort sitt.
– Landstingsmannen Artur Nyman var en aktiv socialdemokrat och han påpekade ofta hur viktigt det var att vi alltid hade patienter. Sådana här hem fanns utöver Limmared i Surte och Herrljunga, men det senare hade lagts ned före den stora striden stod om Limmared, berättar Wiola Reinholdsson.

Blev nedröstad
Nyman var allmänt känd som en rekorderlig karl av den gamla socialdemokratiska stammen. Även om hans politiska verksamhet förbleknat, lever dock fortfarande striden om BB-hemmet, alltjämt i folks minne. Han kämpade för hemmets överlevnad men med 44 röster mot 42 och två ledamöter som avstod att rösta beslutades om nedläggning i och med utgången av år 1958.

Ensam läkare
Under tiden i Limmared kom Wiola Reinholdsson tillfälligt att tjänstgöra på sjukstugan i Svenljunga där doktor Kjellstrand var ensam läkare. Han gjorde hembesök överallt i bygden.
– Jag har informerats om att det idag är sex läkare i samhället, så nog har tiderna förändrats, konstaterar hon.
Bland arbetskamraterna i Svenljunga minns Wiola särskilt nu avlidna distriktssköterskan Lillie Edwass från Sjötoften och kollegan Kerstin Ekelund.

Wiola Reinholdsson avslutade sin yrkesverksamma tid i Alingsås och där njuter hon nu sitt otium efter ett verksamt liv.
Under alla de femtio åren har hon varit en trogen läsare av Borås Tidning och hon studerar familjenyheterna särskilt ingående.
– Varje nyfött barn kommer som ett budskap om att Gud ej har givit upp hoppet om mänskligheten, anser Wiola Reinholdsson.