Artikelförfattare: Ann-Louise Nyde.

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 1999-09-23.
Nr 38 – årg. 8, sid. 3.
Kindsbygdens egen tidning.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Tryck: Tryckerigården, Bollebygd.
Distribution: Posten.

Två verkliga heldagar blev det när Tranemos järnframställning firade sitt tioårsjubileum förra helgen. Höstsolen strålade på sitt allra bästa humör och fick udden i Algutstorp att te sig om möjligt ännu vackrare.
Överallt steg rökpelarna ur de olika ugnarna och luften i bälgarna väste. Smeden smidde så gnistorna yrde, ur snidarens hand växte knivskaften fram och hos gjutaren rann det glödheta bronset fräsande ner i sina formar.
Guidade turer bland omgivningarnas gravfält och järn-framställningsplatser gavs varje dag.
Varje timma guidade Leif Stark inne på området och varje timma stod nyanlända, både från trakten och mera långväga, och väntade på nästa tur.

Det var kanske inte riktigt så här han hade trott det skulle bli när han först gav sig ut i skog och mark för att kartlägga kolningsgropar och järnframställningsplatser. Fast det är förstås mera än tio år sedan som Rune Holmberg började sina skogsvandringar. Rune och hans likasinnade hade hunnit en bra bit på väg innan Lars-Erik Englund vid Geoarkeologiska Laboratoriet (GAL) kom in i bilden.

Fynden och trakten väckte Lars-Eriks intresse och tanken på att själva experimentera med medeltida järnframställning växte fram. Efter en del sökande hittade man den såväl idealiska som idylliska platsen, udden i Algutstorp, hos John och Gunnar Johansson. Helt nära både väg och vatten, men avskilt ändå.
Och här har man hållit till i tio år. Åtskilliga är de experiment som utförts och stora framsteg har man nått både i att kunna få ut mera järn och järn av bättre kvalitet.

Kunskap som väckt intresse långt utanför landets gränser och som, förutom att finnas omsorgsfullt dokumenterad i de egna protokollsarkiven, också kommer att beskrivas i den doktorsavhandling som Lars-Erik snart är klar med.

Ny ugnstyp
Tioårsjubileet till ära testades också en helt ny ugnstyp, självdragsugnen. En ugnstyp som har återfunnits bland annat i Falbygden och i Skåne. Ugnen, som byggs med en hög lerskorsten, har i experimenten ännu inte givit något smidbart järn, men försöken har hittills varit få, berättar Bengt Bogren.
– Liknande ugnstyper förekommer ännu idag på vissa håll i Afrika, men då till att smälta brons i. Inte för järnframställning som varit fallet i vårt land.

Rolf Ivarsson från Norra Åsarp lockade också stor publik med sin bronsgjutning. Rolf visade flera olika sorter av gjutteknik som till exempel med vax och lera. Den tilltänkta figuren formas först i vax och gjuts in i lera. När lerformen värms rinner vaxet ut och kvar bli formen att gjuta i.
Trots rejäla moderna skyddshandskar uppvisade Rolfs händer några präktiga brännblåsor, hur klarade man sig förr?
– Helt säkra kan vi förstås inte vara, men blöta trasor är det troliga. Det fungerar riktigt bra, men säkert brände man sig på den tiden också!

Nu tar gänget vintervila till vårsolen börjar titta fram. En järnframställningshelg på vardera våren och hösten har varit regel och med tio år på nacken gäller det att hålla fast vid traditioner.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.