Författare: Valdemar Josefsson, Hinkelsbo

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.1 – 2002 Årg.13 Sid.8

En person som nästan fallit i glömska i bygden är jägmästare Knud Oldenburg i Stora Hinkelsbo, Mossebo. Han kom från Viborg i Danmark, född år 1900. Han hustru Turid hette som ogift Finsén och var född på Färöarna 1903 . De hade sonen Ulf, född 1931. Oldenburg var en tid jägmästare vid Oskarströms massafabrik, men 1927 inköpte han gården Stora Hinkelsbo dit familjen flyttade 1931.

Oldenburg var en märklig man med stora planer. Vid sidan av det lilla jordbruket startade han plantskola med namnet Ekhyddans Plantskola Östra Tranemo. Trots att vi hade poststation i Mossebolund hade han adressen Östra Tranemo. I plantskolan fanns prydnadsväxter såsom silvergran, blågran, olika sorters cypresser, lärk och flera sorters bok. Även om ägorna idag är igenplanterade med huvudsakligen granskog, finns litet lämningar kvar.

På den tiden fanns knappast någon farbar bilväg till byn som då bestod av fem gårdar, samtliga bebodda. Till landsvägen mellan Tranemo och Gislaved eller landsvägen mot Ambjörnarp var det ca tre kilometer. Detta till trots hade Oldenburg bil, en T-ford, vilket var sällsynt på den tiden. Han var en strong herre som mestadels gick klädd i jägmästarekostym. Jag var inte gammal, men eftersom vi bodde grannar med Oldenburg och han ofta var hos oss minns jag honom mycket väl. Familjen flyttade tillbaka till Danmark 1934. En del gjorde gällande att det berodde på att affärerna gick dåligt.

Han hade många idéer. Jag minns när han kom åkande i sin T-ford. Vägen strök alldeles förbi mitt hem och innan han kom till sin gård var en lång och brant backe, vilken kallades ”Bastelia” , därför att det mitt i backen låg en gammal linbasta. Där körde han fast med sin bil ibland och min far och även grannen som bodde strax här intill fick rycka ut med hästen och bogsera upp bilen, vilket de fick någon krona för.

Oldenburg hade en illmarig dräng som hette Nils och som tyckte det var roligt att driva spektakel med sin arbetsgivare. På gården fanns även en del djur såsom någon ko och gris. En gång skulle Oldenburg och drängen slakta grisen men ingen av dem var väl särskilt kunnig i att slakta så grisen smet och de fick inte tag i den. Oldenburg hämtade hagelbössan och sköt grisen – han var även jägare. Drängen hittade sen på att de skulle flå grisen, huruvida detta lyckades vet jag inte. Ingen i familjen var särskilt bevandrad i jordbruk eller djurskötsel. Frun frågade en gång en granne hur många gånger en ko kalvar om året.

Telefon var en sällsynthet på landsbygden på den tiden. Oldenburg lät själv bygga telefonledning över tre kilometer och installera telefon. Detta var en nymodighet som folket här omkring begagnade sig av när det behövdes t.ex. för att tillkalla läkare, naturligtvis mot en ringa avgift. Det fanns inget elektriskt ljus. Han hade planer på att bygga ett kraftverk i en bäck där det tidigare funnits en kvarn. Detta blev emellertid aldrig av.

När familjen flyttade 1934 anställde Oldenburg en man som skötte plantskolan, men denne stannade bara i två år. Sen kom 1936 en ny familj, Angrim och Lilly Haverstal med två barn. Mannen var från Norge. Inte heller de stannade så länge. De flyttade därifrån 1938. Det äldsta barnet skulle börja skolan och det var lång och dålig skolväg. Haverstal var en bra skidlöpare och vann flera lopp när han tävlade för Tranemo IF. Efter denna familj kom gården att stå öde och ingen har bott där sen dess.

Oldenburg sålde gården och plantskolan. Den nye ägaren plockade upp och sålde alla kvarvarande plantor och lät plantera alltsammans med skog, huvudsakligen gran men även en del lövskog. Samtliga byggnader revs strax efter att Oldenburg sålt gården. Idag finns dock stuggrunden kvar och minner om det hus som en gång stått där. Numer äger Tranemo pastorat fastigheten som är helt bevuxen med skog och nästan allt är utplånat av det som under 1930-talet var en fin plantskola. Endast den äldre generationen häromkring minns hur det såg ut.