Artikelförfattare: Tina Hjort Svensson

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 2001-05-17. Nr 20. – årg. 10, sid. 20.
Ansvarig utgivare: Sune Strand
Distribution: Posten
Tryck: AB Smålänningen, Ljungby

Det tycks finnas en speciell anda i Nittorp. Finns ingen ishall så bygger man en. Ska butiken läggas ner, så driver man den själva. Nu finns nye föreståndaren på plats, butiken är ombyggd och uppfräschad. I samband med Lanthandelns dag i slutet av juni sker den officiella invigningen.

Wivi Nilsson, ortens ICA-handlare ville, efter nära sextio år i butiken, dra sig tillbaka. Men att sälja en liten butik på landsbygden hör inte till det lättaste.
– Det hade varit tråkigt om affären lagts ner, säger Wivi.
Samhällsföreningens Lennart Haglund tog initiativ till ett möte för Nittorpsborna. En arbetsgrupp med åtta-tio personer bildades.
– Vi hade några möten för att analysera situationen och pendlade väl mellan himmel och helvete, berättar Cenneth Cedergren, en av medlemmarna i arbetsgruppen.

Kunde de, så kan väl vi
När det såg som svartast ut började Cenneth fundera lite över det man åstadkommit i Nittorp genom tiderna, idrottshall, ishall, företag, föreningsaktiviteter.
– Det här med ”Krysset” var ju en droppe i havet i sammanhanget.
Kunde de då, så kan väl vi nu, blev parollen. Vid ett kommande informationsmöte lyckades Lennart Haglund och Pelle Nilsson sprida visionen så väl att etthundra nya delägare tecknade sig för aktier i ICA-Krysset i Nittorp AB. Det gav ett inledande aktiekapital på 400 000, en grundplåt till vilken banken och ALMI lade till medel för ett ordentligt rörelsekapital.
– Och då, när vi hade ångan uppe infann sig också turen när vi lyckades fånga upp Leif Pettersson som anställd vd, berättar Cenneth.
Därmed hade arbetsgruppen säkrat en viktig del i konceptet för ”nya” ICA-krysset.

Vidareutveckling
Små butiker på landsbygden behöver en nisch, eller sidoverksamhet, för att hävda sig i konkurrensen.
– I en matvarubutik bör det finnas en kock som också kan visa vad man kan göra av råvarorna, menar Cenneth Cedergren, och som kan bidra med kunskaper om mat.
– Jag hade från början tänkt driva både Kaffe Kvarten och ICA-krysset och knyta ihop dem, men insåg att det skulle bli för mycket arbete, säger Leif Pettersson, nybliven ICA-handlare.

Vad fick dig att anta utmaningen här i Nittorp?
– Delvis är det den speciella andan som råder här och så spelade jag hockey i ishallen under tio år, så kände en viss anknytning hit. Men minst lika viktigt är de idéer arbetsgruppen fört fram för butiken.

En av idéerna är att erbjuda viss service till paddlande på vattenvårdsföreningens kanotled som löper genom samhället.
– Grillpaket och matkorgar av butikens råvaror som vi förädlar, exemplifierar Leif.
– Vi kommer också arbeta vidare med de nätverk som finns i bygden, menar Cenneth och pratar vidare om gästnätter, Sjuhäradsmat och andra kvalitetsproducenter.
Kärnpunkten i affärsidén är alltså att förädla råvaror och matkunskap på så sätt att kunderna märker att de får mer för pengarna än i en traditionell dagligvarubutik samt genom att använda nätverk och därmed få leverera förädlade produkter, utöver den traditionella handeln/servicen.

100 personer i säljkåren
Förutom Leif Pettersson finns ännu ett nytt ansikte i butiken. Pia Olsson, utbildad charkuterist, men är för de allra flesta av oss mer förknippad med sitt tidigare arbete, på Systembolaget.
– Hon kan ju både skära upp köttbiten, och rekommendera vilket vin man ska dricka till, säger Cenneth med ett skratt. För att ändå bibehålla kontinuitet i butiken, finns välkända Kerstin Nydén som arbetat i butiken i femton år.

– Dessutom har vi en säljkår på etthundra personer, alla aktieägare som verkligen är på hugget, menar Cenneth.
Än är inte ”nya” ICA-Krysset helt färdigt.
– ICA-krysset kommer aldrig att bli helt färdigt heller, säger Cenneth Cedergren, en ständig anpassning efter vad kundkretsen vill ha krävs.
Men många frivilliga krafter har i alla fall gått samman och renoverat butiken intill oigenkännlighet. Det måste vara det som är Nittorpsandan.

WIVI HAR LÄMNAT SITT LIVSVERK

Artikelförfattare: Tina Hjort Svensson

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 2001-06-28. Nr 26 – årg. 10, sid. 6.
Ansvarig utgivare: Sune Strand
Distribution: Posten
Tryck: AB Smålänningen, Ljungby

Artikeln ingick i en serie under rubriken ”Profilen” där olika människor som på ett eller annat sätt utmärkt sig presenteras.

En epok är över. I hela sitt liv har Wivi Nilsson varit verksam i Nittorpsbutiken. I början av maj lämnade hon sitt livsverk för en välförtjänt pensionärstillvaro.

I alla tider (nåja, sedan fyrtiotalet då) har Nittorpsborna varit vana att se Wivi Nilsson, född Lorentsson, någonstans i Krysset. Nu har, som välkänt är, nya krafter tagit över ICA-krysset och Wivi kan äntligen ägna sig mer åt att cykla runt i naturen, gå på symöte och vattengympa eller bara umgås med sambon Conny, barn och barnbarn.
– Visst har det varit slitigt, med många, långa dagar, men också väldigt roligt, konstaterar Wivi som nog kommer att sakna alla de vänner hon fått i kundkretsen under årens lopp.

Uppvuxen i Krysset
I allra första början fanns Karl och Jenny Lorentssons handelsbod tvärs över gatan. Men 1942, när dottern Wivi var sju år byggdes den nuvarande butiken.
– Kan du tänka att dig att Nittorp då hade två dagligvarubutiker, säger Wivi och berättar om Luther Johansson som tog över butiken i det gula huset, innan posten sedan tog över.
Redan då hade Wivi börjat hjälpa till i butiken, som hon sedan dess blivit trogen.
– Men jag var iväg ett halvår i Borås, och gick folkhögskola i Fristad ett år.
– Och så var jag hemma lite när barnen var små, men annars har jag alltid arbetat.
Men redan när dottern Annika bara var sex månader kallade arbetet.
– Barnen visste ju var jag var, och de säger sig inte ha tagit skada av att jag arbetat så mycket.
Tvärtom säger de nu vuxna barnen Marie, Lennart och Annika, fick mammas arbete dem att lära sig ta vara på sig själva.

1975 övertog Wivi Krysset efter föräldrarna.
– Då byggdes butiken om, och jag köpte in ny, fast begagnad inredning.
Wivi minns den vackra sommaren 1975, inte för att hon var ute i naturen och njöt av vädret, tvärtom.
– Vi hade satt in den nyinköpta inredningen i en lagård, så alla korgar hade rostat.
Hela sommaren gick åt att putsa bort rost, och rengöra frysar.
– Nu efteråt undrar man hur man klarade av det.

Känns konstigt
Själv tycker Wivi Nilsson inte att hennes långa arbetsdagar är något särskilt att tala om. Hon är ju, liksom många i hennes generation, uppvuxen med mottot ”Arbete är en dygd”.
– Och jag har alltid haft duktiga anställda, så det har aldrig varit några problem.
Att sedan mor och far alltid ställt upp i vått och torrt har ju också underlättat.
– Sedan mamma blev änka 1975, bjöd hon alltid på middag. Och jag har också fått mycket hjälp av min syster Kerstin och hennes man.

Med så många år i en och samma butik, nog måste du ha mängder av episoder att berätta?
Det blir tyst en stund. Så kommer det.
– Jo, det var förstås en gång…det kom in en kille och ville köpa ett paket kondomer. Av någon anledning hade jag bara Tampax och OB i huvudet, så jag frågade om det inte gick lika bra med OB. Gissa om han fick brått ut, säger Wivi med ett skratt.

Hur känns det nu att lämna buken, ditt livsverk?
– Jag är ju väldigt glad att butiken kan drivas vidare. Det hade varit tråkigt om den hade lagts ner. Visst känns det lite konstigt att sluta, men nu i början har jag mycket att göra därhemma.
Men Wivi erkänner villigt att hon antagligen kommer att gå där plocka lite i hyllorna ändå!

Tillägg till ovanstående artiklar.
Artiklarna är publicerade enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria” .
Läs gärna fler inlägg och berättelser under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.