Författare och uppgiftslämnare: Sten Strömqvist och Ulla Bengtsson

Följande avsnitt ”Historisk tillbakablick på Ambjörnarp” består av fyra artiklar, alla med anknytning till Ambjörnarps historia.
De två första artiklarna ”Anbiörnatorp fyller 535 år”och ”Anbiorntorp”är sammanställda av Sten Strömqvist.
Till den tredje artikeln ”Högalids slott och det historiska skrinet på Kalmar slott”är uppgiftslämnare Ulla Bengtsson och Sten Strömqvist.
Den fjärde artikeln ”Ambjörnarpsbor på resa till Kalmar och Öland” är en tidningsartikel ur ”Sjuhäradsbygdens Tidning-1986-08-28″ skriven av Ulla Bengtsson.

1. ANBIÖRNATORP FYLLER 535 ÅR 1985

Under medeltiden och 300 år framåt ”regerade” Store, en adelsätt från Joar Blå på
säteriet Högalid invid sjön Visen.

Kyrkan, Stommen och Högalid intogs aldrig av danskarna men öster härom bortom sjöarna, vid gårdarna i By var det strid med fienden. Därom vittnar fornlämningar, kretsar, bautastenar, domarring, hällkista och ett flertal bronsåldersgravar samt något ovanligt, en treudd.

På 1500-talet deltog Store på Västerås riksdag 1527 samt bevittnade Gustav I testamente.

På 1600-talet förenades ätterna Store och Hård till Hallabo. Inventarier finns på Stockholms och Kalmar slott samt i Ambjörnarps kyrka.

Karl XI och Karl XII erhöll flera stora fältherrar av Hård Store släkten.

Befolkningen i Ambjörnarp växte snabbt på senare 1700- och 1800-talet. Det betydde stor knapphet på föda och bekymmer med skatter hos allmoge. Då satte hemtillverkningen fart av vadmal, lärft och täcken, som våra ”Knallar” gick ut för att sälja. En känd knalle blev Magnus Pettersson född 1834. Han startade som knalle med smörresa till Göteborg 1846. Magnus Pettersson fick senare knallepass i Ulricehamn på Skåne. så småningom blev det omskolning i Lund till skollärare och han blev sin hembygd trogen och lärare i 32 år och startade första. ”poststationen” i Ambjörnarp 1891. Magnus Pettersson blev även en av de 13 ombud som danade dåtidens skolväsende.

På 1900-talet, efter den stora emigrationen till Amerika, kom hemstickningens tid och därmed växte småindustrier fram.

Sten Strömqvist

2. ANBIORNTORP”

Historien om Ambjörnarp, det lilla samhället söder om Tranemo vackert beläget med sina 40 sjöar.

Det var en gång två bröder, deras efternamn var STORE. Möjligen var det Erik den Heliges broder, Joar Blås ättlingar som kom till Kind. Den äldste stannade på Högalid i Ambjörnarp och den yngre stannade på Torpa i Länghem.

Århundradet var kommet till det 14:de. Nedom backarna till det högt belägna Högalid fanns Anbiorns torp tillhörande Store, platsen var omgiven av vatten och var lätt att försvara så därför byggdes en liten kyrka med intilliggande klockstapel. Detta blev socknen eller samlingsplatsen Anbiorntorp. Klockan som vägde 2 1/2 skeppund kom att ringa vid sorg och glädje, vid faror och när fienden kom. Så har den gamla klockan ljudit i nära 600 år och gör så än i dag. Klockan fick en finare kyrka 1623. Den blev upphöjd 1840 i den nuvarande kyrkans tom.

Socknens kyrkor har under åren varit hotade vid ett flertal tillfällen. Redan på den katolska tiden kom det danska legoknektar till socknen, brände och skövlade. Våra kyrkor klarade sig tack vare ”försvarsringen” av sjösystemet, 1563-70 då danskarna härjade i våra trakter och brände 45 % av alla gårdar i socknen. I By brändes allt ner så byborna tog sin tillflykt till ”Jättens grotta”. Vår präst Rasmund från det danska Halland kom i onåd och gick handgripligen till väga mot kyrkfolket, blev därför avsatt 1582.

På 1600-talet var det storhetstid i Ambjörnarp, då blomstrade våra säterier. Det var Högalid, Hallabo, Björkered, Emtashult och Tosthult. Store av Högalid och Hård av Hallabo deltog i kyrkbygget 1623.

På Högalid dog ätten Store ut 1654, kvar blev 5 systrar som gifte sig inom ridderskapet. Vapenskölden, hästen, harnesk och värjan skänktes till kyrkan och fick återköpas. Christina Store stannade kvar och deltog aktivt i alla sockenstämmor.
Baron Carl Hård av Hallabo skänkte 1682 ljuskronan och mässhake till kyrkan och är bevarade. Från Elin Store och Johan Hård som gifte sig i Hallabo 1620 har det utgått ett otal kända personer, de manliga började sin bana som karolinska officerare hos Karl den X, XI och XII. Av de fem som var med i kriget mot ryssen kom endast en tillbaka efter nio år i Sibirien.

Särskilt omtalad blev Axel Hård som hjälpte Karl den XII med ”stövellånet” i segern vid Narva. Det står omskrivit att Karl den XII lärde sig rida av Hovstallmästare Gustav Hård. De nuvarande Hård av Segerstad härstammar från Elin och Johan Hård.

På Björkered säteri regerade den manhaftige ryttmästare Bengt Reets, senare adlad till Reutervall 18 juni 1686. Anledningen till adelskapet var att han hjälpte Kart X Gustav att nedlägga ett stort antal snapphanar, han var även befälhavare vid gränsen mot Halland. Han protesterade mot biskopen före sitt adelskap om att få sitta framme i kyrkkoret bland ridderskapet, efter noggranna utredningar av biskop Klingenstjerna fick Reets sitta i fjärde bänk. Här av fick vi en utförlig ritning och beskrivning av vår 1600-tals kyrka.

Maria Lake från Emtashult skänkte dopskålen år 1668 som än i dag används vid dop.

I juni 1657 inträffade en stor händelse invid inloppet till Göteborg. Läget var att danska flottan låg vid Vinga under befäl av amiral Nielsen och hindrade den svenska eskadern från att gå ut (detta var under Karl den X Gustavs danska krig). Anders Olofsson från Tosthult i Ambjörnarp var befälhavare på snabbseglaren ”Sparven” med 22 man och 3 punds kanoner ombord. Den 19 juni 1657 seglade löjtnant Olofsson ut och tog ett danskt skepp som prisfartyg in till Göteborg. Löjtnant Olofsson gjorde flera attacker mot danskarna bl.a. sköt han tre skutor i sank vid Askim. När blockaden var bruten kunde löjtnant Olofsson nå den danska fästningen vid Fredriksodde som fallit i svenskens händer. I februari gick Karl den X Gustav över Stora Bält och vi fick freden i
Roskilde 26 feb 1658, då blev Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Bornholm och Trondheims län svenskt. Det var löjtnant Olofsson som seglade hem och överlämnade underrättelsen om att Fredriksodde fallit, ett brev uti ”bly förseglat” den 4 nov 1657.

Göteborgsposten har uttalat önskemål om att den store sjöhjälten löjtnant Anders Olofsson från Tosthult vid sjön Visen i Ambjörnarp borde få en staty av sig uppsatt i sin hemsocken.
Så kom 1700-talet när elände som sjukdom, fattigdom och krig härjade. Adelsmännen flyttade till Stockholm, läget förbättrades inte förrän kriget var till ända och vaccinet samt ”potätera” kom och räddade oss.

I slutet av 1800-talet hade befolkningen i det lilla Ambjörnarp ökat från 3-400 till nära 1000 personer trots en utvandring till Amerika på ca 500 personer. Det är en glädje att idag visa deras ättlingar platserna och rester från deras torpstugor.

På 1800-talet fick vi skola, och skolhus byggdes. Läraren Magnus Pettersson kom till Ambjörnarp 1862 bedrev skola fram till 1894, hans insatser i samhället var så betydande att de behöver ett eget kapitel.

Det var jordbruk som stod för försörjningen tills vi kom in på 1900-talet. Nu blev det liv och rörelse i samhället, l feb 1890 fick vi postkontor, järnvägsbygget var på gång H.N.J. invigde sin bana 1906 (västra centralbanan). Det var nu som samhället började ta sin form med affärer, café, hotell och olika hantverkare. Vägarna blev bättre. Det byggdes ett ganska stort ångsåg som kunde lasta sitt virke på den nya järnvägen. Även vattendrivna såg, kraftverk och kvarnar byggdes detta tack vare det stora sjösystemet. De flesta var sysselsatta inom jordbruket fram till 1950-talet då 120 jordbruk kunde leverera mjölk från 520 kor, mot idag en leverantör med 12 kor. Stickmaskiner var vanliga i alla stugorna de första 50-60 åren på detta sekel. Ambjörnarpsborna sneglade nog på ”Smålandsandan” för vi fick många industrier. Det blev cementgjuteri, trä-, metall-, beklädnads-, textil- samt smidesindustri. (Ambjörnarp var känt för sin yx-tillverkning).

Ambjörnarp är idag ett välskött samhälle med god service, affärsbank sedan 1917, taxi sedan 1923, affärer och flera större åkerier. Verksamheterna är idag välskötta och livskraftiga, de är startade av socknens egna invånare. Men Ambjörnarp har även sänt ut många ”ambassadörer” till andra orter och som det heter ”kommit väl fram”.

Ambjörnarp är ett vackert samhälle med sina 40 sjöar. Det finns ett blomstrande föreningsliv med kroppsligt och andligt utövande. En Hembygdsförening och ett Byalag som ser till forntid, nutid och framtid.
– Vi har det mesta här förutom korvkiosk.
Alla är välkomna till ett trivsamt samhälle, -där än i dag vår snart 600-åriga kyrkklocka ljuder till samling dop och bröllop.

Juli 1994 Sten Strömqvist

3. HÖGALIDS SLOTT PÅ 1600-TALET
OCH DET HISTORISKA SKRINET PÅ KALMAR SLOTT

Den följande artikeln finns också publicerad här bredvid som bild i det ursprung som uppgiftslämnare Sten Strömqvist och Ulla Bengtsson lämnat.
Här finns också bilder på det historiska skrinet med anknytning till släkten Store i dåtida Ambjörnarp. Skrinet tillhör nu Kalmar Museum.
För bilderna på skrinet och den tillhörande texten gäller samma uppgiftslämnare som ovan.

HÖGALID SLOTT 1600- talet

I enlighet med karta från 1683 beskrivs Högalid som ett gammalt säteri.

”Geometriske Planta
Högelij, ett gammalt säteri, välbebyggt med många och stora inägor som brukas med egen afvel, och därhos äfven afvelsgård Tofthult, som är brukad under gården af urminnes tijder, dess like tvenne arbetstorp på ägorna som försvaras under Råå. Röör. Nääs och Stubbebo vidsamma.
Bredhult är upptaget på Skummenäs ägor, samt Hory. Dessa kunna hava varit försvarade under Råå och Röör, men emedan andra byägor äro däremellan belägna kunna dessa inte försvaras af Råå och Röör.

Delinierat och afmätt Anno 1683

Classon
Feiterus”

Historiskt sammandrag över Högalid slott.

I över 300 år beboddes Högalid av ätten Store. Ätten inträdde på riddarhuset 1625 på nr 46 senare 79. Store var en gammal frälsesläkt, troligen från Joar Blå på 1180-talet, en broder till Erik den Helige.
År 1527 var Carl Thordsson Store gift med Märta Ribbing, kallad av Gustav Vasa till Västerås riksdag i bästa rustning och med sina väpnare, på snabba sommarhästar. Vid 1440 fanns två bröder Store, varav den äldste fick Högalid och den yngre fick Torpa, och tog sig namnet Stenbock efter att ha gift sig in i Ätten. Carl Thordsson Store var 1561 med och förseglade Gustav Vasa testamente. Mats Pedersson Store var bland annat med och bekostade Ambjörnarps 2:a kyrka 1623.
– Mats broder Erik Store, fick vid denna tid Hallabo, och Elin Store gift 1620 på Hallabo Johan Hård nuvarande Hård av Segerstad.
Ätten Store dog ut år 1657 och många av ätten ligger begravda i Ambjörnarps kyrka.

4. AMBJÖRNARPSBOR PÅ RESA TILL KALMAR OCH ÖLAND

Författare: Ulla Bengtsson

Artikel ur ”Sjuhäradsbygdens tidning”1986-08-28.

På stations plan i Ambjörnarp samlades tidigt i lördags morse sjuttiosju morgonpigga resenärer för start av resa till Kalmar och Öland. Ambjörnarps Hembygdsförening och Ambjörnarp CKF-avdelning ordnade denna resa som väckte stort intresse i Ambjörnarpstrakterna.
Första pausen gjordes i Boda, där det medhavda kaffet förtärdes. Tillfälle gavs även för en shoppingtur i Bodas glasbutiker.

Färden fortsatte sedan till Kalmar slott, där två guider mötte upp och förevisade slottet med många magnifika rum. I ett av rummen förevisades Elin Stores skrin. Elin Store dotter till Erik Pedersson Store på Högalid gifte sig 1620 med Johan Hård på Hallabo i Ambjörnarp. I bröllopspresent fick de ett skrin av Erik Store. När Elin Store gästade änkedrottning Maria Eleonora 1640 efterlämnades skrinet där. I lördags besågs skrinet av Ambjörnarpsresenärerna. Skrinet är av björk, hopfogat i alla hörn med vinkelband av järn. Locket och två gångjärn är av mässing och handtaget av järn. Skrinet är rikt snidat i plattskärning och locket smyckat med ätten Stores vapen samt initialerna E S. Skrinet är smyckat på långsidorna med två enhörningar vända mot varandra med ett träd i mitten.

På Kalmar länsmuseum som inryms på slottet visades utställningen med delar av regalskeppet Kronans inredning. På ett djup av 26meter cirka 7km utanför Hulterstad på sydöstra Öland slumrar det sjunkna regalskeppet. Regalskeppet Kronan, nästan dubbelt så stort som Vasa och ett av dåtidens största fartyg, exploderade och sjönk fullt krigsutrustad med 800 man ombord den l juni 1676. Endast 42 stycken räddades av Kronans totala besättning. Förtvivlat lyckades de överlevande klamra sig fast vid vrakresterna och tvingades vänta länge innan räddning kom och förde dem i land på Öland. Det förlista skeppet återfanns av Anders Franzen och hans medarbetare år 1980. Därefter har Kalmar läns museum genomfört undersökningar på vrakplatsen varje sommar. Den bärgade och konserverade skatten finns i en stor utställning på Kalmar slott, där allt från fartyget visas, men kanske mest spännande är den stora guldmyntsskatten.

Vidare styrdes färden mot den fyra mil långa Ölandsbron och Öland, där Kastlösa stiftsgård bjöd välsmakande mat.

Färden gick vidare till Eketorp, den befästa byn på Ölands Allvar. Innanför den mäktiga ringmuren finns rekonstruerade järnåldershus, uppbyggda med gamla hantverksmetoder och av ursprungliga material. Kor, grisar, höns och änder, samma djurslag som fanns i borgen för 1500 år sedan, strövar idag åter fritt omkring i Eketorp. Inne i borgen ligger också ett museum, där ett urval av de många föremål man hittat vid utgrävningarna ställts ut, bl.a. enkla vardagsföremål, smycken och vapen. Ett besök i Eketorp är en resa tillbaka till järnåldern. Utanför Eketorp fanns chans att inhandla rökt lax och ål hos en fiskeknalle.

Öland lämnades och färden fortsatte hemåt, med paus i Strömbergshyttan, där det inhandlades fint handmålat glas och vackra skålar. Kaffestugan serverade gott kaffe och ostfralla. Vidare delades fina glaspriser ut bland resenärerna. Resan fortsatte hemåt Ambjörnarp genom smålandsskogarna. Alla vill vi ge en ros och ett stort tack till de båda duktiga busschaufförerna från Mossebo och till den kvinnliga busschauffören från Forsheda som ställde upp på kort varsel på lördagskvällen.

Ett litet extra tack även till de båda reseledarna Erna Mårtensson och Sten Strömqvist som ordnat allt så det blev en så lyckad resa till Kalmar och Öland.

Läs mer om Ambjörnarp
www.byalaget.ambjornarp.se och www.ambjornarp.nu/historia samt fler artiklar under ovanstående www.tranemo.nu