Artikelförfattare: Artikeln är undertecknad KM.

Artikel ur ”Sjuhäradsbygdens Tidning” 1979-06-28.
Från pressklipp ur Tranemo Biblioteks samlingspärmar.
AB Pressurklipp
102 20 Stockholm 12
Foto har utelämnats p.g.a. dålig bildkvalité i tidningsurklippet.

Vissångerskan Hillevi Stenhamnar är sedan fem år tillbaka bosatt i Tranemo. På onsdag (läs 4 juli år 1979) fyller hon 80 år men har ännu en röst med både bravur och klang. Hillevi Stenhammar har inte bara givit sig sången i kast under sitt långa liv. Till en början hade hon siktet inställt på att bli gymnastikdirektör. Men de planerna övergavs och istället vaknade teaterintresset hos henne. Hon fick utbildning inom facket men under tiden tog sångintresset överhand – och på den vägen är det. Om detta och om andra brottstycken ur sin rika levnad berättar den populära sångerskan för SjT:s medarbetare inför högtidsdagen.

Den som i morgon kväll kl 20.15 slår på radions P1 kan lyssna till ett 45 min. sångprogram av vissångerskan Hillevi Stenhammar. Det är på sätt och vis ett jubileumsprogram, ity att sångerskan den 4 juli fyller 80 år. Hillevi Stenhammar bor sedan fem år tillbaka i Tranemo. Visste ni det? Och att Jan Lindhe, lärare i Tranängskolan, är hennes son. Däremot klingar namnet Stenhammar bekant. Hennes far var den kände tonsättaren, pianisten och dirigenten Wilhelm Stenhammar, mest bekant är förstås Stenhammars ”Sverige, Sverige, Sverige, fosterland.”

Hennes två år äldre bror, Claes Göran Stenhammar, ingick i den för några decennier sedan så kända Björling-kvartetten. Hennes farfar, Per Ulrik Stenhammar, var också en känd musiker och tonsättare, som under senare hälften av 1800-talet komponerade andliga sånger och körer. Listan skulle kunna göras längre över hennes musikaliska påbrå.

Hillevi Stenhammar är född på Budskär mellan Göteborg och Särö, där familjen Wilhelm Stenhammar hade sitt sommarställe. Det rådde stor frihet i hemmet. Förbud fanns inte, endast vänliga råd när så behövdes. Efteråt kunde fadern fråga hur det blev. Och unga Hillevi kunde oftast konstatera: Det var nog ett bra råd, far gav.

Gymnastikintresserad
Det var från början inte meningen att Hillevi skulle bli något med sång eller teater. Hon var fin på vissa grenar i allmän idrott och siktade på att bli gymnastikdirektör. Därför förberedde hon sig med att gå på gymnasium för att ta studentexamen. Men det blev ingen sådan. När ett år återstod fick hon mässlingen så ordentligt att hon lade av med studierna. Kanske en provskrivning ett år före hade någon inverkan.

Och 17-åringen gick där och visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till. Hon gick och rensade ogräs på sommaren, vilket hon skyller på en ung agronom, som hon hade blivit tillfälligt förälskad i. Teaterintresset började emellertid vakna. Aug Falks Strindbergsensemble kom till Göteborg för att ge Påsk. Hillevi gick på föreställning efter föreställning och lärde sig den ena rollen efter den andra, som hon sedan spelade upp för sig själv i hemmet.

Skådespelarutbildning
I början av 1920-talet startade Lorensbergsteatern. Wilhelm Stenhammar var med i styrelsen och skaffade sin dotter fribiljetter, så att hon kunde gå på föreställningarna så ofta hon önskade. Och det blev ofta. Det var då hennes fader frågade om hon skulle vilja bli skådespelerska. De diskuterade saken och satte som Mål att i så fall skulle Hillevi nå ”toppen”. Det blev ingången till teaterbanan. Hillevi Stenhammar genomgick Lorensbergsteaterns treåriga elevskola. Från den tiden minns hon namn. som Pelle Lindberg och Knut Ström. Där spelades en rad klassiska skådespel, och hon mötte den tidens stora skådespelare, särskilt nämner hon Lars Hansson. Efter genomgången teaterskola höll hon på att bli engagerad. En kvinnlig skådespelare skulle utbytas. Men Wilhelm Stenhammar tyckte inte han kunde medverka till att hans egen dotter anställdes på den andras bekostnad. Det gick så i alla fall att en annan blev antagen. Förståeligt om Hillevi i den stunden blev besviken.

Sången tog överhand
Det sjöngs mycket på teaterskolan, och Hillevi blev mer och mer intresserad för att sjunga. Några, och tjugo år gammal hittade hon Aug Bondesons Visbok, som en av bröderna hade i sin ägo. Hon lärde in sångerna och sjöng vid olika tillfällen. Hon stötte därvid samman med Jon And, en dekoratör vid Folkteatern. När. Denna teater satte upp Styrman Karlssons flammor, fick Hillevi Stenhammar rollen som ”Buspojken” som hon själv säger. ”Sådana roller fick jag ofta spela”, omtalar Hillevi. ”Vals ombord” lades in i stycket, och den låten har alltid suttit väl hos Hillevi Stenhammar. Jon And lyckades få Karl Gerhard att gå och se på Styrman Karlssons flammor, just för att ge Hillevi en chans. Och det slog fint. ”Ni kan väl tala skånska”, sade K G när han kom och ville ha hjälp med Nyårsrevyn 1924. ”Ja visst”, svarade Hillevi, och så var ett nytt steg taget i karriären.

I mitten på 20-talet gifte sig Hillevi Stenhammar Med bankkassören Rolf Lindhe, och 1927 anlände pojken Jan. Därefter blev samarbetet med Karl Gerhard mera sporadiskt. ”Jag tyckte jag borde vara hemma, när jag hade man och barn”, säger Hillevi. I Sohlmans Musiklexikon står Hillevi Stenhammar upptagen som vissångerska, ”har gjort populära revyframträdanden (bl.a. hos Karl Gerhard) och uppträtt i radio, särskilt med sjömansvisor men också med mera seriösa inslag, såsom C J L Almquists Songes”. Egna visaftnar blev modellen för hennes framträdanden framöver.

”Faderskomplex”
Gång på gång återkommer Hillevi till problemet med en så musikalisk fader. Barnen Stenhammar skulle lära sig spela piano. De såg hur fadern led med övningsspelet, fick komplex och slutade öva när fadern var hemma. Claes Göran skulle studera i Uppsala. Han hyrde sig ett piano, övade och kom hem och visade upp ett charmant spel.

Som exempel på hur man i pressen behandlade vissa skådespelare och sångare berättade Hillevi om Barthold Lundén som i en boulevardtidning skildrade Lorensbergsteatern och dess verksamhet med uttrycket: ”Berömda mäns misslyckade barns teater.” Hillevi Stenhammar har mest bott i Göteborg och andra orter i Västsverige. Men även i Stockholm, där fadern hade engagemang i början av 1900-talet. Som liten flicka bodde hon en kort tid med föräldrarna i Italien.

Sjunger fortfarande
Hillevi Stenhammar sjunger fortfarande, och med bravur, särskilt vid äldre människors samlingar. Vi minns hennes medverkan vid ett offentligt arrangemang med Carl Tillius och någon mer i Tranängskolans aula. Och vi undrar varför det blir så sällan. ”Därför att ingen ber mig”, konstaterar Hillevi kort och gott.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.