Artikelförfattare: Ann-Louise Nyde.

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 1999-06-23.
Nr 25 – årg. 8, sid. 19.
Kindsbygdens egen tidning.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Tryck: Tryckerigården, Bollebygd.
Distribution: Posten.

Till epitetet ”Sveriges dyraste dass” kan säkerligen numera också tillfogas Sveriges mest omtalade, mest välbesökta och mest invigda!
Och utan att alls veta hur många som kan tänkas ha stått på stationsplanen den gången 1906 då nymodigheten på räls kom ångande för första gången, är det tveksamt om det kan ha varit flera än denna invigningsdag.

Till pampig militärmusik av Borås Hemvärns Militärorkester hälsades alla anlända välkomna till Ambjörnarps omtalade stationsområde. Säkert har det knorrats lite här och var om att lägga så stora pengar på ett utedass, men i Ambjörnarp ser man det kanske på ett lite annat sätt. Visst är det utedasset som kommit i fokus och visst har det kostat pengar. Men inte ens för Ambjörnarpsborna hade det varit särskilt intressant om inte dasset ingått i en helhet; station, magasin och dass. Det var så stationsplaner såg ut på den tiden det begav sig och det finns idag inte många kvar med alla byggnader intakta.

Ännu färre lär det säkert vara som ”lever” så som stationen i Ambjörnarp gör idag genom krögarparet Margareta och Stig Johanssons satsning.
– Fantastiskt, tänk att kunna gå ut och ta en öl – i Ambjörnarp! kommenterade en nöjd ortsbo.

Tiden före och efter
Eldsjälen i stationsprojektet, Sten Strömqvist, berättade om hur järnvägen en gång betydde det stora genombrottet för samhället.
– Ambjörnarps historia räknas i tiden före och tiden efter järnvägen.
I tiden före var det att färdas till fots, eller möjligen till häst, som gällde. En lång dagsmarsch väntade knektarna som skulle till I 15 och tygknallen som med häst tänkte sig till Skåne fick ta närmare veckan på sig. I tiden efter kom man till Borås på den svindlande korta tiden av två timmar!

Dasset som mötesplats
Mer historia visste Kalle Bäck att berätta, historiker med svenska landsbygden; bönderna, torparna, dassen och svärmödrar som specialitét.
År 1936, i den största bostadsundersökning som någonsin gjorts, levde 36 % i hushåll med sex personer eller fler, 67 % i två rum och kök eller mindre, 53 % hade el för belysning, 20,4 % avlopp, 19,7 % vatten inomhus, 2,1 % dusch eller bad och 0,8 % innetoalett.
Vår tids toakultur är alltså inte särskilt gammal och Kalle Bäck har haft gott om personer att fråga om utedasset och dess funktion som social mötesplats.
– Att uträtta sina behov var på den tiden inget genant, inget man smög med. Före utedasset var det stång i vägg eller så gick man helt enkelt till gödselstacken.
Kalle Bäcks undersökning visar morgonbesöket på utedasset var mest likt dagens, man gick ensam och gjorde vad man skulle. Lunchbesöket skedde ibland i sällskap och kunde ta en kvart, tjugo minuter. Dock inte för kvinnorna, de hade inte tid utan fick vara lika raska som på morgonen. Vid kvällsbesöket däremot var det mera regel än undantag att man gick tillsammans och som en man berättade ”Ja, nog tog det en halvtimma åtminstone och träffade man någon trevlig och samtalet kom igång ordentligt kunde det ta både en timma och mer”!

Förtroenden och gräl
Tre sittplatser var allra vanligast därefter kom 2, 4, 5, 6, 7 eller fler och först långt ner i listan kom ensits-dasset. Men vilka var det då som gick tillsammans?
– Oftast var det det äkta paret. Det hade mycket de ville tala ostört om, ekonomi, investeringar på gården och så gick de förstås dit för att gräla och vanligaste grälorsaken var svärmor. Dock inte mannens besvärliga svärmor, hon är en myt! Nej, det var mannens mor som ställde till bekymmer för den unga hustrun.

Fler som gick tillsammans var mor och dotter, far och son, pigor, drängar och bland ungdomen då som nu var det huvudsakliga diskussionsämnet det motsatta könet! Många, kanske rent av de flesta hemligheter, ventilerades på dass och därav namnet ”hemlighus”.
I våra moderna toaletter, eller badrum som numera är det vanligaste, menade Kalle Bäck, är vi åter på väg mot den sociala mötesplatsen.
– Tittar man i dagens inredningsbroschyrer har badrummet oftast mer än ett tvättställ och förutom badkar flyttar allsköns motionsutrustning in. Allt vanligare blir att hela familjen visas i badrumsmiljön. Vi förmodas vara där tillsammans, men all utrustning till trots har jag ännu aldrig sett en bild med mer än en toalettstol!

Redo för nya hemligheter
Avslutade invigningsdagen och också stod för den mer ceremoniella invigningsdelen gjorde komikerparet Krister Claesson och Stefan Gerhardsson, som också hade minnen av utedass med trasmattor och bonader och förstås en hel del både historier och visor med anknytning till ämnet!

Efter klippning av det blågula bandet och pampig fanfar av fem unga Ambjörnarpstrumpetare, står alltså dasset där åter i brukbart skick, redo att i sina väggar bevara ytterligare hemligheter!

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.