Författare: Einar Ödman

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.1 – 1995 Årg.6 Sid.5

När jag studerar och läser gamla protokoll, går mina tankar till de personer, med Arvid Svensson och Carl-Eric Breidegård i spetsen, som såg till att Limmared fick en hembygdsförening och ett allmogemuseum. Det döptes till ”Fornåsen ” och har nu blivit grunden till det kulturcenter som håller på att förverkligas.

Flaggskeppet i detta center är givetvis glasmuseet. Det finns ju flera glasmuseer i glasrikets Småland, bl.a. Sveriges finaste i Växjö, som vi har mycket fint samarbete med. De här museerna har alltid rönt stort intresse och har varit eftertraktade turistmål.

Min tanke var då: Varför skall vi vara sämre här i Västergötland? Här ligger ju ett av Sveriges förnämsta glasbruk och dessutom Sveriges äldsta, som fortfarande är i drift.

Tanken om glasmuseum i Limmared har blivit verklighet, tack vare ekonomisk hjälp från företag och kommun. Många hjälpsamma händer och ideellt arbete som fortfarande pågår, har bidragit till att vi har ett museum som hela Västergötland och kommunen kan känna sig stolt över.

Vi kan där visa en glasindustriell epok under utveckling i 254 år från landets äldsta glasbruk, vilket är ganska unikt i Sverige. Jag vill påstå att vi ligger inte på något vis glasriket efter. Varför skulle vi göra det?

Limmareds glasbruk har allt sedan starten 1740 varit ett av de ledande glasbruken i Sverige, är det funnits en mycket skicklig yrkeskår av glasarbetare, slipare, gravörer och inte minst glasmålare. I glasmuseet finns interiörer från hyttan, sliperiet, glasmåleriet och packdelen, samt montrar med glas och kristall; hyttarbetat, slipat, graverat och målat från 1750 till 1930-tal. Den som är intresserad av gammal brukshistoria och gammalt glas från 1700-1900-talet kan här få sitt lystmäte tillgodosett.

Ett stenkast från glas museet ligger Fornåsen, den gamla bruksbyggnaden från 1750-talet, som jag nämnde om i inledningen. Allt i en lugn och skön skogsmiljö, där man kan njuta sitt eftermiddagskaffe. Nu har även den lilla stugan ( Kruta-Johans stuga) från Limmareds utkant kommit på plats, strax intill glasmuseet. En ryggåsstuga från 1700-talet, iordningställd för tunnbröds bakning.

Kruta-Johan var ett ”bygdeoriginal” som såldes på auktion vid 7 års ålder för 25 kronor. Han kom till Limmared i början på 1900-talet och flyttade in i den här stugan. Han livnärde sig på att tillverka björkriskvastar och spinga tändvedsstickor, som han gick omkring och sålde. Han hjälpte också folk att såga och klyva ved till deras järnspisar. Detta inbringade en del kontanter och ett och annat mål mat. Han var också en lycklig ägare till en grammofon något som inte var så vanligt på den tiden. När folk besökte honom spelade han några skivor och fick då lite extra i börsen.

Parallellt med arbetet på Kruta-Johans stuga har den gamla likvagnen, som inköptes 1927, restaurerats. En klenod som placerats i Bengt Hööks sadelmakerimuseum.
Om hälsan står bi och ekonomin tillåter hoppas jag att drömmen om en musikpaviljong och turistglashytta kan förverkligas till 40-års jubileet i år. Det skulle vara kronan på verket.