Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.4-1998 Årg.9 Sid 4

I samband med Månstads hembygdsförenings tjugofemårsfirande skrev
dåvarande styrelseledamoten Märta Åberg följande hyllning:

Hembygd! Det ordet milt smeker mitt öra.
Vem av oss längtar ej dit ibland?
Vi gärna om svunna tider vill höra,
hur släktled följt släktled med starka band.
Starka må synas oss alla, de varit,
som här brutit sten utur obändig mark.
Som slitit och släpat och illa ha farit,
med obunden vilja, envis och stark.

Låt oss bli lyhörda, ödmjukt begrunda
arvet vi att från förgångna år.
Nya släkten komma, nya tider tillstunda,
en ljusnande framtid kan ännu bli vår.
Må hembygdens minnen oss följa på
färden
till insikt och klarsyn för vad som är rätt.
En kamp för vår framtids bestående värden
bör vara vårt självklara levnadssätt.

Så vilja vi minnas vår hembygd så fager,
om våren då solen smält drivorna bort.
När sommarens skönhet oss alla betager
med dofter så ljuva i sommarnatt kort.
När höstlöven virvla i gula kaskader
och jorden bereds för vintersömn lång.
När stugvärmen lockar bak snöbarrikader
och skogarna susar sin eviga sång.