Artikelförfattare: Ann-Louise Kjellner.

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 2004-11-18.
Nr 47 – årg. 13, sid. 5.
Ansvarig utgivare: Sune Strand.
Distribution: Posten.
Tryck: AB Smålänningen, Ljungby.

I 50 år har Tranemo Scoutkår haft hand om arrangemanget för Tranemo Lucia och lika länge har Hasse Alfredsson varit den som hållit i trådarna.
Varenda Lucia och varenda tärna har haft Hasse som den Luciageneral som bokat deras program och följt dem på vägen. Från Birgitta Bengtsson, som var den allra första, till årets (läs 2004) – vem av kandidaterna det nu må bli.

Hasse sitter vid köksbordet. Framför sig har han alla album med fotografier, tidningsklipp och minnesnoteringar. Han är väl förberedd inför besöket. Lika bra att ta det från början, då 1955.
– Ja, tänk så vi eldade! I två dar fick vi elda i den gamla järnkaminen för att värma Parkudden där vi skulle vara tillsammans med Runex revy. Ändå satt publiken i ytterkläder, herrarna i trenchcoat med läderbälte – så var det på den tiden.

Året därpå stod Medborgarhuset klart och Lucia-firandet flyttade in där. Precis som första året – och många, många kommande – var det Nils Davidsson som tränade och kompade flickorna, men årets underhållning svarade scoutkårens ordförande, Peter Bengt ”Snabbe” Nilsson, för.
Revy, teater, underhållning och spex. Under många år var det så. Faktum är att det är bara 15 år sedan, 1990, som Lucia i Tranemo fick sin kyrkliga koppling med högtidlig invigning i kyrkan.

Besök av NY Lucia
Men än så länge har vårt samtal med Hasse långt kvar tills vi når 1990. Vi pratar karusell-program och teater och konstaterar att 1959 var Runex revy tillbaka i sammanhanget. Så kommer vi till ett väldigt speciellt år, 1967.
– Lars Svensson, som var kommunchef då, kom till mig och sa att New Yorks Lucia ville komma hit! Hennes familj hade nämligen hittat några av sina svenska släktingar i Mossebo.
Så kommer det sig att Hasse i sitt album har ett foto av tre glatt strålande Lucior. Lena Olsson (numera Klaiber) från Tranemo, Lena Hjalmarsson från Borås och Ginny Carrol från New York!

Och sedan kom det året när Lucian åtföljdes av omåttligt populära ”Natten har tusen ögon” – Jan Öjlers. Då fick alla som ville inte plats.
Så var det 1972. Det året då Ulrika Knape tog OS-guld i simhopp. Och vem gästade Tranemo i samband med Luciafirandet – självklart, Ulrika Knape!
– Vi var väl lite rädda att hon skulle vara alltför dyr, men hon sa att fick hon 500 kronor och ersättning för resan var det bra. Jag prutade inte på det!

Fem år senare invigdes Hagatorpet i samband med Lucia. Och vid den här tiden hade också Tranemo Storband startats, som vid flera tillfällen konserterade tillsammans med Lucia. Storbandets ledare, Kjell Pettersson, är också den som axlade ansvaret för Luciaföljets musikaliska träning liksom ackompanjemang, efter svärfar. Under en rad år tillsammans med Bengt-Arne Bengtsson.

Sprider ljus och glädje
Om det var idéerna, tiden eller kraften som tröt 1989, minns Hasse inte riktigt. Men då blev det kröning, på hotelltrappan. I all enkelhet, men stämningsfullt och vackert likafullt. Så här i efterhand kan tyckas som en tanke. En övergång till den kyrkliga inramningen.
Nu är det ju inte kröningen, eller invigningen om man så vill, som är den stora uppgiften för Lucia och hennes tärnor. Den verkliga insatsen görs naturligtvis på alla de platser där följet sprider ljus, glädje och skönsång under sin intensiva vecka. Mellan 25 och 30 olika besök brukar det bli och vissa dagars turnéschema är minst sagt tight, med uppstigning nästan mitt i natten och sedan full fart till sena kvällen. Arbetsplatser, institutioner och olika samlingsplatser besöks. Och givetvis äldreboende och sjukhem. Under åren uppskattar Hasse att över 200 000 kronor samlats in till olika välgörande ändamål. På senare år till Världens barn.
– Efter det att alla kostnader betalats. Fotografering, resor och en massa småsaker som plockar en del pengar. Och det är också förutom insamlingen i kyrkan, som alltid går till Lutherhjälpen.

En potta i farstun
Så långt allt gott och väl, men visst måste det väl under alla år funnits stunder när Hasse fått hjärtat i halsgropen. När någonting gått riktigt snett. Eller?
– Jo, det är klart. Det där året till exempel när en av flickorna absolut ville att vi skulle hälsa på hennes morfar som bodde utanför Ambjörnarp. Det blev ett jäkla snöoväder och vi blev sittande på den smala vägen där i skogen. Fick hämta en bonde som kunde dra loss oss med traktor!

Och sedan var det ju historien med besöket hos Alfred Nord. Denne särling som hedras varje år på Gudarpsgården. Alfred Nord som testamenterade pengar till Gudarpsgården för de gamla att göra något roligt för. Och det gör man, både äter gott och har roligt tillsammans. Men nu var det Luciabesöket som Hasse berättade om.

– Nisse Davidssons pappa och Alfred Nord kände varandra. Det var första året, 1955. När vi kom hans lilla stuga stod det en pisspotta i farstukvisten. Den fick vi ju flytta undan innan vi kunde släppa in flickorna. Inne i finrummet hade han sin äggkläckningsmaskin och det blev ett väldigt kacklande när flickorna sjöng! När de sjungit klart, fråga Alfred ”Sa i ha en syp?”, Hasse skrattar gott åt minnet.
– Vi skulle kanske förvarnat honom!
Ett gott minne blev det i alla händelser.
Och till sist den givna frågan, hur blir det framgent med generalskapet för Tranemos Luciafirande?
– Jaaha, svarar Hasse, – man är ju inte ung längre. Det blir som Orsa kompani, lovar inget!

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.