Författare: Lotta Hellström.

Artikel ur ”Borås Tidning” – 1991-04-06.

Oscar Högberg, som framlevde större delen av sitt liv i Askåker utanför Ljungsarp, hade ett brinnande intresse för det gamla bondesamhället. Han lyssnade till de gamlas berättelser och ”samlade” på talesätt, seder och bruk.
Mycket av det som Oscar Högberg upptecknade finns samlat på dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala och nu även på biblioteket i Tranemo.

Under mer än tio år brevväxlade Oscar Högberg med Karl Gösta Gilstring, Linköping. Gilstring var präst men ägnade även mycket tid åt folklivsforskning. Kontakten mellan de båda knöts genom Kvällstunden(tidning) där Gilstring hade en förfrågan om julseder. Oscar Högberg svarade och så var korrespondensen i gång. Gilstring skickade långa listor med frågor om folkminnen, dialekter, seder och bruk. Det var frågor kring i stort sett allt som rörde människorna och deras liv och leverne i Högbergs hembygd.

Och Oscar Högberg besvarade de allra flesta frågorna. I brev efter brev berättade han om sådant som hörde landsbygdslivet till. Han skrev till exempel om vårens ankomst:
”För mig som bonde var det aldrig riktig vår innan den gula sädesärlan följde plogen och harven. För oss var den gula ärlan sädesärlan, den svartvita kallades ärlan.”

I ett annat brev beskrev han fiskeredskapet katsja och om hur det användes i Björingesjön som syntes från rumsfönstret. Han svarade på frågor om en kos avkastning i mjölk, om grisning, om sådd och skörd, om seder vid dödsfall och begravning. I ett brev daterat 3 januari 1986 berättar han att året började med rikligt snöfall:
”Vi har mer än en halv meter snö.” Han fortsätter med ett gammalt talesätt:
”Om träden bär snö i tre dagar så blir det så i tre veckor, sa de gamle förr.”

Exempel på andra talesätt och ordspråk är ”dä kan inte gå värre än galet”, ”när en blir gammel växer en neråt som korumpen”, ”husmoras arbete märks inte ôm ho inte låter bli”, ”i brist på bättre håller skam tillgodo med flugor”. I ett brev som handlar om kyrkan och bänkindelningen noterar han också följande:
”Att skura ett kyrkgolv var säkert intet nöje. Gubbarna hade sina snusdosor som gick från man till man i varje stol. I hemmen fanns i regel gjutna spottkoppar, men i kyrkan var det rakt på golvet.”

Oscar Högberg besvarade frågor från Gilstring så länge han orkade. Det sista brevet är daterat hösten 1986, endast några månader innan han dog på nyårsdagen 1987.
– När Gilstring sedan dog var det ingen i Ljungsarpsbygden som visste var Högbergs uppteckningar fanns, berättar ordföranden i Norra Kinds forskarklubb Kent Andersson. Med tur och envishet fann jag dem på folklivsarkivet i Uppsala.

Kent Andersson kontaktade biblioteket i Tranemo och bad dem köpa kopior av det unika materialet. Så har skett och nu finns det på biblioteket.
– Det är givetvis inte för hemlån, men man kan sjunka ner i en biblioteksfåtölj och gå in i den högbergska världen, säger Kent Andersson. Jag vill uppmana folk att ta del av materialet.