Författare: Lennart Skoglund.

Artikel ur ”Kommunalt Forum” Nr 4 – 1979.
Redaktion: Kommunalkontoret i Tranemo.
Ansvarig utgivare: Arne Willhammar.

Tranemo kommuns äldste invånare(1979) – vem är det? Jo, han heter Fritz Andersson från Tommared i Nittorps socken. Han är född den 2 aug. 1882 och således 97 år fyllda. Sedan några år tillbaka bor han i ett trivsamt rum på Hjälmå ålderdomshem.

Fritz i Tommared, som han vanligen kallats, är fortfarande vid god vigör. Orsaken till att han tyckte det var bäst att flytta till Hjälmå var att balanssinnet inte fungerar så bra. Men syn och hörsel fungerar, och på tankeskärpa och minne är det inga fel.

Det är intressant att lyssna till vad Fritz har att berätta, och det är en stor skattkammare av minnen han förfogar över. Han var ju redan 18 år när kyrkklockorna ringde in det nya seklet, detta 1900-tal då så mycket skulle förbättras.
– Och visst har förändringarna blivit stora, menar Fritz, en del till det bättre men vissa saker också till det sämre.

Fritz är född i Östra Ryda i Nittorp som nummer fyra bland sex syskon.
Föräldrarna hette Salomon och Anette Andersson. Salomon var ledamot i kyrko- och skolrådet, och Fritz minns att fadern fick lägga ned mycket arbete i skolrådet, speciellt när man byggde Remmabo skola. Sin egen skolgång började han för ”Mor Nyman”, som hade hand om småskolan i Nittorp. Lärare i ”storskolan” var J P Olsson. Man gick i skolan varannan dag på den tiden.

Efter konfirmationen gällde det att komma ut i arbetslivet. Mest fick ungdomarna börja som dräng eller piga på någon gård i trakten, men så startades järnvägsbygget Borås-Alvesta och där kunde man få arbete. Fritz arbetade åtskilliga år vid järnvägsbygget på sträckningen Grimsås-Brandsmo. Där fanns namnkunniga rallare med bl.a. ”Store Hipp” som var bergsprängarbas. Banan går i de här trakterna fram över stora mossar och för att få underlag för järnvägsbanken fällde man stora träd som fick bäras ut på mossen. Det handlade om slit. Arbetsdagen var lång, man höll på till kl. 6 på kvällen. På lördagarna fick man sluta klockan 4. Lönen var 3 kr om dagen.

Fritz arbetade även som flottare i sin ungdom. Jälmån var flottled, och det flottades mycket timmer och massaved, som togs upp vid Brandsmo, där det levererades till sågverket eller lastades på järnvägen. Dagslönen för en flottare var 1,50 kr om dagen.

Runt sekelskiftet fanns det också glasbruk i Nittorp. Det var en tysk som hette Heinze som startade glasbruket. Han var gift med en moster till Fritz Andersson. Heinze tyckte emellertid att tiderna blev dåliga i Sverige så han emigrerade till Amerika och sålde glasbruket till Limmareds bruk, som sedemera lade ned det. Den som möjligen har glas kvar som är tillverkat i Nittorp kan räkna med att detta är en raritet.

Fritz gjorde värnplikten på Axvalla hed. Han låg ute under unionskrisen 1905.
– Då fick vi slipa bajonetterna och förbereda oss på krig. En fältbataljon utrustades på Axvall och skickades till Norska gränsen. Fritz minns tydligt hur oron spred sig inför utsikten till krig mellan brödrafolken. Värst var det för de stamanställda rotesoldaterna som hade hustru och barn att tänka på. Vi yngre tog det lite mera lättsinnigt, menar Fritz. Något krig blev det ju inte som bekant och det var tur, anser Fritz, för annars hade första världskriget börjat 1905 med Sverige som krigsskådeplats.

Fritz Andersson gifte sig i 30-årsåldern med Sigrid Alexandersson och därmed blev han bonde i Tommared. På den tiden producerade man det mesta för det egna behovet på gården och man odlade råg, vete, potatis, rotfrukter samt givetvis hö. För att förbättra gården stenröjde Fritz åkrarna och bedrev även omfattande nyodling bl.a. genom stora mossodlingar vid Torssjön.

Det mesta arbetet var manuellt och dragkraften var hästar.
– Fina hästar fanns det gott om förr i tiden. Fritz fick åtskilliga ston premierade och tre gånger fick hästarna från Tommared silvermedalj. Som medlem i Hushållningssällskapet deltog Fritz Andersson i studiedagar vid större gårdar, där man fick uppslag som kunde förverkligas vid den egna gården.

Som intresserad jägare har Fritz fällt en hel del villebråd. Vid sin första älgjakt fällde han en älgtjur, och jaktlaget sköt sammanlagt 3 älgar före klockan elva första dagen. Det var storartat eftersom det förr inte var så gott om älg i markerna som nu. Däremot var det gott om småvilt.

Pratstunden är slut. Mycket av vad Fritz berättade får inte plats i denna lilla artikel. Det är en våldsam förändring som ägt rum under de 97 år Fritz Andersson levt. Ett gott råd: vill någon lyssna till en god berättare, som kan levandegöra en tidsepok, så uppsök Fritz i Tommared på Hjälmå. (Denna artikel är skriven 1979, så Fritz Andersson finns inte längre i livet.)