Artikelförfattare: Tina Hjort Svensson

Artikel ur ”Svenljunga & Tranemo Tidning” 2003-03-06.
Nr 10 – årg. 12, sid. 4.
Ansvarig utgivare: Sune Strand
Distribution: Posten
Tryck: AB Smålänningen, Ljungby

Det var en gång tre historiskt intresserade gossar som bildade föreningen F B. Nu finns pojkarnas upplevelser och iakttagelser i bokform, avskrivna av Gunnel Larsson.

Föreningen F B bildades 1882 av de bröderna Ernst och Fritz Claeson samt deras kusin John Andersson. De gick på läroverket i Jönköping, och troligen hade de lärare som inspirerade dem att uppsöka och ta till vara minnen från gamla tider.
Med syfte att ”uppspåra, upphjelpa och beskydda fornlemningar af alla slag, studera folklifvet och folkspråket, uppteckna folksägner, samt på alla sätt utforska områdes beskaf-fenhet i forna dagar”, begav de sig ut på fotresor i bygden. Det fanns ju inga cyklar på den tiden…

Med sig hade pojkarna nödvändiga saker – ritpapper, parably och portören med matsäck. Vandringarna blev långa – och många. Och efter varje vandring satte sig gossarna ner och upptecknade sina iakttagelser. Varje månad gav de ut en liten handskriven tidning, kallad ”Tidskrift”, som de lånade ut för 25 öre.
När Fritz Claeson började studera i Göteborg i oktober 1883, ja, då lades föreningen ner. Under årens lopp är det dock någon som samlat ihop de exemplar av ”Tidskrift” som fanns kvar och bundit ihop dem till en volym.
– Den förvaras vanligtvis i bankfack, säger Gunnel Larsson som under sitt arbete fått låna boken av dess nuvarande ägare, Brita Lauritsen (f. Claeson och barnbarn till Ernst och Fritz äldre bror Rikard).

Modernt klädda i Kind
Under sina vandringar i bygderna kunde pojkarna konstatera att det där med fornminnen, det var ingenting man satte värde på ute på åkrarna. John berättar i ett avsnitt om en gravkammare på Almusebo ägor i Ullasjö socken: ”Grafven blef utan vidare undersökning förstörd emedan ingen utaf de närvarande förstod sig på hvad det var. ”Från Mölneby gård berättar Ernst om en flintkniv funnen i en hällkista: ”men derpå förstördes utan vidare allt annat som fanns i grafven”.

Däremot kunde pojkarna konstatera att folket i Kind klädde sig ganska modernt, de använde nämligen långbyxor till skillnad mot de tidigare så allmänna knäbyxorna.
– Det hänger kanske ihop med att det blev något av tekocentrum häromkring, så barnen i Kind har alltid varit modernt klädda – föräldrarna kunde ju köpa sekunda varor på fabrikerna, tror Gunnel.

Detaljrika teckningar
Boken ”Fotresor” av idag, omfattar drygt tvåhundra sidor och är utgiven av hembygdsföreningen (i Tranemo). Den är exakt avskriven från pojkarnas anteckningar, och flera av deras detaljrika teckningar finns också med i tryck. Förutom att pojkarnas arbete låter oss nutidsmänniskor få veta hur mycket av de nu försvunna historiska Kind såg ut, har de också delat med sig av det som för dem var nutid.
– När man läser boken slås man av hur moget dessa pojkar uttrycker sig, och hur duktiga de var, säger Gunnel Larsson som haft mycket nöje av sitt arbete.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.
Läs gärna fler inlägg och berättelser från förr i tiden fram till våra dagar under www.tranemo.nu

Inga-Lill Lindgren, Tranemo Bibliotek.