Författare: Utdrag ur Ingvar Hallqvists knektforskning

Artikel ur ”Kindsforskaren” Nr.4 – 1998 Årg.9 Sid.8

En sann berättelse om en knektfamiljs sorgliga tillvaro på 1700-1800-talet. Utdrag ur Ingvar Hallqvists knektforskning, som bildar underlag för följande:

Annika Andersdotter föddes 1758 i Gällstad. Hon kom till Bystad i Tranemo som piga, och gifte sig med den fem år yngre Erik Segersten den 16 februari 1788.

De tog knekttjänst på soldattorp nr 852 i Sibbarp, Månstad. Redan den 6 maj samma år fick de en son som döptes till Jakob. Året därpå stupade Erik i Finland, 26 år gammal, och den unga änkan stod ensam med sin ettårige son.

Men den 8 juli 1792 gifte hon om sig med den nye soldaten på roten, den tjugofemårige Gunnar Rehn, och den 18 januari 1793 föddes sonen Mathias. Nu var de åter en familj och lyckan log mot dem. Den nionde september var det åter dags och dottern Ellica kom till världen. Den 6 juni 1799 föddes sonen Peter, men nu var det åter dags för sorg i knekthemmet. Den 2 juli 1801 dog Peter, endast drygt två år gammal.

Den 27 maj 1805 föddes en dotter som döptes till Maria, men den verkliga glädjen över tilldragelsen ville inte infinna sig. Både mor och dotter var klena och den 15 juni 1805, dog modern endast 47 år gammal, och två dagar senare dog också lilla Maria som endast hann bli 2 månader gammal.

Nu stod knekten Gunnar Rehn ensam med sonen Jakob, 17 år gammal samt Mathias, 12 år och lilla Ellika, knappt elva år. Det är inte lätt för mannen att vara allena står det skrivet, och redan året därpå, 1806, gifte han om sig med Agneta Andersdotter som var född den 25 september 1774 och alltså var 32 år gammal.

Nu följde en ny tid av barnafödande: 1806-12-07 föddes sonen Sven men han blev endast fem veckor gammal. Knappt ett år senare, 1807-11-22 föddes Anna-Stina. 1810-12-22 kom dottern Catarina till världen, men hon dog dagen före nyårsafton l810, blott en vecka gammal. Den 20 augusti 1812 var det dags för lilla Maria att se dagens ljus och den sjätte november 1816 föddes sonen Andreas, som dock endast blev tre månader gammal. Den 4 juli 1819 föddes återigen en son som även han fick heta Andreas, och sedan var familjen fulltalig.

Den 27 mars 1824 kom sorgen återigen till den hårt drabbade familjen. Gunnar Rehn hittades död ute på Sibbarps gärde. Han blev öppnad av doktor Hedin som konstaterade att knekten dött av kolik. Men redan 1812 hade Rehn fått avsked som knekt, enligt anteckning: ”svagsint, oförmögen till krigstjänst, får avsked”.

Där står nu änkan Agneta Rehn, född Andersdotter, ännu inte femtio år fyllda, ensam med sonen Jakob som varken var hennes eller Gunnars, nu trettiosex år gammal. Gunnars son Mathias 31 år och Ellika 30 år. Egna dottern Anna-Stina 17 år, Maria 12 år samt Andreas endast fyra år gammal. Änkan Agneta avled den 11 februari 1851, 77 år gammal.

Sammanlagt fick denna familjekonstellation elva barn av vilka fem dog i barnaåren. Detta skedde på den tiden när Gudstron var stark och man kunde säga ”Herren gav och Herren tog, lofvad vare Herran”.